Den som inget hade ✔

Del 5 - Hemska upplevelse!

Elina ser sin chans att springa in i huset igen. Hon låser dörren så fort hon kommer in. Elina står länge vid dörren innan hon sakta går mot sitt rum. Elina är jätterädd, men hon skakar på huvudet. "Men herregud, jag 16. Inte ska jag vara rädd för att vara ensam hemma." Tänker hon.

Elina sitter vid sitt skrivbord. Hon lägger sina händer för ansiktet och börjar nästan gråta. Det hon nyss var med om vågade hon inte ens tänka på.

Hon lägger sig på sängen och precis när hon ska somna, hör hon hur någon knacka på dörren. Är han tillbaka? Är det hemska inte över? Hon går sakta ner för trapporna ner till hallen. Ska Elina våga öppna dörren? Hon svettas och hon känner hur hennes blod fryser till is. Hon ställer sig vid dörren.

"Vem är det?" Frågar hon så man knappt kan höra vad hon säger.

"Det är Johan, varför har du låst dörren?"

Elina kan äntligen andas ut. Hon låser upp dörren så fort hon kan.

"Du skulle aldrig tro mig om jag berättade." Säger Elina med en litet leende.

Johan går raka vägen till köket. Han öppnar kylskåpsdörren.

"Jaha, varför inte det då?" Frågar han medan han häller mjölk i ett glas.

"Jag vet inte." Säger hon och leendet är borta.

Hennes bror tittar på henne med stora ögon.

"Jo, men säg." Han stirrar på henne hela tiden.

Han tar en klunk av mjölken och sen sätter han in den i kylen igen.

"Jag skulle gå till Jonna, men då så stod det någon utanför huset."

Elina klarar knappt av att fortsätta. Hon känner att gråten är nära. Hon har sina händer för ögonen.

"Vad? Fortsätt." Då ser Johan att Elina gråter.

"Oj, alltså, jag trodde det inte var så allvarligt." Fortsätter han.

Johan höll om henne. Det var just en kram Elina behöver.

"Kom, vi kan sätta oss ner." Säger han.

De går till sofforna i vardagsrummet och sätter sig ner. Elina gråter ut alla sina tårar i sin brors famn.

"Alltså, det går inte att förklara. Det stod någon där. Han gick allt närmare. Jag såg inte mycket av honom. Han log bara hånfullt." Säger Elina och sätter sig rakt upp med benen i soffan.

"Va? Men hur lyckades du fly från han?" Frågar Johan nyfiket och tittar på sin syster.

"Det var en bil som kom körande med helljus på. Det verkade som han inte ville bli sedd, så han sprang sin väg." Elina torkar sina tårar och sedan fortsätter hon. "Han sprang iväg och då sprang jag in det snabbaste jag kunde och så låste jag dörren, så han inte kunde komma in."

Elina reser på sig och kollar på klockan. Den har redan hunnit bli kvart i åtta på kvällen.

"Hittar du verkligen inte på detta?" Frågar han lite fundersamt.

"Nej, det gör jag inte." Svarar Elina och går upp för trapporna mot sitt rum.

Johan suckar och kollar efter sin syster som redan var halvvägs upp. Elina kommer plötsligt på att deras mamma bör vara hemma vid den här tiden. Varför är hon sen? Har det hänt något? Elina blir orolig och springer ner till sin bror som tittar på TV.

"Var är mamma, Johan?" Frågar Elina med andan i halsgropen.

"Inte vet väl jag."

Elina får inget riktigt svar tillbaka. "Jaha, men god natt då."

Hon går upp på sitt rum. Elina lägger sig på sängen, men somnade inte på länge.

•••

Det här är ett kortare kapitel. Hoppas ni gillar det :D Kommentera och rösta (gärna, då blir jag glad) <3

•••

Publicerad: 04 feb 2018
Redigerad: 30 dec 2020