En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Denna mörka och dystra tisdagskväll. Det är ganska sent och en mörkblå bil kör ut i skogen. Personen som verkar vara en man i 40 års åldern svänger in på en grusväg.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Det har regnat så det droppar vatten ner från trädkronorna. Fullmånen lyser klart. Mannen parkerar bilen så strålkastarljusen lyser ut i skogen. Han tar med sig ficklampan ut och öppnar bakluckan.
Han plockar ur kroppen och tar fram sin spade. Mannen släpar kroppen in i skogen så långt ljuset når. Det börjar regna igen och snart öser det ner.
Han gräver graven och det går hyfsat snabbt, han är inte så värst brydd. Han borde vara mer noggrann för att inte bli upptäckt.
Som den mördare han är slänger han ner kroppen i hållet. Han har tagit bort alla spår från kroppen. Det är omöjligt för dem att spåra tillbaka det till honom, tror han.
Mannen täcker kroppen och graven och tar med sig spaden tillbaka till bilen. Han hoppar in i bilen och kör bort till sin sommarstuga. Där tvättar han bilen noggrant. Han tvättar också av spaden och ställer in den i garaget.
Det han inte vet är att han missat ett väldigt litet hårstrå från hans senaste offer.
• • •
En dag senare börjar anhöriga bli oroliga var sin familjemedlem tagit vägen, som aldrig brukar vara borta länge. Brukar verkligen inte försvinna utan att ringa.
"Ja, vi ska ta en titt på det." Polisen sätter sig ner på sin stol och tar en kluck av kaffet. "Hur länge har han varit borta?" Sedan antecknar han. "Okej, vi ska hitta honom. Var inte orolig."
Det börjar med att han bara är försvunnen, men sedan får de in ett tips nästa dag på onsdagseftermiddagen. Det är från en äldre kvinna som varit ute med hunden i närheten av var offret ligger under marken. Hunden var stark och lyckades komma loss. Hunden börjar nosa runt graven. Tanten ringde polisen och nu står de där.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Tekniker är på plats och kan konstatera att det är samma man. Den man de letat efter och de bara antog var försvunnen. När allt är klart på plats skickar de kroppen dit den ska.
Det är något mycket konstigt som sker. De har hittat flera kroppar runt omkring skogen och sjön som är några kilometer där ifrån. Frågan är om det är samma gärningsman eller om det är flera. Det kan polisen inte uttala sig om för tillfället.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
De ringer till familjen som måste komma och identifiera kroppen och det är vad polisen tror. De har hittat hans kropp. Han är död och har fått alla möjliga skador. Det han dog av är ett slag av ett vast föremål i huvudet. Mamman till honom står och gråter. Någon som verkar vara ett yngre syskon gråter i sin pappas famn.
•••
Alltså, jag är sämst på att skriva kriminalare/deckare. Just den delen av den här berättelsen blir inte bra (enligt mig då). Så den här berättelsen blir som ett drama och thriller i fortsättningen (som det varit hela tiden, men blir bara det nu).
Det kommer inte vara mord i fokus längre. Jag fokuserar på alldeles för många saker känns det som. Jag förstår om jag förvirrar. Jag försöker skriva med nån sorts röd tråd genom det hela.
