Den som inget hade ✔

Del 44 - Det är nu allt förändras

VARNING för droger och självmordstankar i den här delen.

• • •

Festen är hemma hos några som är mycket äldre än Johan. Till sin fasa är Jeppe också här. Till sin förvåning är Eric här. Han tittar upp från sin öl och får syn på Johan. Han vågar inte gå fram, men tänker gå fram vid rätt tillfälle.

En bekant till Jeppe drar fram en påse med något som verkar vara kokain och vill bjuda Jeppe och Johan på det. Eric ser det och kommer fram till Johan och stoppar honom från att göra något dumt. Han drar upp Johan från golvet och tar några steg från Jeppe och dem.

"Vad håller du på med? Snälla, ta inte det där."

"Vem fan är du att bestämma det?" Säger Johan och han låter arg.

"Jag vet att är sårad nu, men det blir inte bättre av att du tar det. Jag lovar."

"Det vet inte du. Sluta försöka rädda mig." Säger Johan och hans röst skakar en aning.

"Vad fan snackar du om? Rädda dig? Från vadå?" Eric låter häpen och förstår inte vad han pratar om.

"Från att ta livet av mig." Säger Johan med en suck.

Eric förstår inte, det var Jeppe som räddade honom. Det var Jeppe som ringde honom. Det han inte vet är att Johan hade tänkt försöka igen ikväll. Eric kommer bara lägga sig i och försöka rädda honom.

Eric räddar honom faktiskt denna natt utan att veta om det. Johan funderar på att göra det inatt, men han vill åtminstone bli så full att han inte kan stå på benen och inte behöver känna nånting över huvud taget.

Några tittar upp och stirrar på dem, men tittar snabbt bort igen. Stämningen mellan dem båda blir stel och Johan känner att han sagt för mycket. Han går istället ut ur huset för att tända en cigg.

Eric står bara kvar helt stum och han menade inte så. Han vill inte vara en jobbig individ. Han bryr sig bara om honom och vill inte att han göra några val han kommer ångra senare. Eric går efter Johan och tänder själv en cigarett. De står och röker tysta en stund bredvid varandra.

"När ska du fatta att jag bryr mig om dig?" Säger Eric och bryter tystnaden.

"Okej."

"Ja." Säger Eric bestämt.

"Okej." Säger Johan mer irriterad och tittar ner i marken.

De fortsätter stå tysta en stund tills de rökt klart. Då tar Eric tag i Johans handled och han ställer sig framför honom.

"Jag gillar dig som fan, okej. Jag vill inte att du ska göra något du kommer ångra."

"Du har själv hållit på med samma skit som jag. Varför bry sig?"

"Vet." Svarar Eric och tittar ner för att sedan titta upp på Johan igen.

Johan gillar honom tillbaka och det förnekar han gång på gång. Han mår bra av att vara med honom, men det är som om han inte tycker han förtjänar Eric. Han vägrar låta han rädda honom och vågar inte erkänna för sig själv att han behöver hjälp. Han vill inte ha någon hjälp och verkligen inte av någon som tycker synd om honom.

"Förlåt. Jag skulle inte skrikit på dig." Säger Johan.

"Ingen fara. Vi går in igen." Säger Eric och han ler.

"Ja, vi går in." Säger Johan utan att märka leendet och de går in igen.

Eric går förre och de går förbi några som säger åt dem att sätta sig ner och testa deras droger.