En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Det är måndag morgon och Elina kan inte sluta tänka på Johan. Igår stack han ut. Det gick inte att hindra honom. Han var borta hela natten och är det än. Varje gång hon tänker på det gråter hon nästan, men hon vill inte. Elina vill vara stark.
Hon sitter vid köksbordet och äter en smörgås. Snart är det dags för skola och hon vill verkligen inte gå. Elina tar en tugga av sin macka och dricker av sin saft. Det går några minuter och klockan är snart halv åtta. Elina har nära till skolan, det tar bara 10 minuter om hon inte går för långsamt.
Klockan tickar och det är tyst förutom ljudet från tv:n i vardagsrummet. Där sitter hon en stund och försöker tänka på vad hon ska göra efter skolan. Snabbt blir hon klar med frukosten. Hon ska precis resa sig upp då mamma kommer in i köket.
"Är du färdig, gumman? Ska jag plocka undan?" Säger Stina och börjar med att ta in brödet.
"Ja, mamma. Det kan du göra."
Elina suckar och ställer sig upp. Hon går upp på sitt rum och letar upp ett par kläder som skulle passa för dagen, så hon kollar ut genom sitt fönster. Konstigt nog är solen framme nu så här en tidig dag i mars. Elina ler och hoppas på att det ska bli en rolig dag.
Hon tar på sig ett par jeans och tar bara en mörk tröja i garderoben. Elina ser på klockan. Den är tio i åtta och det är dags att gå till skolan. Hon står i hallen redo att gå. Snabbt tittar hon efter Johans skor. De är inte här och inte hans jacka i heller.
"Mamma! Jag sticker nu!"
Stina svarar inte. Elina går till vardagsrummet. Där sitter hon och tittar på TV så här tidigt.
"Mamma, ska du vara uppe? Ska du inte sova?"
Stina tittar upp från soffan. "Nej då, jag ska kolla lite TV tänkte jag."
Elina står kvar någon sekund innan hon går. "Mamma jag går till skolan nu, hej då."
"Ja, gör du så. Vi ses efter skolan. Kom direkt hem." Säger Stina med fokus på tv:n.
Elina är på väg till skolan. Hon går alltid förbi en park när hon har ca 4 minuter kvar att gå. Just nu vill hon hellre ligga hemma i soffan med mamma.
Hon har förlorat sin bror. Han är fångad i ett mörker igen. Hon som trodde han blivit räddad den där gången, men nu ville hon inte tänka på att han är fast igen. Till slut är hon framme vid skolan. Jonna står såklart utanför skolan och väntar.
"Där är du ju, Elina." Säger Jonna och hon ler.
Elina kan inte ens le när hon har sin bästa kompis framför sig i detta tillstånd.
"Men, kära nån. Har det hänt något?" Jonna ser direkt att något är fel. Hon kramar Elina så fort hon kommer nära.
"Nej, det är ingen fara med mig, jag är bara trött."
Hon vill inte att Jonna ska oroa sig. Hon ska inte behöva oroa sig för Elinas skull.
"Är det säkert?" Jonna tittar på Elina med nyfikenhet i ögonen och så går de in i skolan.
"Jodå, jag mår bra, jag sa ju att jag bara är lite trött."
Elina och resten av hennes klass står utanför klassrummet och väntar på deras lärare ska komma. De alla står och småpratar, medan Elina har sitt huvud full med tankar. Hon kommer inte kunna koncentrera sig idag på något.
Jonna säger något, men Elina är i sin egna värld. De byter sedan några ord med varandra. Det tar en stund, men till slut kommer läraren när klockan är 08:07.
"Såja, mina elever. Dags för att ha lite Svenska." Säger deras lärare, Berit.
Berit låser upp dörren till klassrummet och såklart ska alla knuffas för att få de bästa platserna i klassrummet. Antingen vid fönstren eller längst bak. Elina får en plats längst bak i klassrummet den här gången. Kompisarna lyckas få en plats bredvid varandra. De sitter och fnittrar och ljudnivån är hög.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
"Godmorgon elever. Hoppas ni haft en bra helg, kan ingen berätta något roligt ni gjort?" Berit tittar på Elina, som hon alltid gör enligt Elina. "Vad har du gjort i helgen, Elina?"
Hon svarar inte. Orkar inte med det. Vill inte lyssna. Hon tittar ner blocket hon har framför sig på bänken. Det hon ser är bilder i hennes huvud. Bilder på sådant hon inte vill se. Hemska bilder. Hon skakar på huvudet och återgår till verkligheten.
"Va?"
Berit suckar. Hon tittar ännu en gång på Elina. "Elina, dagdrömmer du igen? Sluta med det och lyssna på mig i stället."
Elina kväver sin gråt. Hon kan inte koncentrera sig. Det känns som att hela världen tittar på henne. För henne känns det som att rummet blir mindre och mindre. Hon lutar sig tillbaka i stolen och vill allra helst gå ut där ifrån.
"Så, vad har du gjort i helgen?" Frågar Berit en gång till och denna gången lyssnar Elina.
"Eh, inte så mycket."
Elina vet inte vad hon ska svara. Sanningen kan hon ju inte berätta. Hon kan ju inte prata om den hemska upplevelsen eller om sin bror. Det är alldeles för privat för hela klassen att veta, så det håller hon hemligt för de andra.
"Något kan du väl berätta?" Svarar Berit då.
"Nej, tyvärr. Det finns inget att säga."
Berit suckar. "Okej, du slipper, någon annan?" Säger läraren och ser sig om i klassrummet.
Ingen regerar och alla sitter tysta för en gång skull, men så plötsligt knackar det på det på dörren. De alla undrar vem det kan vara. Även Berit.
•••
Då var nästa del här och jag hoppas att de få som läser gillar det. Tycker ni att delarna kommer för ofta? Jag tänker ändå att en del varannan dag är ganska lagom, men missar jag att lägga upp på några dagar beror det på att jag är upptagen irl. Ni får jättegärna rösta om ni gillar, då blir jag glad. Kommentera också om ni gillar :D
•••
Publicerad: 15 feb 2018 Redigerad: 10 okt 2018 Redigerad igen: 30 dec 2020
