En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Ännu ett mord och det slutar inte, äntligen har de hittat en misstänkt. Den unga mannen känner sig lättad att polisen inte fattade att han var skyldig till ett av morden. Verkar vara en copycat till hans mord.
Det var inte riktigt meningen att den unga mannen skulle döda den unge tjejen. Det var något med honom den natten, det brast. Han måste vara med försiktig, får inte låta känslorna ta över. Det är rättare sagt tvärt om. Känslorna verkar försvinna helt, eller delvis.
Han sitter på sin soffa och ser på nyheterna, de har hittar den skyldiga. De avslöjar att han erkänt. "Yes." Tänker han och den unga mannen kommer aldrig bli tagen, eftersom den andra erkände även det han utförde. Det som den unga mannen egentligen är skyldig till.
Han vet om att han har problem, det var ju inte meningen att hon skulle dö. Han slår sina händer på pannan och börjar bli frustrerad. Han får inte hamna där igen. Han ringer sin läkare och ber om en tid för att prata. Sedan går han ut i den mörka natten och tar en promenad.
•••
Inne på polisstationen blir mördaren förhörd. De ställer en massa frågor. Poliserna lägger fram bevis och gärningsmannen skriker efter en advokat.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
De går dagar och domstolen har bestämt hans straff. Han sätts i fängelse på livstid, även fast det fanns de som tycker han borde få vård.
Nu förväntar sig folk att terrorn i staden ska vara över och att vardagen kan gå tillbaka till det vanliga. Nu är det slut på oroligheter och rädsla.
Det folk inte vet är att det här var bara början. Ondskan i staden hade bara börjat.
•••
Till slut har den unga mannen fått sin tid. Han sätter sig i tunnelbanan mot centrum. Vagnen där han sitter är det fullt med folk. Han försöker inte se sig omkring, han koncentrerar sig på att kolla ner i mobilen. Vill inte möta folks blick i onödan.
När han sist pratade med sin psykolog fick han berättat för sig att han förmodligen lider av socialfobi. Han han i alla fall har ångest över att vara runt andra människor och att han är rädd för att folk ska komma nära honom. Inte bara bokstavligen då.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Den unga mannan har så länge kan kan minnas haft svårt för att ta in folk i hans liv. Svårt för att låta människor lära känna honom. Rädd för att folk ska komma alldeles för nära och att han senare ska förstöra allt.
Han kommer fram, hoppar av och går raka vägen dit han ska. Förra gången gick han en bit, men vände och åkte hem igen. Den här gången ska han gå. Med stadiga och snabba steg närmar han sig sitt mål.
I väntrummet sätter han sig och väntar. Han tar fram en tidning och låtsas läsa den för att som vanligt slippa möta någon med blicken.
Psykologen kommer ut i väntrummet efter ett tag och ropar ut mannens namn. Han följer med till hans rum och psykologen pekar på den röda soffan med härliga stora kuddar.
"Hej, Joel. Härligt att se dig igen."
Det var länge sedan han hade hört någon säga hans namn. Det var ett tag sedan han var med sina kompisar och de börjar undra var han är.
"Hej." Säger Joel tyst och ser ner i sitt knä.
De pratar ut och Joel känner sig flera kilo lättare. Han får i uppgift att försöka ta sig ut oftare mitt på dagen när alla är ute. Joel ska ta ett steg i taget. Börja med att lämna lägenheten och gå några meter på gatan, sedan hela tiden utöka promenaden.
Joel får frågan varför det är just natten som är lättare. Han säger bara att det är mörkt och få människor ute. Natten tilltalar honom mer. Dessutom misstänker läkaren att han har en personlighetsstörning.
"Är det inte sociopat du menar?" Frågar Joel irriterat.
"Vi säger inte så."
Joel vrider på sig i stolen och vill att mötet ska vara över. Han känner sig glad över att få den hjälp som han tydligen behöver. Han gör det mest för det är vad som förväntas av honom. Egentligen innerst inne vet han inte varför han måste göra det här.
Mötet slutar bra och de bestämmer att de ska ses om en månad igen. Joel går hem och har tagit ett beslut om att det är dags att ta emot den hjälp han får. Han försöker sluta tänka på att det är försent. Han kan bli bättre och han är inte förlorad.
Just i den stunden känner han sig positiv, men det kan ändras på en sekund.
•••
Äntligen! Ett nytt kapitel. Jag har märkt att jag inte bra på att skriva deckare. Har inte tillräckligt med kunskap, så vi får se vad som händer med denna berättelse, ska i alla fall få ett slut. Det kan hända att den kommer ta en annan vändning.
Denna berättelse fokuserar redan på för många saker samtidigt, ska försöka få ihop allt. Den har antagligen ingen röd tråd, men jag gillar den ändå. Den handlar om så mycket. Mest handlar den om livet, vänner, psykisk ohälsa och att hitta sig själv.
•••
Publicerad: 18 aug 2018 Redigerad: 11 okt 2018 Redigerad igen: 31 dec 2020
