En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
"Hej, Johan. Var är du?" Säger Stina direkt när hon svarar.
"Kan du hämta mig? Jag måste tappat busskortet."
"Det är klart jag kan. Var är du?" Säger hon och skyndar sig upp ur soffan.
"Ovanför skejtparken."
"Vänta där, jag är på väg."
De lägger på och Johan står där i mörkret under en gatlykta. "Fan, helvete." Tänker Johan och hämtar andan. Försöker andas. Vill inte få panik. Han ångrar att han lät så arg mot Eric, tänk om han aldrig vill se honom igen.
Johan överreagerar, men det är det han gör nästan hela tiden. Det känns som det tar en evighet, men plötsligt kommer mammas bil körandes på gatan. Hon öppnar dörren och Johan sätter sig i bilen.
"Ingen bra kväll?" Frågar Stina som ser att något är fel. Hon vet att han har druckit, men det är inte rätt tillfälle att skälla ut honom.
Johan svarar med att skaka på huvudet. Han lutar sig bak i sätet och längtar tills han får lägga sig i sängen och somna.
"Vill du äta glass med mig? Elina har gått och lagt sig. Hon är trött. Hon har varit ute med Jonna hela dagen, så det är bara du och jag."
"Ja, visst." Svarar han och håller tillbaka tårarna.
Sagt och gjort, de kör in på närmaste matbutik. Stina går själv in och väljer det godaste hon kan hitta. Hon köper för en gång skull något av de dyraste. Hon vet att Johan är inne i en dålig period, han behöver all kärlek och omtanke han kan få.
De kör sedan hem och hon parkerar sin bil bakom sin sons. Hon låser upp dörren och de kliver in i hallen. De tar av sig skorna och det är en enda röra i hallen.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
De går till köket och Stina tar fram skålar och skedar. Några servetter också.
"Mamma, du brukar aldrig köpa Ben & Jerrys. Du säger alltid att de är så dyra."
"Tycker vi ska ha det ikväll." Säger Stina och ler.
De sätter sig i soffan och väljer någon random film på Netflix. De väljer någon rolig och Johan skrattar faktiskt. Han glömmer för en liten stund bort allt jobbigt.
"Jag går och lägger mig nu."
"Inte redan, ska vi inte se en film till?" Frågar Stina och ser på Johan som ställer sig upp från soffan.
"Jag är trött." Får hon till svar.
"Okej. Godnatt."
"Godnatt."
Allt ser mörkt ut, tunneln blir smalare och smalare och svårare att ta sig genom. Den blir längre och längre bort. Snart syns inte den inte mer. Världen utanför fortsätter sin gång, medan Johans värld stannar till. Han somnar den natten med ännu ett litet sår på armen.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Eric går upp för gatan och ser att det inte går fler bussar dit han ska. Han vet precis var han ska, så han börjar promenera till huset där festen är.
Tillbaka på festen går han direkt och tar en plastmugg och fyller den med vodka. Häller i någon läsk och dricker. Han ser att Jeppe och alla andra är kvar. Han undrar om killen som han känner sen innan är kvar. Han som hälsade när de spelade kort.
Eric går mot köket och där står de glada och skrattar. Eric kommer fram till honom och ger en snabb kram. De snackar en stund tills en tjej kommer fram och drar med Erics vän tills dansgolvet. Det blir mycket den här kvällen. Eric dricker för mycket och ligger till slut i soffan i vardagsrummet.
Eric lyckas vakna till efter hans vän kommer med ett glas vatten till honom. Han berättar att han ska åka hem med en taxi och frågar om Eric ska med. Han följer gärna med.
Natten blev lång den här gången, men det är okej.
• • •
Nästa morgon vaknar Johan av tre missade samtal från Eric. Han ser sedan att han skrivit ett sms. Johan sätter sig rakt upp i sägen och läser: "Sorry, för igår. Måste varit alkoholen." Det knyter sig i magen på Johan. Alkoholen? Så Johan har alltså bara inbillat sig allt? Eric har aldrig gillat honom på det sättet? Han vet inte om han ska bli glad eller ledsen. Han känner att det gör ont i hjärtat på honom.
Tårarna kommer och han kan verkligen inte förneka det något mer, det går bara inte. Kan inte hålla tillbaka. Johan gillar honom mer än vad han själv anar. Förstår knappt själv vad han känner, men något är det som får honom att känna så här. Det är inte bara en liten crush Johan har. Han är kär på riktigt. Han förstår det nu, men det är försent. Tror han.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Han tänker på hur roligt han har det med Eric och hur gärna han vill lära känna honom ännu mer. Johan gillar honom, men vet inte hur och varför.
Känslor som snurrar runt i huvudet men det ignorerar han. Försöker att stoppa det. För visst är de bara vänner? Aldrig att det skulle bli mer än så tänker han. Eric skulle aldrig gilla honom på det sättet.
Han drar på sig en av sina mörkare hoodies och ett par slitna jeans. Går utanför ytterdörren och tar en cigg ur fickan och tänder den så gått som det går. För regnet faller ner.
• • •
Eric väntar och väntar på att Johan ska svara, han ger upp och skickar ett sms. Får inget svar. Han önskar bara att han kunde vara ärlig, men vågar inget annat. Han skriver bara att det var alkoholen fast han gillar honom på riktigt. Det är äkta känslor, men vet inte hur han ska prata med Johan. "Fy fan för att jag ska vara så feg." Tänker han.
•••
Från början satt del 27 och 28 ihop, men tycker det blev bättre så här. Tungt kapitel/del. Tror ni allt kommer bli bra till slut? Undrar om det slutar lyckligt?
