En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Samma dag som som Eric kommer hem meddelar han Maja att han inte kunde svara på sms eftersom han varit på sjukhuset. Hon ringer upp oroligt, men han vägrar säga något i telefon. Johan är trött och säger att de kan ses om några dagar. De kan prata då.
• • •
Nu sitter de några dagar senare på Johans säng och lutar sig mot väggen. Maja ser att han är helt slut. Trött och ögonen är liksom tomma. Det är som att själen tagit semester.
"Hur mår du nu då?" Frågar hon och vet inte var hon ska ha blicken.
"Helt seriöst, inte bra alls."
Johan klarar inte av att berätta exakt vad som hänt. För det är för jobbigt att prata om. Han vill så gärna försöka berätta allt. Om hur han känner och hur han kämpar. Han vill be om ursäkt för att han bara varit med henne för att glömma Eric.
"Jag har något jag måste säga." Säger han väldigt nervöst och kan inte ens se på henne.
"Vad är det?"
Hon ser på honom och märker att det är allvarligt. Hon antar att det har med sjukhusbesöket att göra, men är inte riktigt redo för vad han ska säga.
"Bli inte arg, men—."
"Det är oftast då man blir arg." Säger hon och ångrar direkt att hon avbröt. "Fortsätt."
"Eh, jag...Eh. Det finns något du borde veta." Johan harklar sig och pausar en stund innan han fortsätter. "Först av allt vill jag bara säga förlåt för vad jag ska säga."
"Herregud, Johan. Vad är det? Har något hänt?"
"Du är en sån himla fin tjej och jag borde aldrig—." Det blir svårt att fortsätta för han vet inte hur han ska sätta ord på det han känner. Hur ska han börja?
"Gör du slut med mig?"
"Det finns någon annan jag gillar och jag ville bara inte... Jag tror jag gillat... honom hela tiden."
Maja sitter bara där helt tyst och lyssnar. Han tar en paus igen och tar ett djupt andetag, laddar om och samlar mod för att fortsätta. Rädd att bli dömd av henne.
"Jag kunde bara inte tro att jag kunde gilla honom på det sättet. Jag ville inte det. Ville bara glömma honom, så när jag träffade dig tänkte jag att jag kunde glömma, men det gick inte." Säger han och nu tittar han upp på Maja för att se hur hon regerar.
Johan är ganska säker på att hon ska ta emot det bra. Det gör hon inte riktigt. Hon ställer sig upp från sängen och man kan se på hennes ansiktsuttryck att hon är besviken.
Han antog att hon faktiskt skulle förstå, för de har känt varandra ett tag, men oj så fel han hade. Det här trodde han inte riktigt om henne.
"Du har alltså bara utnyttjat mig? Du fick mig att få känslor för dig. Jag fick känslor för dig och du bara umgås med mig för att gömma dig?"
Maja låter väldigt arg. Hon bara rusar ut från rummet och ner för trapporna. Ner i hallen och ut genom ytterdörren med en smäll. Hon gråter inte, men det är nära. Tårarna rinner inte.
Där sitter han kvar på sin säng. Johan har inte ens hunnit berätta hur han mått. Han tänkte att hon kanske skulle lyssna, men hon är sårad och det förstår han. För han visste hela tiden att det han gjorde var fel, men han visste inte vad han skulle göra. Tårar rinner ner som så många gånger förut.
Trasiga tonåringar i en trasig värld. Försöker limma ihop sitt liv som är som ett stort pussel och ibland tappar de bort några bitar som dem sedan försöker hitta, ibland passar inte bitarna. Att bli hel är allt man vill. Inte trasig i sömmarna. Allt man vill är att bli lycklig.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Han lägger sig i sängen, tar sina hörlurar och sätter dem i öronen. Kopplar dem till mobilen och sätter igång sin favoritspellista. Låter musiken uppsluka honom och han stänger ögonen. De vet. Nu är hans innersta tankar ute. Nu vet de alla hur han egentligen mår. Han känner att han misslyckat. Det är som att han misslyckat med livet.
När han är som mest inne i sina tankar får han ett sms och det är från Jeppe. Ett litet leende formas för att han vill att Johan ska komma över så att de kan spela tv-spel. Han tänker säkert uppmuntra honom. Johan går med på det och gör sig redo för att köra bort till honom.
•••
Del 41 blev ett kort kapitel/del, men redan imorgon kommer nästa del. För båda delarna är korta och tänker att de kan ju publiceras precis efter varandra.
