Den som inget hade ✔

Del 52 - Vänskapen

Sommaren flyger förbi fortare än vad man hinner blinka. Maja tog sig mod att ringa Johan. De pratade en stund och sedan träffades de på ett fik och pratade om allt. Hon förstår honom bättre nu och kan se att han är lyckligare nu. Hon vill veta allt om Eric, så han skrattar och svarar på hennes nyfikna frågor.

Hon sitter här med sitt mörkblonda lockiga hår, slitna jeans, svarta naglar, jeansjacka med ett svart linne under och vita skor från Adidas. Johan själv har inte tagit på sig något speciellt. Han har ett par vanliga ljusa jeans, en svart t-shirt och hoodie med en dragkedja. Inget speciellt egentligen. Såklart går han inte utan sin svarta keps.

Den andra halvan av sommarlovet har blivit bättre för Johan. Någonstans längs vägen vände det. Eller rättare sagt sedan Johan och Eric blev tillsammans. När de båda förstod vad de kände för varandra. Mitt i allt lyckades Johan sluta med drogerna, fast röka weed gör de ibland ändå.

Johan har fått tillbaka människor i sitt liv han trodde var borta. Han var ensam men i slutet på sommaren har han märkt att många bryr sig. Han som var så rädd för vad alla skulle tycka om honom. Tänk att Maja bryr sig i alla fall och att Jessan tagit kontakt med honom.

Både Johan och Jessan har varit skeptiska att fortsätta vara vänner. De hade inte så mycket gemensamt och har nog egentligen aldrig haft det. När allt blev för mycket orkade inte Jessan.

Johan festade för mycket och hon tyckte det blev för mycket. Hon kände också på sig att han inte var särskilt intresserad av henne. Bara som en kompis. Fast istället för att prata med Johan om det gjorde hon slut och bara stack.

Plötsligt en dag kände Jessan för att veta hur han har det. På något sätt visste hon att Johan inte hade det så jättebra, men hade ingen aning om hur hon skulle kunna konfrontera honom.

Hon kände till alkoholen och hade en idé om drogerna, men det var svårt att prata med honom om det. Hon visste att han och Jeppe brukade hänga i skejtparken så hon chansade att de fortfarande var där när hon skulle leta upp honom.

På den vägen är det. Jessan följer ibland med till parken och hon har lärt känna Maja. Ibland sitter de där på en bänk och ser på när killarna skejtar.

Elina har förstått att hemska saker alltid kommer att hända. Så länge två människor existerar på denna jord kommer konflikter existera. Rädsla leder till kaos. Även i sitt sinne. Bara över en sommar har hon lärt sig mycket. Vuxit som person.

Johan har vågat öppna upp sig inför de som står honom närmast. Det var väldigt svårt och han har aldrig känt sig så där sårbar förut. Även om Jeppe förstod att det var något så visste han inte allt.

Nu vet alla som står honom nära och för Johan känns allt lättare. Ibland står han och stampar på samma ställe och det är okej. Bara han lyckas ta sig framåt och så länge hoppet finns där är allt bra.

"Tänk vad du gått igenom. Vi har inte varit vänner så länge, men det känns som det gått en evighet."

"Ja, helt sjukt faktiskt. Fram tills inte allt för länge sen festade jag flera gånger i veckan och drack mig så full att jag inte mindes någonting från kvällen."

"Ja, fast det gör vi ju ibland fortfarande."

Då skrattar Johan och då kan inte Maja vara tyst utan börjar också skratta. För det är klart man får festa, men inte låta det ta över helt. Gör det med måtta, hur klyschigt det än låter.

"Men vi festar inte lika ofta längre." Säger Johan som slutat skratta.

"Ja, det är sant."

De sitter i stadsparken och helt molnfritt är det inte, men vad spelar det för roll när de är vänner igen?

"Har du berättat för din mamma och Elina om Eric?"

Hon ser på Johans ansiktsuttryck att det är något. Hon ser på honom att han blir osäker och att han inte sagt något. Hon lägger sin hand på hans axel för att visa att det är okej. Känner han sig inte redo är det lugnt.

"Jag ska, men vet inte när."

"Det är okej, Johan. Du behöver inte göra det om du inte är redo. Jag vet att din familj alltid finns där för dig, det vet du va?"

Han nickar och ger Maja en kram. De ser på när folk går förbi. De är tysta en stund och tar in allt runt omkring dem. Känner alla dofter och hör skratten i bakgrunden. Kanske livet inte är så hemskt ändå tänker Johan och vänder sin blick på Maja.

•••

Jag kan inte fatta att jag skrivit 52 delar. Helt sjukt. Jag hade skrivit 53 delar, men bestämde att dela upp den delen i två delar. Så del 54 blir den sista delen. Det börjar närma sig ett slut nu.

Kommentera vad ni tycker <3 Att få bara en enda kommentar gör mig dag.

•••

Publicerad: 15 maj 2019
Redigerad: 15 mars 2023