One last touch

{Kapitel 66}

NOAHS PERSPEKTIV
1 vecka senare...

Det har gått en vecka sedan vi alla kom hem, och helt ärligt så är det något som är annorlunda med Allison. Hon är alltid så tyst och är mest för sig själv.

Det får mig att undra om hon ens vill vara tillbaka här? Tänk om hon hatar det? Tänk om hon vill hem igen?

Nej, vad är det jag tänker. Detta är hennes hem. Vårat hem. Om någon hade sagt till mig för några år sen att livet skulle bli som det har blivit, att jag skulle ha två underbara barn så skulle jag förmodligen skrattat och skjutit huvudet på personen.

Men idag, så hade jag inte velat ändra på något. Jag har allt jag någonsin ville ha, utan att veta att jag ville ha det.

Men vad är det Allison vill? Vill hon detta? Tänk om hon inte har några känslor kvar för mig? Tänk om hon känner sig tvingad att vara här för att vi vet om att hon lever och vi har två barn tillsammans?

Mina tankar avbryts av att någon knackar på dörren. Innan jag hinner säga nått ser jag James ansikte poppa upp.

"Hej på dig, vad gör du här inne?" frågar han och kliver in i rummet.

"Tänker lite, vad gör du här inne främling?" svarar jag och han skrattar till svars.

"Jo, jag tänkte fråga dig om inte du ville följa med mig till skjutbanan? Bara du och jag, du vet som de gamla tiderna." han sätter sig på mitt skrivbord och korsar armarna samtidigt som han höjer och sänker ögonbrynen snabbt. Jag skrattar till och skjuter ut kontorsstolen från skrivbordet innan jag sträcker på mig.

"Ja, jo det går nog att lösa. När har du tänkt att vi ska göra det?" frågar jag och snurrar ett varv med stolen.

James ler mot mig innan han drar upp tröjan så jag kan se hans byxkant där han har två pistoler. Han drar fram båda två samtidigt och smäller dem lätt mot bordet.

"Nu." svarar han med ett leende.