Den som inget hade ✔

Del 49 - Ignorerad

Stina sitter i vardagsrummet med ett glas vin i handen och bläddrar mellan tv-kanalerna. Hon hör hur Elina och Johan bråkar om något på väg ner från övervåningen. Just nu känner hon verkligen inte för att fråga dem vad de håller på med.

När de kommer till hallen hör hon tydligare vad de diskuterar om. Något om att Elina börjar bli riktigt trött på att inte Johan vill lyssna på vad hon har att säga.

Johan lämnar huset med en smäll och sätter sig i bilen och kör. Stina hör hur Elina kommer mot köket och hur tunga hennes steg är. Hon verkar öppna frysen och hon rotar runt efter något.

"Har vi ingen glass?" Säger Elina för sig själv.

När hon inte hittar någon gott i frysen går hon in till vardagsrummet och ser Stina hälla upp ännu ett glas vin. Elina ser förvånad ut. Stina har inte druckit vin på ett tag. Vad är det här? Hon sätter sig bredvid sin mamma i soffan som ser ut att ha gett upp något.

"Men du dricker ju inte vin längre."

"Kände för det nu."

Elina vill inte säga något mer, men tycker det är synd att sina mamma dricker igen. Något måste det vara. Varje gång något händer, eller när hon mår dåligt helt enkelt. Stina känner fortfarande att hon inte kan nå fram till sina barn. Speciellt Johan då. Han mår sämre nu än vad han gjorde i högstadiet.

Hon glömmer att Johan faktiskt vågar prata mer nu. Speciellt nu när de i familjen vet vad som försiggår i hans huvud. Hon är inte en värdelös mamma. Hon gör så gott hon kan. Mer kan hon inte göra. Hon kämpar och kämpar. Precis som hela familjen gör.

"Allt kommer bli bra. Det vet jag. Han är fortfarande vilsen, men han vet att vi finns här. Ge honom lite tid bara." Säger Elina och lägger en arm runt sin mamma.

• • •

Några timmar senare är klockan mycket. Elina vinkar hej då till Jonna som varit hemma hos dem ett tag. Elina tar fram sin mobil och ser på klockan. Hon sätter sig på trappan och skickar iväg ett sms till Johan och undrar vad han gör.

Lite överbeskyddande, men det är sån Elina är. Då hör hon hur en nyckel vrider upp låset och all hennes uppmärksamhet är på dörren. Hon hoppas på att Johan ska komma hem.

När ytterdörren öppnas är det Stina som kommer in genom dörren. Hon har varit och handlat mat och innan dess varit och besökt mormor som blivit sjuk.

Elina hjälper sin mamma packa upp varorna och sedan går hon upp på sitt rum. Hon ha gett upp om att han kommer hem ikväll. Hon sätter sig och läser en bok i stället och glömmer bort tiden.

En tid efter att hon börjat läsa hör hon ännu en bil utanför och då förstår hon att Johan är hemma. Hon rusar upp ur sin säng och ner för trapporna ner till hallen. Han ser jättetrött ut. Han ser sliten ut.

"Oj, vad har du varit med om? Ser ut som att du gått flera mil. Hänt något?"

"Nä, har hängt med Jeppe och några vänner. Har försökt snacka med Maja också." Säger han och tar av sig skorna som han inte lägger upp på skohyllan. "Flytta på dig." Sedan går han upp för trapporna, men blir stoppad på väg upp.

"Visste du att mamma börjat dricka igen?" Viskar Elina för att Stina inte ska höra.

"Nä, det visste jag inte." Säger Johan som vänder sig i trappan och ser lika förvånad ut som Elina hade gjort.

"Kan du inte prata med henne?" Ber Elina.

"Okej, kanske imorgon. Jag måste få sova nu."

Johan går upp till sitt rum, Elina sätter sig på sitt rum också och Stina sitter kvar soffan framför tv:n. De alla tre sitter på olika håll. När det de behöver som mest är att sitta tillsammans.

• • •

Väldigt tidigt på morgonen sätter sig Johan upp med full kraft efter en natts mardröm. Han sträcker sig efter mobilen på nattduksbordet. Ser att klockan är 05:34.

Han går upp från sängen och ner i köket för att dricka vatten och hoppas sedan på att kunna somna om. Det är svårt, för det gör liksom ont i bröstet. Det den hemska drömmen gav honom var bara ångest. Johan tänker att om han somnar om kommer det försvinna.

Han lägger sig i sängen. Först på sidan och sedan på rygg. Då tänker han på dagen innan när han kom hem till Jeppe och Maja var där. Hon såg på honom och hon log, men bara på ett sånt där artigt sätt.

Hon hade sagt att de skulle prata om allt som hänt, men hon gjorde ingenting. Kanske var det Johan som borde skrivit till henne. Han kunde inte göra det, för han hade fått för sig att hon skulle tänka på saken och skriva till honom.

"Jag ska nog gå hem nu." Sa Maja och vände sig till Jeppe. "Det var trevligt att se dig igen, Johan." Sa hon och reste sig från sängen. Hon gick ut ur rummet för att sedan lämna huset.

Hon gick rakt förbi Johan som om han vore koldioxid. Ignorerade honom som om han vore luft. För det kan ju inte vara syre, för det är man beroende av och hon är definitivt inte beroende av honom.

Nu är allt förstört. Det var som om han stod vid kanten av ett berg och hon hade precis puttat ner honom för stupet. Fast han har ju halvt puttat henne hela tiden. Nu fick han vad han förtjänade.

"Vad är det med henne? Varför drog hon så fort jag kom?"

"Vet inte, har ni inte pratat med varandra än?"

"Nej, vi har ju inte det."

Han satte sig bredvid Jeppe och skickade ett sms till Maja. Han frågade henne om hon var arg på honom och om han gjort något fel. "Men du utnyttjade mig bara. Du har gillat någon annan hela tiden. Även om du inte var redo att berätta hade du ju inte behövt dejta mig och få mig att gilla dig." Skrev hon och han fick dåligt samvete.

Det är sant. Han ville ju inte tro att han gillade Eric och vill bara glömma, det gick inte direkt. "Förlåt. Jag borde inte gjort så." Svarade han och hoppades på att hon skulle förlåta honom.

•••

Hoppas ni gillade del 49. Försöker skriva mer om Stina och Elina också. Kommentera och rösta om ni gillar det :) Jag skulle också hitta en passade låt, men visste inte riktigt vad jag skulle ha för låt här.

•••

Publicerad: 01 mars 2019
Redigerad: 23 mars 2023