One last touch

{Kapitel 24}

NOAHS PERSPEKTIV

"Vad sa du?" frågar jag henne och släpper kramen.

"Ehm, asså. Förlåt, det var inte meningen." Hon tittar ner på sina fötter och hostar till lite stelt.

"Sa du att du älskar mig?" Jag lägger mitt pekfinger under hennes haka och lyfter upp den så hennes vackra ögon möter mina.

"Det var inte meningen, glöm det okej?" Hon vänder sig snabbt om och går in i huset igen, fyfan vilken lögn, fyfyfan.

Långsamt tar jag mig mot huset och sätter mig utanför på trappan och bara tittar ut över gatan. Plötsligt ser jag hur någon sätter sig bredvid mig och jag vänder huvudet åt sidan för att se vem det är. Sarah.

"Jag är ledsen, väldigt ledsen. Vi kommer få tillbaka henne, låt det bara ta tid." Och med det sagt så lutar hon sig mot mig och lägger sitt huvud på min axel.

"Jag hoppas det" mumlar jag för mig själv.

ALLISONS PERSPEKTIV

Gud, vad tänkte jag med? Seriöst? Jag ska ju glömma honom... inte gå tillbaka till honom. Men vad jag än gör, kan jag bara inte sluta älska honom. Vad är det för fel på mig?

Dagen passerar långsamt och plötsligt är jag i Sarah och Dylans rum med en tight, röd klänning på mig och jag och Sarah ska ut på klubb en sväng.

"Så, du har en bror?" säger Sarah plötsligt från min sida.

"Jajamän, han heter Alec. Och han är äckligt lik mig..."

"Får jag bara fråga någonting?" Jag vänder huvudet mot hennes håll och nickar.

"Hur lyckades du sluta få dina anfall?"

"Det gör jag inte, jag får de dagligen, men jag hittade på ett sätt att kontrollera dem. Antingen så tränar jag eller så bara, nä jag vet inte men jag har de under kontroll."

Hon nickar och vi lämnar hennes och Dylans rum och tar oss ner mot nedervåningen där Noah står.

"Inte en chans att du går ut klädd i det där!" Är det första Noah får ur sig.

"Gubben, du kan inte bestämma vad jag ska ha på mig." svarar jag och flinar falskt mot honom.

"Vill du seriöst bli våldtagen? Du ser ut som en hora." Jag ger honom världens blick och känner hur pulsen ölar av ilska och hur det bränner bakom ögonlocken av de orden.

"Okej, tyck vad du vill... i don't give a fuck. Men denna horan här, ska ut och knulla sönder" jag ska egentligen inte det men jag vet att det gör honom förbannad av tanken på mig älska med någon annan än honom.

"Du skulle bara våga." väser han mellan tänderna och tar några steg mot mig så han står precis framför mig och tittar ner på mig.

"Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag bryr mig inte om vad du säger. Jag är Allison fucking Garcia, och jag gör vad jag själv behagar." Och med det lämnar jag och Sarah huset och beger oss mot stan.

Sekunden vi kommer in i kubben går vi ä fram och beställer var sin tequila shot. Jag kan inte fatta att Noah försökte säga till mig vad jag får och inte får, vem tror han att han är?

Visst, jag kanske fortfarande gillar honom typ pytte pytte lite men ändå, det ger honom inte rätten att säga till mig vad jag ska och inte ska göra med mitt liv.

Jag beställer en till tequila. Ikväll handlar allt om att glömma. Om att glömma vad Noah egentligen betyder för mig.