En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
"Vi borde kanske hitta på något. Ska vi bara gå ner till affären och köpte godis?" Säger Elina från sängen ner till Jonna som sitter på golvet lutad mot sängen.
"Ja, kanske det."
"Det blir perfekt, för jag är sjukt sugen på choklad och så kan vi ha en filmkväll."
"Det låter faktiskt mysigt." Säger Jonna och börjar äntligen bli på bättre humör.
"Ikväll tycker jag vi har roligt." Säger Elina och drar upp Jonna från golvet.
Hela dagen går ut på att ha roligt och få Jonna att tänka på annat, även om det är svårt. Hon ska få sörja, men man kan inte låta sorgen ta över.
De går ner på stan, går runt i gallerian, shoppar något fint plagg och sätter sig sedan i stadsparken. Där äter dem en glass och låter solen värma dem.
Det börjar äntligen närma sig sommar och det är underbart. De är ute hela dagen och det är precis vad Jonna behöver. De går runt på stan tills mörkret faller, de tänker knappt på vad klockan blir.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
De hittar på en massa strunt egentligen, som att åka runt i en kundvagn, tjuvröka bakom buskarna i parken och sitta och snacka skit på gungorna.
"Det här har varit en bra dag." Säger Jonna och ler.
"Vad bra. Jag har haft roligt."
"Jag med."
"Ska vi gå och ta en fika på Starbucks? Känner mig sugen på något gott." Säger Elina och reser sig upp från gungan.
"Ja, det borde vi verkligen."
Det är väldigt mörkt ute och de är glada att de är här tillsammans just nu. De hoppas på att vara vänner för alltid. Jonna är lycklig som en sådan bra vän. Alla borde ha en sådan vän tänker Jonna. Glad att det finns någon här för henne i dessa svåra tider.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
De sätter sig inne i kaféet bland blommor och till doften av kaffe. De ställer sig i den långa kön och väntar på deras tur. Medan de står där får Elina ett sms av mamma. Hon frågar hon kan försöka få tag på Johan, för han svarar inte.
Elina svarar bara med att om inte deras mamma kan få tag på honom, så kan inte hon det heller. Stina ber om att Elina ska försöka. Elina skickar då iväg ett sms till Johan och hör med honom var han är.
Efter några minuter svarar Johan att han är med polare och ska iväg till en fest. Deras mamma behöver inte vara så orolig svarar han också. Elina ringer upp deras mamma och förklarar.
"Ja, mamma. Han är med sina kompisar. Ingen fara. Ja, han är med Jeppe. Hej då." Säger Elina och lägger på luren.
Elina skakar på huvudet och tycker mamma är lite för överbeskyddande och orolig. Hon kommer på sig själv med att själv vara väldigt orolig. De båda är så rädda hela tiden att han ska hamna fel.
Det de inte vet är att han redan är där och varit där ett tag. De tror att de vet allt, när de egentligen bara förstår toppen av isberget. Under ytan är det så mycket mer. Det finns hemligheter som Johan håller för sig själv. De ska inte få veta allt. Det får inte ske.
"Vad var det där om?" Frågar Jonna nyfiket.
"Bara mamma som undrar var Johan är." Säger Elina och äntligen kommer de fram i kön för att köpa fika.
• • •
"Ska vi gå nu? Känner att vi borde nog börja röra oss hem." Säger Elina och reser sig upp ur soffan.
"Det borde vi." Säger Jonna och hänger handväskan över axeln.
De snurrar runt en liten stund på stan när de kommer ihåg att de skulle gå hem.
"Jag borde verkligen åka hem nu."
"Mm, jag vet. Jag med." Säger Jonna och som längre ner på gatan ser en polisbil.
Jonna börjar gå med långa steg ner för gatan. Elina förstår inte varför hon börjar gå fort förrän hon ser bilen. När de kommer närmare ser Elina att poliser sitter i den. Det bryr sig inte Jonna om.
I all frustration räcker hon finger åt dem och skriker något med att de kan leta upp mördaren till hennes kusin. Elina vet att hon är besviken på dem, men trodde aldrig att hon skulle kunna göra så där. Det är inte likt henne.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Elina drar undan Jonna och säger att de måste gå till busstationen. Jonna följer motvilligt med. De följs åt till stationen, men där skiljs de åt för kvällen. De ska ta varsin buss hem.
Sedan på bussen kommer Elina på att de skulle ha en filmkväll. Det hade hon glömt bort. De får helt enkelt ta det en annan gång. Elina suckar och tar sedan på sig sina hörlurar och lyssnar på någon trevlig podcast tills hon kommer hem.
•••
Slut på den delen. Lite kortare än vad det brukar vara tror jag, men det kommer snart längre delar/kapitel. Jag skriver kanske inte jättemycket om Elina för tillfället. Just nu känner jag att det handlar mest om Johan. Hon kommer dock alltid vara med, för det här är ju en berättelse om de allihopa. Svårt bara att få ihop det.
Och en annan sak. Säger man sitt kaffe eller sin kaffe? Haha, jag är så dålig på grammatik.
