Den som inget hade ✔

Del 51 - Lyckan

När de kommer hem har de fortfarande inte fått svar på var Elina och Jonna tagit vägen. Stina kontaktade Jonnas föräldrar. De ringer Jonna, men märker snabbt att hennes mobil ringer på hennes rum. Hon hade glömt den hemma. Johan och Eric sitter vid köksbordet. Oron växer och Johan är rädd de blivit kidnappade eller något i den stilen.

Eric försöker gång på gång komma på någon orsak till varför hon inte svarar i telefonen, men kommer bara fram till att något måste hänt. Annars borde hon ringt och sagt att de var i säkerhet. Han sitter med Johan i deras soffa och väntar på att något ska hända. Något livstecken från henne.

Det går en timme eller så och plötsligt hör de alla som nu sitter i soffan att ytterdörren låses upp. Stina är först uppe ur soffan och går till hallen. Där står Elina andfådd som måste sprungit hem. Hon håller upp mobilen för att visa att hon hittade den.

"Herregud vad oroliga vi varit." Säger Stina och kramar henne.

Johan och Eric står i dörröppningen till hallen. Johan andas ut och frågar vad som hände. Hon hade tydligen tappat mobilen där hon gömt sig och sedan gått därifrån. Sedan märkte dem hur tomt det var i varuhuset och de gick ut därifrån.

Polis och ambulanspersonal tog hand om dem. De hade inte en chans att gå tillbaka och hämta mobilen. De förklarade det för polisen som då hade gått in för att hämta den. Sedan tog sig Elina hem.

"Vilken tur att det inte var värre än så. Bäst att jag gör middag nu. Hungriga?" Frågar Stina och går mot köket. "Stannar du på middag, Eric?"

"Ja, gärna."

• • •

Efter middagen har Elina gått upp på sitt rum. Hon sätter sig vid sitt skrivbord och sätter igång sin laptop. Precis då får hon ett meddelande på mobilen av sin vän. Jonna skriver. Hon svarar att hon är okej trots omständigheterna.

Hon bestämmer sig för att spela The Sims 4 för att hålla tankarna borta. När det blivit sent på kvällen går hon ner till sin mamma för att säga god natt. Stina sitter kvar i soffan och tittar på något tv-program.

På väg tillbaka till sitt rum ser hon att Johan och Erics skor är kvar. De har inte gått trots att de alltid går ut på kvällarna. Hon är glad att de inte är ute och hittar på dumma saker. Hon hatar verkligen när Johan gör saker han inte borde göra.

Johan och Eric sitter på hans rum hela kvällen. Första tanken efter att Elina hade kommit hem var att gå ut och hitta på något. Men Eric tyckte de kunde ta det lugnt och stanna inne. Så nu sitter de på sängen och tittar mot Johans tv. De tittar på någon film via Netflix. En lugn kväll, så som alla kvällar borde vara.

• • •

Nästa morgon vaknar de båda upp från att ha somnat mitt i en andra film de sett. När Johan sätter sig upp vaknar också Eric. Han reser sig upp och märker att de båda måste ha råkat somna. Eric gnuggar sig i ögonen och gäspar.

"Vi somnade visst." Säger Eric och sätter sig upp i sängen.

"Nej, det säger du inte." Svarar Johan sarkastiskt och skrattar.

"Vad är klockan ens?"

Utan att vänta på svar sträcker sig Eric efter mobilen på nattduksbordet. Han ser på klockan att den blivit halv elva. Medan Johan går ner till köket för att förberedda frukosten går Eric på toaletten. Efter bara en liten stund sitter de båda vid köksbordet med var sin macka i handen.

Det är tomt i huset. Johan hittade en lapp på köksbänken som Stina hade skrivit. Hon och Elina har åkt ner till stan för att hitta på något. De sitter tysta en stund och det enda som hörs är deras andetag.

"Vad händer idag då?" Frågar Eric och bryter tystnaden.

Johan ryker på axlarna. Han har faktiskt ingen aning. Det finns dock något annat han har på hjärtat som känns viktigt att berätta. Det här med Jessan, att hon är tillbaka. Att de träffats, men bara som vänner såklart. Så från ingenstans berättar han.

"Jag träffade på mitt ex för bara ett litet tag sen."

"Jaha, okej." Säger Eric som tar en klunk av sitt glas med juice.

"Hon... Hon har saknat mig så vi gick hem till mig och snackade om gamla minnen." Johan tittar upp för att se hur Eric reagerar. "Jag trodde faktiskt att hon var arg på mig och att hon aldrig mer ville se mig, men det visade sig att jag hade fel."

"Okej, där ser du. Ingen hatar dig. Vi alla finns här för dig."

"Ja, fast Maja hatar mig fortfarande."

"Tror du. Hon kommer inse att du är lyckligare nu. Hon önskar dig all lycka. Ingen vill att du ska må dåligt." Säger Eric och sträcker sig efter Johans hand.

Johan ler och han börjar förstå nu att han har många runt omkring sig som gillar honom. Han är inte ensam längre. Han har fler vänner än ovänner och det finns ingen som ogillar honom längst inne.

De städar undan frukosten tillsammans. Johan borstar sedan tänderna och Eric får låna en helt ny som de hade som reserv. Sedan går de ut på en promenad och låter solen värma dem. Lyckan växer fram och nu finns det inget att oroa sig för längre.

•••

Wow, del 51. Vet inte riktigt än hur jag ska avsluta den här berättelsen. Jag vet hur sista delen kommer bli, men inte hur det blir fram tills dess. Så den här delen kanske blev fett tråkig och kort. Jag får nog börja fundera på slutet, jag tror att det är dags nu.

När den här delen publiceras var det superlängesedan jag skrev. Jag har tagit en lång paus. Under den tiden har min berättelse kommit upp i 1.1K läsare. Wow. Tack till alla som läser den här berättelsen. Förstår inte riktigt varför, men tack.

•••

Publicerad: 27 april 2019
Redigerad: 15 mars 2023