Den som inget hade ✔

Del 22 - Tankar som svävar förbi

Det har blivit sent nu. Solen har gått ner och det rosa och gula skenet har försvunnit och byts ut mot mörker. Stina och Elina sitter framför tv:n tillsammans och ser en film. De ville vänta tills Johan kom hem innan de började se filmen, men de antar att han inte kommer hem tidigt denna kväll.

Han skickar ett sms till Elina att han är på väg hem från parken, men ska först förbi en kompis. Elina befarar att det kommer ta lång tid innan han är hemma. En stund förbi en vän kan leda till en timme och det kan leta till timmar. Hon förväntar sig inte att han är tillbaka ikväll.

Det går ungefär två timmar och så står Johan i hallen. De hör hur han tar av sig skorna. Han släpar nästan fötterna över golvet på väg till trappan upp. Stina reser sig upp ur soffan och går ut till trappan för att säga god natt. De har suttit framför tv:n ett tag nu och väntat.

"Hoppas att du hade det trevligt i parken idag. Ska du sova nu?"

"Mm." Svarar han väldigt trött.

"God natt." Säger Stina glatt och väntar på ett svar, men Johan har redan hunnit in på sitt rum.

Stina går tillbaka till soffan i vardagsrummet och frågar om Elina ska kolla mer på tv. Hon svarar att det ska hon inte. Stina stänger då av tv:n och går sedan till sitt sovrum.

Elina går till toaletten och borstar sina tänder. Sedan går hon försiktigt upp för trappan till övervåningen. Hon smyger förbi Johans rum. Hon hade önskat att dörren skulle stå på glänt så att hon kan titta in och se att allt är okej. Hon antar att han somnat så hon går till sitt eget rum. Somnar och vaknar nästa morgon.

• • •

Stina sitter tidigt framför tv:n och kollar nyhetsmorgon. På nyheterna säger dem något fruktansvärt om ännu en tjej som blivit mördad inne i stan. Det är tredje offret på bara två månader. De har inte lämnat ut några uppgifter ännu, de vet inte så mycket om fallet än.

De kan bara berätta att en tjej i 16 års åldern har avlidit och det är mest troligt att det är samma gärningsman till de tidigare offren. Det måste betyda att denna sextonåring måste hittats i någon gränd någonstans. Antingen i sopparna eller utanför.

Knivhuggen, strypt och lämnad åt döden. Stina ryser och tänker på att det kunde varit hennes dotter. Hon vill inte tänka mer på det och vill inte höra mer. Hon stänger av tv:n och går tillbaka till sovrummet och somnar om.

• • •

Elina står vid spegeln i badrummet på övervåningen. Ser sin spegelbild och tänker på den artikel hon läste precis i sin mobil. Om tjejen de hittat död. Ännu en. Hon blir lite rädd för att gå ut. Det verkar dock säkert på dagen, då det verkar som det bara händer på natten.

Hon går ner till köket, äter frukost, städar undan och går sedan upp på rummet för att sminka sig. Hon ringer upp Jonna för att prata och höra med om henne om hon också läst om det. Det hade hon. De sitter och pratar om det.

Elina tänker att de borde ses och hitta på något. De båda bor ju nära varandra så de möts på mitten, de kramar om varandra och fortsätter sedan hem till Jonna.

De glömmer bort det hemska för ett tag och pratar om skolan och den jobbiga matteprovet de har framför sig. De bestämmer att för en gång skull plugga till det.

• • •

Johan ligger i sängen väldigt länge denna morgon. Funderar på gårdagen, tänker att det där leendet inte betydde något alls. Tänk om det faktiskt gjorde det. Han vill inte tänka på det. Det känns bara konstigt.

Han kliver till slut upp ur sängen och tar upp ett par byxor från golvet. Ser på dem och tänker att de kan jag ha en dag till. Han tar på sig en ren t-shirt från garderoben och sin mörkblå hoodie som hänger på stolen. Jeansen han tagit på sig har några hål på en del ställen. Något Stina inte uppskattar. Hon förstår inte att det är så de ska ut.

Nere i köket funderar han på att äta något, men struntar i det. Går upp till rummet igen, plockar fram sin surfplatta och går in på Netflix. Letar upp något bra tv-serie. Tittar i ungefär 2 timmar tills Stina knackar på dörren.

"Hallå, Johan. Är du där?"

Han tar ut hörlurarna för han tycker han hör något. Stina frågar igen.

"Ja, jag är här."

"Några funderingar på middagen idag?"

"Nej, men vore awesome med hamburgare." Säger Johan och vill bara fortsätta se sin serie.

"Menar du hemmagjorda?"

"Nej, från typ McDonalds."

"Okej. Ska prata med Elina också." Säger Stina och stänger dörren.

Johan fortsätter titta på Netflix och till slut känner han att han måste ta en paus. Han stänger igen sin surfplatta. Reser sig upp och tar sin keps från nattduksbordet.

Sedan går han nerför trappan till hallen. Där hör han hur mamma pratar med Elina i telefon och det låter som det blir hamburgare idag. Johan smyger ut från huset och Stina lägger inte märke till det. Johan behöver en promenad.

• • •

Medan han går där på gatan tänker han fortfarande på igår. Varför kan han bara inte glömma det? Varför tänker han så mycket på det? Eric log bara, det betyder inget. De är vänner. Absolut inte mer än det tänker Johan.

Han vill inte tänka för mycket på det, men tankarna går till gårdagen hela tiden. Han antog att frisk luft skulle göra att han inte tänkte på det utan ge honom annat att fundera på. Istället blev det värre, han funderar på att ringa Eric och fråga vad han gör, men låter bli.

Det blir inte en lång promenad utan han vänder om och går tillbaka istället. Kanske borde han gå till parken en stund, men går hem istället innan mamma ringer honom och undrar var han tog vägen.

• • •

Klockan blir 17:00 och det är dags för middag. Stina har kommit hem med mat från McDonalds. De sitter tysta en stund vid köksbordet och äter. Då frågar Elina om hon kan äta framför tv:n. Det får hon, så hon sätter sig där.

"Kan jag få sätta mig på rummet och äta?" Frågar Johan och tar på sig kepsen.

"Det är okej." Säger Stina och äter av sin sallad hon valde istället för pommes strips.

Han går upp på rummet och alla tre äter på olika håll. Så har det alltid varit sen deras pappa dog. Inget har varit sig likt. Kommer det någonsin bli det? Det vilar fortfarande efter så många år sorg över dem. Det tar lång tid att bearbeta det. De har varandra och de kommer till slut att överleva, bara de har varandra.

•••

Äntligen! Här är en ny del. Kanske inte jättebra. Jag känner mig fortfarande inte inspirerad och taggad på att skriva på denna berättelse, men försöker. Får se när nästa del kommer.

•••

Publicerad: 06 aug 2018
Redigerad: 11 okt 2018
Redigerad igen: 31 dec 2020