En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Det är morgon och det har nu blivit lördag. Elina sätter sig upp och känner hur hungrig hon är. Hon drar bort gardinerna. Hon tittar ut och solen skiner som aldrig förr.
"Så fint väder det är idag, kanske ska man ut och fotografera lite." Säger Elina med ett leende.
Hon går ner till köket för att kolla om någon redan är uppe. Det är ju klart att ingen är. Elina kollade på klockan. Den är ju bara 07.37.
"Vad tusan?" Säger Elina för sig själv. "Är klockan bara tjugo i åtta?" Tänker hon.
Elina skakar på huvudet. Hon är klarvaken. Jättepigg. Elina öppnar kylskåpsdörren. Hon tittar in för att se om det finns något att äta. Hon tar ut filmjölken. Elina ställer den på bordet, medan hon går för att hämta flingor. Hon sätter dig ner vid bordet.
"Men hallå, jag glömde ju tallriken. Inte kan man ju äta utan tallrik och sked." Tänker Elina och fnissar.
Hon går till skåpet och plockar ut en djup tallrik och så tar hon en sked också så klart.
"Nu ska jag äta och det ska inte finnas fler problem." Fortsätter Elina och häller upp fil.
• • •
Elina sitter på sitt rum och loggar in på Instagram. Någon hade visst kommenterat hennes bilder. Hon hade lagt ut en bild på henne och Jonna. Hennes kompis. Det stod: "Fy fan så fula ni är. Dra åt helvete."
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Det var väl bara någon avundsjuk människa. Hon går in på profilen. Elina blir sur och loggar ut utan att svara på kommentaren. Elina glömmer sedan bort det. För Jonna ringer.
"Hej, ska vi hitta på något?" Säger Jonna.
"Ja, det kan vi väl, men vad ska vi göra?" Säger Elina och funderar.
"Jag vet inte. Vi kan gå ut en sväng och bara prata."
"Men du—." Säger Elina och mer hinner hon inte säga för då lägger Jonna på luren.
Elina skyndar sig att gå till hallen. Hon tar sin jeansjacka och converse. Hon öppnar dörren. Hon går några meter och precis framför henne står det någon. Det är en medelåldersman som är mörkklädd och hon kan inte se hans ansikte.
"Hej, är det något jag kan hjälpa dig med?" Frågar Elina och tittar upp mot mannen och hon får inget svar.
"Varför skulle jag svara på det?" Svarar mannen. Han verkar väldigt arg.
Elina kan inte förstå vad det är med honom. Vad är det han vill? Varför verkar han så arg? Många tankar i hennes huvud. Är det någon av Johans bekanta?
"Jaha, förlåt. Men vad vill du? Varför är du här?" Frågar Elina utan att tänka sig för.
Mannen blir tyst. Nu blir hon rädd så att hon skakar. Han lägger märke till det för han svarar.
"Var inte rädd lilla gumman. Jag hade inte tänkt skada dig." Säger mannen och tittar ner på Elina.
Det har hunnit bli mörkt, så det känns läskigt. Vad vill han så här dags.
"Ursäkta, men jag måste gå. Jag ska till en kompis. Kan du flytta på dig?" Säger Elina och försöker gå förbi mannen.
Mannen skrattar lite för sig själv.
"Nej, det tänker jag inte, jag har ändrat mig. Du är en väldigt söt tjej." Säger han och ler hånfullt.
"Vad då, ändrat dig?" Frågar hon och står stilla och hon kan inte röra sig. Elina fryser till is och blir så rädd att hon bara skakar ännu mer. "Vad vill du mig? Snälla, låt mig gå nu." Elina backar.
Kanske kan hon gå in i huset utan att något skulle hända. Elina backar långsamt, men det är lönlöst.
"Lämna mig ifred. Ska jag ringa polisen, eller vad?" Säger Elina och tar ner handen i byxfickan för att tag fram mobilen och eventuellt skrämma iväg mannen. Hon är vettskrämd.
"Nej, varför ringa polisen? De kan ändå inte göra något, de kan aldrig få tag på mig."
Elina är rädd, vad ska hon göra. Springa därifrån? Det är omöjligt.
"Sluta, snälla." Elina blir rädd och är nära att gråta.
"Gråter du? Du behöver inte alls vara rädd, snart är det över."
Det ser inte ut som mannen har något vapen. Vad ska han göra? Mannen ler ett elakt leende. Plötsligt ser Elina ett ljus. Förmodligen en bil som kommer körande längs gatan. Mannen försvinner lika snabbt som ljuset och var borta lika snabbt som han kom. Vad den mannen ville förblev okänt för Elina.
•••
Nu börjar det bli mer spännande. Rösta om ni tycker om det och vill läsa mer. Ni får jättegärna kommentera också, vad som är bra och dåligt.
•••
Publicerad: 04 feb 2018 Redigerad: 31 dec 2018 Redigerad: 30 dec 2020 Redigerad: 26 okt 2021
