Varför just jag?

<9> Glöm det bara

Jag trycker ner handtaget och öppnar dörren. Framför mig möts jag av klassens alla ögon. Jag mumlar ur mig en ursäkt till läraren för att jag är sen och går ner till min plats längst bak. Det tar ett tag tills allas blickar vänds framåt igen och läraren börjar prata igen. Men efter endast några sekunder så öppnas dörren igen. Allas blickar riktas återigen dit och in kommer ingen annan än Jake. Hans ögon sveper runt i rummet och fästs vid mina. I någon millisekund så glömmer jag allt annat runtomkring oss men avbryts när läraren harklar sig. Jake tittar direkt ner i golvet och styr sina steg mot sin plats. Jag drar fram håret framför axlarna som en sköld. Och luggen täcker som vanligt ögat, därför har antagligen inte någon hunnit se min blåtira. Dock så vet alla om vad som hände. Hela klassen och parallellklassen såg alltihop. Händelsen spelas upp i huvudet igen och jag lägger frustrerat huvudet i mina händer. Jag kan inte fatta att jag gjorde det. Alla såg när jag spelade fotboll, alla såg när jag blev tacklad av Jake och alla såg mitt blodiga öga.

-"Tack för idag"
Säger läraren efter en väldigt lång timme.
Jag väntar som vanligt innan alla andra har gått, men denna gången är jag inte ensam kvar. Jake står vid sin plats tittandes mot mig med sina bruna perfekta ögon. Ja, dom är perfekta, och ja, jag erkänner det.
-"Hur är det?" Säger han med en raspig och hes röst.
Som svar så rycker jag bara på axlarna och börjar gå med bestämda steg mot dörren. Men en hand som greppar tag i min arm tar stopp på mig. Värmen sprider sig ut i hela kroppen och det är någonting i min mage som pirrar. Nu står han bara någon halvmeter ifrån mig och kollar på mig med en bedjande blick.
-"Varför bryr du dig?" Med den meningen sagd så poppar ett minne upp i huvudet. Det består av samma situation som nu. Jake och jag. I korridoren, måndagen efter den dära festen. Han brydde sig då. Trodde jag iallafall. Efter det så undvek han mig i två veckor. Vilket bevisade att han egentligen inte brydde sig. Varför skulle han liksom?
-"Jag känner mig skyldig" Svarar han mig.
-"Men som du ser så lever jag och mår bra, så glöm det bara" Är det enda jag säger innan jag rycker min arm ur hans grepp. Därefter så går jag ut ur klassrummet undrandes om jag gjorde rätt val. Kanske bryr han sig? Eller vill han bara inte ha ryktet som den "som tacklade omkull och skadade en tjej".
Väl vid mitt skåp så möts jag av en orolig Emma.
-"Herregud Luna!! Hur mår du? Vad hände? Vem var det? Är du skadad?" Frågar hon på medans hon ger mig en kram.
-"Ja lugna ner dig!! Jag mår bara bra." Säger jag lugnade. Hennes hand lyfts upp och drar undan min lugg och hennes ögon spärrad upp och chockat drar hon efter andan när hon se blåtiran. Jag lyfter direkt upp min hand och drar ner luggen från hennes hand.
-"Luna.. Vad. Hände ?" Säger hon, ord för ord. Jag harklar mig och börjar berätta det som hände på idrotten.
-" Jag ska döda den jäveln!" Säger hon direkt när jag var klar med att berätta.
Jag sätter en hand på hennes bara arm för att visa att hon ska sluta. Jag ska precis säga något när jag får syn på någon bakom henne. En kille dyker upp och ställer sig bredvid Emma riktad mot mig. Det är killen från idrotten.
-"Heej" Säger han försiktigt.
-"Hej" svarar jag och tittar ner i golvet.
-"Jag ville bara be om ursäkt för det jag sa innan, det kom liksom ut lite fel" Säger han generad.
"Ja, det kan man ju säga" Säger jag bara. Jag ser Emma som bara kollar mellan mig och killen.
-"Ursäkta, men vem är du?" Frågar hon vänd mot killen. Han kollar mot henne och hans reaktion är som att han såg henne för första gången. Samma reaktion som varje kille får när dom ser Emma. Jag bara himlar med ögonen.
-"Lucas" Svarar han hest och harklar sig direkt.
Hon nickar bara sakta tillbaka och vänder sig sakta mot mig med ett förvirrade ansiktsuttryck.
-"Ehm, jag kanske ska gå nu.." Säger han lite generat. Och jag och Emma bara nickar, sen så vänder han sig om och går iväg. Vi tittar på varandra och får direkt en fnitter attack. Sen så går vi därifrån för att käka lunch.

______

Lite konstigt slut, men jaja!! xD