One last touch

{Kapitel 37}

ALLISONS PERSPEKTIV
En vecka senare

Idag kommer Sarah och Dylan hem från deras smekmånad. Jag och Noah springer runt i huset och städar upp röran vi har ställt till med den senaste veckan och Harper gör det hon alltid gör. Sover.

Den här tiden jag har spenderat med Noah har verkligen fått mig att inse hur mycket jag gillar honom. Men jag vet att så fort som Sarah och Dylan kommer hem måste jag åka hem. Till Alec.

Jag vet att Noah kommer bli förkrossad med det är för allas bästa. Jag vill verkligen bo med Noah och ha en familj men jag måste lösa allting hemma först.

Plötsligt hör vi hur en nyckel trycks in i nyckelhålet på ytterdörren och vrids om innan handtaget åker ner.

Jag och Noah går till hallen och möter Sarah och Dylan som är jättejätte bruna. Men det är ju inte så konstigt. De har även hämtat upp Ally hon James och Kelsey.

"Hej! Hur har ni haft det?" Sarah möter mig i en kram och Noah möter Dylan i en 'så kallad' brohug.

"Det har varit fantastiskt! Det var varmt och maten var bara underbart!" Dylan kramar Sarah från sidan och pussar henne löst på huvudet.

"Okej, nu när ni är hemma antar jag att det är dags för mig att åka hem..." Sarah nickar långsamt och jag ser i ögonvrån hur Noah tittar på mig med en 'vafan-pratar-hon-om?' blick.

Jag vänder huvudet och möter Noahs blick innan jag slår ner blicken i det vita trägolvet och skäms lite att jag inte har pratat om det här innan.

"Vad sägs om att du åker imorgon så kan du och jag dra ut ikväll? Vi kan dra till klubben och killarna kan stanna hemma med barnen?" Jag nickar åt Sarahs förslag innan jag hör hur Harper börjar gråta lite smått i gästrummet. Jag ger de andra en ursäktande blick innan jag vänder mig om och går dit.

När jag kommer till gästrummet så lyfter jag upp Harper och vaggar henne lite smått.

Plötsligt hör jag hur dörren öppnas. Jag vänder mig om och möter Noah.

"Vad menade du med att du ska 'åka hem'?" Jag tittar medlidande på Noah.

"Noah, de hör senaste dagarna har varit fantastiska. Men jag har ett annat liv. Jag bor med min bror. Jag måste återvända hem! Jag kan inte förhindra dig att träffa Harper, såklart du kommer få träffa henne. Men innan vi två kan börja bilda ett liv måste jag ta tag i det jag har." Jag ser på hans kroppsspråk att han blir besviken och hans blick visar också att han är väldigt förkrossad.

"Jag trodde du ville stanna, med mig." Jag suckar tungt åt det som han precis har sagt.

"Klart jag vill, men det är inte så lätt. Jag måste åka hem, och desto tidigare det händer desto mindre skadas vi av det." Han skakar på huvudet och jag vet att tårarna är riktigt nära på att rinna.

Jag är den ända Noah någonsin har gråtit inför.

"Du kan inte lämna mig. Inte igen." En tår rinner ner på hans kind och han tittar ner i marken. Jag lägger ner Harper på sängen igen eftersom hon har somnat om, och går fram till honom.

Jag kupar hans ansikte i mina händer och lyfter upp det så att hans isblåa ögon möter mina. Jag ser att tår efter tår har runnit. Jag släpper ena handen och torkar bort tårarna.

"Det här är inte ett 'hejdå', det här är ett 'vi ses senare'." Han nickar och jag lutar mig fram för att möta honom i en försiktig kyss.

Tre timmar senare

"Vad tråkigt att du inte kunde stanna till imorgon, men vi får ta den där utekvällen någon annan dag." Sarah släpper vår kram och Dylan hjälper mig att lyfta in mitt bagage in i Zacks bil. Jag ringde Zack innan och bad honom hämta mig.

"Ja, absolut! Jag hör av mig!" Sarah nickar och Dylan kommer upp till oss.

"Hejdå, Ali. Ses snart!" Dylan ger mig en kram och skrattar till åt det han har sagt.

"Jadå." Plötsligt öppnas ytterdörren till Sarah och Dylans hus och Noah kliver ut med Harper i famnen.

Han går och busar med henne och hon skrattar som en galning i hans armar.

Jag ber Zack gå och hämta henne medans jag säger hejdå till Ally. Jag lyfter upp Ally i mina armar och ger henne en ordentlig kram.

Noah kommer fram till oss och ger Zack en kall blick. Ojdå, jag kom precis på att jag har sagt till Noah att jag brukade ligga med Zack.

"Hejsan svejsan lilla plutten!" Zack tar upp Harper i armarna och sätter henne i sin barnstol som är i baksätet av bilen innan han ställer sig jämte mig igen.

"Så, nu måste vi nog tyvärr åka, men vi ses väl nån gång!" Säger Zack överdrivet glatt.

Jag ser att Zack kollar på mig glatt, och jag vet att vi bara är vänner, som brukade ligga med varandra. Men jag råkar också veta att han träffar någon bakom allas ryggar... en tjej. Så vi har absolut inte känslor för varandra. Men Noah är inte lika säker... jag ser i ögonvrån att han har armarna korsade över bröstet samtidigt som han spänner sina käkar och tittar kallt mot Zack.

Plötsligt kommer Noah fram till mig och ger mig en passionerad kyss på munnen.

"Vi ses snart, babe."