En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
VARNING! Trigger warning! Denna delen innehåller ångest, mörker och mord.
• • •
Klockan är nio på kvällen och den unga mannen går ut från sin lägenhet. Det har nästan precis blivit mörkt ute. Mannen tar på sig sin mössa över huvudet. Han går ut på gatan och håller sina armar i kors. Han fortsätter gå mot torget.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Mannen har ett argt ansiktsuttryck. Han kan inte förstå hur hans liv kunde bli så misslyckat. Han hade levt ett hemskt liv som liten pojke. Han hade i för sig levt på landet och där kunde han hitta på många roliga saker. Det var ett bra ställe att växa upp på. Men riktigt så var det inte.
Som barn blev han slagen och han var inte alls älskad av någon. Inte ens hans mamma älskade honom. Om kvällarna kunde han höra hur hans föräldrar pratade om honom. Ibland blev han upptäckt. Då blev han så pass slagen att han inte kunde stå på benen.
Han var inte populär i skolan heller. Han var ganska blyg, men han vågade ändå stå för vad han tyckte. Det var ibland det just det som var anledningen att han fick stryk. Han blev alltid ignorerad, både hemma och i skolan.
Ingen såg honom, ingen pratade med honom. Han var helt ensam. Ingen kan förstå och känna hur han kände, att alltid var ensam, att inte ha någon att prata med. Hur det är att alltid känna ensamhet.
Han har ett tomt hjärta fylld med hat. En dag förnedrades allt. Ju äldre han blev ju argare och mer hat odlades i hans nu så tomma hjärta. När han började högstadiet blev han mer och mer mobbad. Tiden gick och han gick ut högstadiet. Han gick aldrig på gymnasiet.
När han var runt 16 år, började han må så dåligt att han inte orkade med något alls. Så en tidig kväll i november fick han nog. Det fanns inget gott i honom.
Han var arg över hur hans liv hade blivit. Det var hans föräldrars fel. All hans hat var riktat mot dem. Han kunde höra röster i hans huvud som sa "få bort dom, de är bara i vägen."
På kvällen den 17 november smög han på sina föräldrar i vardagsrummet. Han tog en kniv och höll den högt ovanför deras huvuden. Sedan skar han kniven genom sin fars hals. Sedan i sin mors.
Det sista och det enda ord han fick höra av sin far innan han slocknade var "förlåt". Det ordet fanns inte i pojkens värld. Han brydde sig inte om det ett ända dugg.
"Jag bryr mig inte längre, du finns inte mer." Sa han och gick sin väg.
Han tog bort alla spår efter honom. Ingen kunde någonsin koppla honom till fallet.
• • •
Mannen går och går. Nu ser han fontänen på torget. Han ser inte några människor. Plötsligt dök det upp minnesbilder i hans inre. Minnen han försökt förtränga i flera år nu. Minnen då han satt i ett hörn som femåring och lyssnat på sina föräldrar. Där han satt med sina blåmärken på kroppen.
Det gör ont i huvudet. Varje gång minnen dök upp i hans huvud fick han huvudvärk. Han saktar ner och sedan stannar han. "Fan, vad ont det gör!" Tänker han och håller sina händer för ansiktet.
Han har bränt alla fotografier på sina föräldrar. Senast han såg på dem blev han så arg att han välte ner ramen i marken och glaset gick sönder. Efter det brände han allt i den öppna spisen.
Efter att ha dödat sina föräldrar så kan han inte få nog av blod och att se oskyldiga människor dö framför hans ögon. Något förskräckligt hemskt försiggår i hans huvud. Vad är det som händer med honom?
Han är mannen som är oönskad... Han som inte vet vad kärlek är...
•••
Ett väldigt obehagligt kapitel. Det blir bara mer och mer spännande. Rösta och kommentera gärna, då blir jag jätteglad :D :)
•••
Publicerad: 06 feb 2018 Redigerad: 30 dec 2020 Redigerad igen: 26 okt 2021
