En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Eric nästan springer in i rummet och sätter sig på stolen bredvid sjukhussängen. Johan ligger där på rygg och han tar i hans hand. Han vet att Johan kommer överleva, men tårar rinner ner för kinden ändå. Han förlorade nästan honom.
Eric håller hans hand hårt, vill att han ska vakna. Han ser på hans armar, de så är många fler ärr än vad det var för några månader sedan. Han lägger sig ner med huvudet och väntar på att Johan ska vakna.
Johan öppnar sina ögon och ser sig om. Han ser att Eric sitter där och att han håller hans hand. Han lever och han förstår inte hur han hamnade här. Det var meningen att tabletterna och alkoholen skulle låta honom dö.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Eric?"
Eric lyfter sitt huvud från deras händer och torkar bort några tårar. Han tittar på honom och börjar nästan gråta igen. Han håller om Johans hand så hårt och vägrar släppa taget. Han är så ledsen att han inte såg hur Johan mådde. Ångrar så djupt att han inte hjälpte honom mer. Känner skuld att han inte fanns där.
"Du har vaknat." Säger han och försöker få fram ett leende.
"Varför gråter du?" Säger Johan helt oförstående och undrar varför han sitter där.
"Vi förlorade dig nästan."
Johan kommer bli kvar över natten för observation, men han vill bara hem. Han hatar att se hans vänner och familj stirra ner på honom. Han känner sig sårbar och ville inte att någon skulle se honom så här, känner sig svag. Stina, Elina och Jeppe kommer in i rummet efter att ha behövt stå i långa bilköer, men är äntligen här.
De ser att Eric sitter bredvid och att han inte kan släppa handen. Han vägrar lämna rummet. De alla sitter ner runt Johan och de alla släpper några tårar. De byter några ord med varandra men Johan säger inte mycket.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
De sitter där länge och Eric måste till slut gå. Han säger att han kommer hit så fort han kan imorgon och vara med när han ska få åka hem. Johan nickar. Eric släpper handen. Johan lyfter handen och vinkar. Eric lämnar rummet och nu sitter Elina med Stina på varsin sida om Johan. Jeppe står kvar vid sängens kant nere vid Johans fötter, är rädd att störa om han kommer närmare.
"Älskling, vi ska låta dig vila nu. Sov nu gott så kommer vi imorgon, okej?"
"Kan jag inte få följa med hem nu?" Ber han medan Stina reser sig upp från stolen.
"Det går inte. De har sagt att du måste stanna över natten."
Både Elina och Stina gillar verkligen inte att behöva lämna honom. Stina hade allra helst stannat över natten, men hon låter honom vila ifred och kommer istället förbi tidigt under nästa morgon.
Johan förstår att det här är riktigt illa. Hans mamma kommer sätta honom i terapi igen. Det vet han. Det sista han vill är att bli inlåst någonstans där de kommer hålla koll på honom tjugofyra timmar om dygnet. Bäst att låtsas att allt är bra, då får han komma hem igen. Han kommer förmodligen behöva ta mediciner igen.
Johan vaknar och somnar under hela natten, ibland tittar någon till honom.
• • •
Han vaknar nästa morgon av att en sjuksköterska är där och ser till att allt är bra. Hon frågar om han är hungrig. Sedan kommer det in någon med mat. Han sätter sig upp och äter av det han får. Stina är inte riktigt där än. Klockan är inte mer än 07:34.
En halvtimme senare är Stina där, snabbt kommer hon in på rummet och sätter sig bredvid.
"Härligt, du är vaken. Jag har pratat med dem, du ska få komma hem idag."
"Verkligen? Vad bra."
"Jag var tvungen att verkligen övertyga dem. Jag ska ta hand om dig där hemma."
"Tack, mamma." Säger han och äter upp det sista av sin frukost. "Är Eric här?"
"Jag tror att han är på väg."
De sitter där tillsammans i tystnad en stund. Sedan kommer någon läkare in och pratar med dem och förklarar läget. De ger Johan en remiss till en psykolog. Han kommer bli tvungen att gå ditt för att prata och kommer få medicin utskrivet.
Eric knackar på dörren och kommer in. Läkaren hälsar och lämnar rummet. Eric sätter sig på andra sidan om Johan. Eric tar hans hand och pussar den och säger hej.
De alla tre åker hem till Johan och de bestämmer för att ha en mysdag. De åker hem och sätter sig i vardagsrummet. Stina åker iväg och handlar en massa godis medan Elina och Eric stannar med Johan där hemma.
Johan får äntligen sin mobil tillbaka och ser ett sms från Jeppe som skickat ett hjärta. Johan svarar tillbaka med ett hjärta också. Han skriver också sedan att han är hemma igen.
Stina kommer hem och hon har en massa gott med sig hem. Hon tänker också laga en riktigt god middag. Hon har tagit ledigt från jobbet i veckan och ska stanna hemma och vara med Johan som är hemma nu.
"Jag är hemma." Ropar Stina från hallen och stänger igen ytterdörren med en smäll.
Elina rusar upp från soffan och går bort till hallen för att hjälpa sin mamma med påsarna fulla med godsaker och mat.
Medan de står kvar i köket sitter Johan och Eric kvar i soffan. Han håller armen bakom Johan. Då lutar Johan sitt huvud mot hans axel.
"Fan vad jag har saknat dig."
"Har saknat dig med." Får Johan fram med en låg röst.
"Önskar du pratat med mig. Du vet att jag finns här." Säger Eric.
"Jag vet, sorry."
•••
Sorry om det är mycket fel. Jag har inte koll på det här, men försökte. Har ingen aning hur allt går till. Är något overklighetstroget/ologiskt, så sorry. Kan inte alla termer och så. Vet inte hur jag skulle beskrivit allt med ambulansen och allt med sjukhuset på ett bättre sätt. Har ingen aning heller riktigt när de låter en komma hem, men hoppas det duger ändå.
