Den som inget hade ✔

Del 12 - En annorlunda dag

Denna tisdagsmorgon vaknar inte Elina av sin väckarklocka utan av att någon knackar på hennes dörr. Det är Johan. Elina sätter sig spikrak i sängen. Där står han i dörröppningen.

"Ska du komma upp någon gång? Mamma tvingar mig att köra dig till skolan, för det regnar ute." Säger han och börjar bli otålig.

"Jaja, jag kommer." Säger Elina och sätter sig upp.

Johan går ut ur rummet och väntar på Elina. Hon klär på sig något som hon hittar nedanför sängen. Hon kollar lite snabbt på kläderna och säger "Ja, detta får väl duga."

Elina ler. Hon vet inte varför. Det bara är så. Elina står i köket och brer en smörgås. Hon plockade också ner ett äpple i sin handväska.

"Så, skynda dig nu. Din bror orkar inte vänta allt för länge." Säger Stina som sitter vid köksbordet med sin egna frukost.

"Jaja, sluta tjata, jag är på väg."

Hon tar på sig sin jacka, skor och går ut till Johan som redan sitter i sin bil. En silverfärgad Volvo V70 från 98'. Den gillar Elina. Hon och Johan hade nästan alltid samma smak när det gällde allt. Det tar inte lång tid förrän hon står på parkeringen vid skolan.

"Hej då." Säger Johan och ser på Elina när hon kliver ut ur bilen.

Han försöker le. Elina tittar också på honom när hon stänger bildörren efter sig.

"Ska du inte säga 'hej då', Elina?" Frågar Johan, men hinner inte få ett svar för då har Elina gått sin väg.

Hennes kompisar har tagit henne i armen och drar med sig henne till skolans ingång. Han kör därifrån, mot sin egna skola. Elina mår bättre. Hon tänker inte längre så mycket på det som hände igår kväll, att polisen hade varit hos dem.

Nu har hon sina kompisar runt om sig, nu är det som bortblåst. Fast det är nog inte smart att glömma bort det. Det där med polisen är nog värt att komma ihåg.

"Elina! Hallå, dagdrömmer du nu igen?" Frågar Jonna och skrattar.

"Va? Nej." Svarar hon och gäspar. De sitter på sin mattelektion och Elina råkar somna. "Jag är bara så trött." Säger Elina och hänger över bänken.

Elina sträcker sedan på sig och fortsätter att försöka räkna några jobbiga tal. Dagen går förbi som aldrig förr. Det är en helt vanlig dag och inget speciellt har hänt än så länge. Elina står vid skåpet då hon minns att hon har glömt att äta sin macka hon tog med sig i morse.

"Men usch, fy så äckligt." Säger hon och ser på sin smörgås.

Osten på den har blivit så där äcklig som den brukar bli när det är varmt. Hon slänger den i närmaste papperskorg. Hon tar sin jacka och går sedan hem.

• • •

När hon kliver in i huset ropar hon efter mamma. "Hej, jag är hemma nu." Ingen hör henne. "Är ingen hemma?" Ropar Elina och går till vardagsrummet.

Hon går upp till hennes mammas rum. Där ligger hon i sängen och sover. Elina tittar också in hos Johan. Där är han inte. Kanske han är kvar i skolan. Hon tittar snabbt om hans skor och jacka är i hallen, men nej. Han är nog ute.

Sedan kommer Elina på att hans bil inte var står på uppfarten, då är han såklart inte hemma. "Jaha, då får jag väl laga min egen mat." Tänker Elina och suckar.

Efter ett tag hör hon plötsligt någon smyga sig utanför huset.

•••

Hmm, vad är det nu? Vem är utanför deras hus? Det här blev en kort del, men det kommer snart mer. Om det fortfarande finns någon som läser, så tack <3 Rösta och kommentera? :)

•••

Publicerad: 22 feb 2018
Redigerad: 10 okt 2018
Redigerad igen: 30 dec 2020