Den som inget hade ✔

Del 13 - Middagen

Elina hör att det är någon utanför deras ytterdörr. Hon tittar ut genom fönstret bredvid dörren ut. Plötsligt kliver Johan in genom dörren. Han ser lite sliten och trött ut. Johan tittar upp och ser på Elina. Han går sedan mot köket.

"Blir det någon middag idag?" Frågar Johan och vänder blicken på Elina.

"Mamma ligger läser, så jag började laga något själv." Ljuger hon, för hon vet ju att hon egentligen sover.

Johan går till köket och känner hur det doftar gott från spisen.

"Vad lagar du för något?"

"Jag tänkte göra makaroner och stekt falukorv. Fast vem skulle äta av det? Jag lagar ingen bra mat." Säger Elina och ser lite ledsen ut.

"Jodå, klart jag vill ha. Jag äter vad som helst just nu. Jag har inte ätit något på hela dagen." Johan ler för första gången på flera dagar.

"Va? Har du inte ätit på hela dagen?" Säger hon och rör om i grytan med makaroner.

"Nej, jag har ju inte det." Säger han och kliar sig i håret och går mot sitt rum.

"Jag kallar på er när det är klart."

Elina kan verkligen inte sluta tänka på igår när polisen var här. Hon har inte tänkt på det under hela dagen. Nu dyker det upp i huvudet.

Hon önskar att hon på något sätt kunde prata med sin bror om det. För sedan de hade suttit på Johans rum och pratat så hade han betett sig väldigt konstigt. Elina är rädd att det har hänt något fruktansvärt.

Hon stänger av plattan och ställer maten på bordet. Maten ser inte särskilt mottagligt ut. Falukorven hon stekt är bränd och makaronerna är överkokta. Hon bestämmer sig ändå för att säga åt Johan att komma ner. Hon ropar efter honom, men får inget svar, så hon går upp till honom. Först tittar hon till mamma och hon ligger kvar i sängen.

"Mamma?" Säger hon först lite försiktigt. "Är du vaken? Jag ville säga att jag lagat mat om du är hungrig." Fortsätter hon.

Elina tittar på sin mamma och just när hon ska gå därifrån säger deras mamma något.

"Jag kommer ner snart. Är Johan hemma?"

"Ja, mamma. Han är hemma. Jag ska kalla på honom nu."

"Okej, bra."

Elina går till hans rum och knakar på hans dörr försiktigt, men hon får inget svar nu heller.

"Johan? Maten är klar nu, du kan komma ner nu."

Hon öppnar dörren och får se honom ligga på sängen och tv:n är på. Han har somnat.

"Sover du?" Frågar Elina honom.

Han rör inte på sig. Han ligger bara där. Elina går närmare och vilken tur, han andas. Hon sitter nere vid hans fötter och ser på honom. Hon sitter där i en evighet känns det som. Till slut rör han på sig.

"Hallå, Johan. Maten är färdig nu. Kom ner nu innan maten blir kall."

"Okej, jag kommer ner snart. Om du går ut." Säger han och gäspar stort.

"Okej, jag går ner nu i alla fall."

Elina tar upp mat på tallriken och smakar. Det kanske inte är det godaste hon ätit, men det duger. Med lite ketchup blir det bättre. Hon är hungrig och orkar inte fixa något nytt. Hon hör hur Johan går nedför trapporna. De sitter tysta och äter. Ingen säger ett ljud. Deras mamma kommer ner och hon sätter sig bredvid Elina.

"Har ni haft en bra dag idag?" Frågar Stina och lägger upp mat på sin tallrik.

"Nej, inte direkt." Säger Johan medan han tar en tugga och ser ner i tallriken.

"Inte? Du då, Elina?"

"Jodå, det har varit bra. Allt har varit som vanligt."

Johan äter upp sin mat ganska fort. Han tar bort sin tallrik och sätter bort det på diskbänken.

"Jag tror jag ska ut igen."

"Men Johan, inte nu. Du kom väl nyss hem?"

"Jag har har inget att göra här hemma, kan lika gärna gå ut igen."

"Jaha, men gör inget dumt nu. Jag vill inte ha några fler polissamtal."

Elina tittar på sin mamma. Hon har aldrig fått veta vad som egentligen har hänt. Hon passar på att fråga innan Johan går ut.

"Vad var det som hade hänt igår egentligen? Varför var poliserna här?"

Johan ser lite arg ut och han tar på sig jackan fort och tänker precis gå ut då Stina öppnar munnen.

"Det var något om droger som de trodde att Johan var inblandad i. Han och några kompisar hade visst..."

Deras mamma kan knappt fortsätta prata. Hon tycker det var allt för jobbigt, Men hon gråter inte, men tårarna är inte långt borta. Orolig som hon är.

"Du menar att de har använt droger?" Stina nickar. "Har du verkligen gjort det, Johan? Jag visste det." Säger Elina, men inte med arg röst.

Nu är hon bara besviken, men hon har förstått att det har något med det att göra. Hon blir inte överraskad. Johan är på väg att öppna dörren, men Elina tar tag i hans arm.

"Jag visste det. Du har använt droger igen."

Johan tycker att Elina lägger sig i för mycket och förstår inte varför hon bryr sig så mycket. Det här har inget med henne att göra. Medan de står och pratar reser sig Stina upp ur stolen och går sedan upp för trapporna.

"Ja, okej. Det har jag gjort. Kan du låta mig vara nu? Kan jag få gå ut nu?"

"Nej, kan du inte stanna hemma? Jag ber dig."

"Jag går ut en stund, okej? Kommer ju hem igen."

Han går ut. Elina kan inte hindra honom. I stället går hon och plockar undan sakerna på bordet. Hon städar undan efter sig och ställer in sakerna i diskmaskinen.

•••

Del 13, wow. Det börjar bli många delar nu. Jag har skrivit ungefär 20 delar som finns på datorn. Det kommer dock bli ännu fler delar än så. Rösta och kommentera? :D

•••

Publicerad: 25 feb 2018
Redigerad: 10 okt 2018
Redigerad igen: 30 dec 2020