Den som inget hade ✔

Del 11 - Polisen är här

Det knackar på dörren. Vem kan det vara tänker Elina.

"Vem är det?" Frågar Berit.

Personen kliver in i klassrummet och där står... Elinas mamma. "Vad gör hon här?" Tänker Elina. Alla sitter knäpptysta när hon stiger in.

"Jag är här med en bok till Elina som hon glömde på köksbordet."

Berit nickar och gör en gest mot Elina. Stina går mot sin dotter med boken.

"Tack." Säger hon tyst och tar emot den.

Stina går ut ur klassrummet och Berit fortsätter med lektionen. Elina sjunker ner i stolen och lägger sig ner med huvudet på bänken. "Varför glömde jag boken hemma?" Tänker Elina och skäms lite grann. Hon gillar inte att se mamma i skolan. Det är konstigt.

Dagen far förbi snabbt och de hade både matte, svenska, engelska och lite annat. De får en hel del läxor och de har förhör på engelskan. Till slut tar skoldagen slut och det är dags att gå hem. Det är svalt ute och solen gömmer sig bakom molnen.

• • •

När Elina kommer hem efter skolan sitter Johan och två poliser vid köksbordet. Stina sitter bredvid Johan. Elina går med snabba steg fram till dem.

"Vad har hänt?" Säger hon först med en lugn ton.

Elina tittar på Johan och han sitter där med blicken ner i bordet. Polisen ställer sig upp och går mot hallen och sedan går de ut. När de inte svarar höjer hon rösten.

"Hallå! Svara."

Stina ställer sig upp och går mot disken för att hämta ett glas vatten.

"Du har inte med det att göra, syrran." Säger Johan med armbågarna på bordet och händerna för ansiktet.

Johan kollar upp från bordet. Han reser sig upp och går ut till hallen och seden upp för trapporna till sitt rum.

"Mamma, hallå? Varför var polisen här?"

"Du, Elina. Det vet du redan, gumman. Det förstår du väl?" Säger Stina och ser besviket på Johan medan hon sätter sig vid bordet igen med sitt glas vatten.

Stina låter orolig på rösten och hon verkar skärrad. Elina blir nervös. Förmodligen vet hon det redan. Känslig som hon är har hon har gråten i halsen.

"Gå nu och gör något, du kanske har läxa att göra."

Elina vänder på klacken och går upp för trappan till sitt rum. Hon tittar in hos Johan. Han sitter vid sitt skrivbord framför datorn och han har hörlurar i öronen.

Elina sätter sig på sängen på sitt rum och tar fram sin favoritbok. 'I taket lyser stjärnorna'. Elina läser en stund, men känner att hennes ögon blir allt tyngre. Till slut kan hon inte hålla ögonen öppna. Hon lägger i från sig boken på sitt nattduksbord och sedan lägger hon sig på sängen och somnar direkt.

• • •

Hon vaknar någon timme senare. Klockan är 20:13 och Elina går ner till vardagsrummet för att se om hennes mamma fortfarande är uppe. Ja, det är hon.

"Jag har sovit, men jag tror jag går och lägger mig igen. God natt."

"Ska du inte äta middag först?" Säger deras mamma och bläddrar i sin tidning.

"Nu när du säger det. Jag är hungrig."

När Elina ätit går hon upp på rummet för att ta fram sitt nattlinne och bäddar ner sig i sängen. Hon lägger sig på rygg och tittar upp i taket. Hon tänker på dagen som gått. Polisen har varit hemma hos dem idag.

Elina förstod redan att det hade med Johan att göra. Är han misstänkt för något? Har det med droger att göra? Vet mamma om det? Många tankar snurrar i huvudet. Hon bestämmer sig för att få veta allt i morgon. Hon stänger ögonen och somnar.

• • •

Johan funderar på vad som gick fel. Han drar ut hörlurarna och stänger ner datorn. Han tar mobilen i handen och lägger sig på sängen. Det här var inte bra. Johan hade skolkat och följt med några äldre vänner hem till dem. Där satt de och rökte på balkongen. Det bor tydligen någon där som inte uppskattade det, som måste ha ringt polisen.

Det plingade på dörren och där stod dem. Polisen känner direkt lukten och ser lite andra droger på bordet i vardagsrummet. Polisen vill ta reda på vem Johan är som inte vill berätta. De gör en kroppsvisitering och hittar hans plånbok. Där ser de på hans körkort.

Johan ger upp och låter de ringa hans mamma. De kör sedan hem honom och där satt de och pratade en stund. De gav Johan en varning, eftersom han inte hade ansvaret, men kommer de på honom igen slutar det inte lika bra.

Johan vänder sig om i sängen och tänker att det är lika bara att sova.

•••

Det här var nästa del. Tack till er som läser, roligt att någon gör det. Jag vet inte om ni gillar det, men gör ni det så rösta gärna. Kommentera något också om ni känner för det.

•••

Publicerad: 18 feb 2018
Redigerad: 10 okt 2018
Redigerad igen: 30 dec 2020