En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
"Tänk att vi snart tar studenten." Säger Jeppe och plockar fram sina böcker från skåpet.
"Ja, det är helt sjukt." Johan stänger sitt skåp och lutar sig sedan mot det. "Jag tycker tiden har gått så himla snabbt." Fortsätter han.
"Men du har ju knappt varit här. Du lär ju inte få betyg i allt." Säger Jeppe seriöst, men med ett leende.
"Det har du rätt i." Säger Johan och lägger huvudet på sned.
"Sista året som är det viktigaste, typ." Säger Jeppe och stänger skåpet med en smäll.
"Jag har pluggat i kapp nu den senaste tiden."
"Vad du ljuger." Säger Jeppe och knuffar till honom lekfullt.
"Okej, kanske inte riktigt, men jag har försökt."
De lämnar skåpen och går till nästa lektion. De går upp en våning och sätter sig i fönstret där de fortsätter sin konversation.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
"En fråga bara, hur gammal är Eric ens? Han går inte i skola va?"
"Han fyller 22 i höst." Säger Johan och trummar med pennan mot skolböckerna.
"Aha, okej." Jeppe ser överraskad ut som aldrig tänkt på hur gammal Eric är förut. "Du själv fyller snart år. Hur känns det att fylla 19?"
"Inget speciellt egentligen. Det var ju mer speciellt förra året."
"Ja, oh my god. Kommer du ihåg den där jävla festen vi hade för dig?" Jeppe skrattar.
"Det minns jag, fy fan vilken natt det var." Johan tittar ner på sina böcker. Han hoppades på att han inte hade behövt känna en sån ångest idag.
"Är du okej, eller?" Frågar Jeppe som sänker huvudet och försöker möta hans blick.
"Ja, det är klart." Säger Johan och tittar upp med ett falskt leende.
Jeppe ler tillbaka och ser att Johan försöker. "Jag finns, okej?" Tänker han, men säger inget. Det borde han göra, men vet inte hur han ska säga det. Han vill inte låta som att han tvingar Johan att prata. För tänk om Johan inte vill att Jeppe ska veta hur han mår, så Jeppe låter bli. Det kanske inte är rätt tillfälle nu. Inte här på skolan.
"Hur är det med Eric då?" Johan svarar bara med att rycka på axlarna. "Har ni bråkat eller?"
"Kan man nog säga."
"Vad hände då? För jag förstod att något måste hänt, efter ni lämnat var det bara han som kom tillbaka."
Han gick alltså tillbaka till festen? Varför då, egentligen? Johan rycker ännu en gång på axlarna. Vet inte vad han ska svara. Vad ska han säga egentligen?
Det känns jobbigt och han vet inte hur Jeppe ska reagera om han berättar. Ska han berätta allt? Inte nu, kanske senare. Det känns inte som rätt läge här på skolan.
"Vi kan prata när du vill, säg bara till." Säger Jeppe som om han hört Johans tankar.
Johan nickar och tittar ut genom fönstret. Det här kommer bli en lång dag. Några elever kommer från trappan upp och ska ha samma lektion som dem.
"Hänger du med hem efter skolan?" Frågar Johan och släpper blicken från allt utifrån och tittar på Jeppe.
"Ja, okej. Då kan vi också gå genom där där jävla läxan från engelskan."
"Just det. Fy fan." Johan tittar ut genom fönstret igen.
• • •
Inne i klassrummet sitter Elina och Jonna och väntar på att lektionen ska börja. De bad en lärare öppna dörren lite tidigare. Solen lyser in i klassrummet och det är ingen annan här än dem.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
"Är du klar med uppsatsen?" Frågar Jonna och lutar sig bak i stolen.
"Ja, herregud. Det var jobbigt att skriva." Suckar Elina.
"Har du pratat med Krille något den senaste tiden?"
"Nej, varför skulle jag det?" Frågar Elina som blir chockad av frågan. De har inte snackat på länge, de är inte ens vänner längre.
"Jag vet inte, ni var ihop och tänkte att ni kanske fortfarande var vänner."
"Nej, vi har inte setts på länge. Vi ser ju varandra i korridoren ibland, men vi pratar aldrig längre."
Det blir tyst. Jonna ångrar genast att hon frågade. Hon märker att det är något Elina helst inte pratar om. Jonna ville ju bara småprata innan lektionen började, men Elina vill plugga. Hon sitter och koncentrerar sig på sin uppgift. Jonna bläddrar också fram i sin bok och läser kapitlet de har i läxa.
•••
Jag försöker att skriva runt 900-1000 ord i varje kapitel/del, men ibland så blir det inte längre än 700 ord ungefär.
Den här berättelsen kommer bli sååå lång. Är liksom långt ifrån klar. Det är mycket mer som ska hända och det kommer bli mer drama också snart.Kan hända att jag ibland råkar blanda dåtid och nutid. Men det ska alltså utspela sig i nutid.
Om du läser min berättelse, så stort tack. Kommentera och rösta om det är bra.
