En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
VARNING! Trigger Warning. Innehåller självmordstankar och självskadebeteende.
• • •
Johan lyssnar efter ytterdörren som stänger igen. Ångesten ligger som en tung sten över bröstet idag. Den är närvarande som en mörk demon. Det blir jobbigt att andas. Idag är det en av de värsta dagarna på länge. Snart ser han ingen utväg. Han fantiserar om att klättra upp i ett högt hus och hoppa.
Johan letar efter en kanal värdig att titta på. Det finns inget att se. Han försöker distrahera tankarna, men det går inte längre. Han går upp till sitt rum och letar efter sitt andra rakblad han gömt bland sina anteckningsböcker.
Han sätter sig på sängen med benen nedanför sängkanten och drar upp ärmarna. Drar rakbladet en bit ovanför handleden. Inte djupt, men tillräckligt för att smärtan ångesten gav honom kändes mindre än det fysiska. Han gömmer rakbladet bland böckerna i skrivbordslådan.
Han lägger sig på rygg och tittar upp i taket med ena armen hängande ner för sängen. Han blundar och andas djupa andetag. Nästa dag tänker han strunta att gå till skolan och låtsas vara sjuk i stället. Det är skönt att det här är sista terminen, snart går han ut skolan. Får inte sabba det här nu. Han går upp och släcker taklampan, lägger sig på sängen och somnar.
• • •
Nästa morgon knackar Stina på dörren men får inget svar. Det är tur att dörren är olåst, så hon kliver in.
"Vakna, Johan. Du kommer för sent till skolan annars."
Han ligger på mage med huvudet i kudden och mumlar fram ett svar.
"Vad säger du? Sätt dig upp."
"Nej, jag kommer inte gå idag." Säger han och vänder sig om och lägger sig på sidan.
"Sluta fåna dig. Upp mig dig." Johan skakar bara på huvudet och sväljer sin gråt. "Som du vill." Säger Stina och går ut.
Han somnar om och vaknar en stund senare av att mobilen ringer. Han tar upp mobilen och svarar.
"Hallå."
"Var är du?" Hörs en bekant röst med en arg stämma.
"Hemma." Säger Johan och drar en djup suck.
"Alla undrar var du är idag. Kommer du idag?"
"Nej." Säger han bara.
"Okej, men vi hörs."
"Japp. Vi hörs, Jeppe." Säger han och försöker få fram ett leende som ingen kan se ändå.
De lägger på och Johan försöker somna om. Han kan inte somna igen. Han stiger upp och går ner för att hämta en macka att äta till frukost. Han tänker sitta framför datorn och kolla på något roligt på Youtube.
• • •
Det går några timmar och han ringer upp Jeppe och frågar om de kan hänga. Han svarar inte och Johan bestämmer sig för att bara gå ut en promenad. Efter några minuter ringer Jeppe upp.
"Hej, du ringde förut."
"Ja. Vad gör du?"
"Inget speciellt, vadå då?"
"Tänker att du kanske vill hänga med till skejtparken."
"Okej, vi ses där."
"Vad bra." Säger Johan och är glad för första gången på några dagar.
"Hej då."
"Hej då, vi ses vid parken." Säger han och lägger på.
Han har tagit på sig armbanden på den vänstra armen för att hindra Jeppe från att se att han skärt sig. Det tar några minuter och sedan är han framme. Johan sitter ensam ett tag och tittar ut över de andra ungdomarna som skejtar.
"Tja." Säger Jeppe och skrämmer nästan Johan.
"Du skrämde mig nästan."
"Hur är det? Bättre?"
"Va?... Eh, ja, jag hade lite ont i halsen i morse och kände inte för att gå." Ljuger Johan som först blir förvirrad, men förstår sedan att Jeppe undrade det för att han inte var i skolan.
"Okej." Svarar han och tittar ut över parken.
Jeppe, eller Jesper som han heter vet inte om att Johan ljuger. Även om de känt varandra sedan deras första år på gymnasiet har han aldrig berättat. Han behöver inte veta. Jeppe misstänker inte ens något. Johan tar fram en cigarett och tänder den.
"Har du en till mig också?" Frågar Jeppe.
Johan tar fram en till honom och tänder den till honom.
"Du följer väl med på fest på fredag? De kommer finnas många sköna typer att hänga med."
"Ja, helt klart." Säger Johan medan han ler och tar ett bloss.
"Du har ju inte med dig brädan." Säger Jeppe och ser sig omkring.
"Nej, det var inte tänkt från början att jag skulle hit."
"Okej, men jag har med mig min i alla fall." Säger Jeppe och släcker ciggen efter en stund.
Sedan tar han sin skateboard under armen och går bort till de andra som åker där upp och ner för rampen. Johan släcker även sin cigg när han rökt färdigt.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Det känns bra att få komma ut och inte sitta inne med sina egna tankar. Det känns bra för honom att se de andra glada. Johan hör inte riktigt vad de säger, men det gör inget. Här ute fick han något annat att tänka på, även om det bara är för en stund.
Där hemma väntar helvetet på honom. Det borde finnas ett bättre sätt att hindra tankarna från att ta över honom än det destruktiva han gör mot sig själv. Om det ändå fanns bättre saker som kan hindra hans ångest.
Johan tar fram sina hörlurar ur fickan och kopplar dem till mobilen. Han lyssnar på musik medan han tittar på dem andra som skejtar. Nästa gång han kommer ut hit tänker han ta med sig sin egen skateboard.
•••
Publicerad: 03 mars 2018 Redigerad: 10 okt 2018 Redigerad igen: 30 dec 2020
