Varför just jag?

<37> "Kan han inte bara lämna mig ifred?"

-"Hej" Jag vänder mig om av den främmande rösten bakom mig och möter en mycket oväntad person.

-"Josh?"

-"Ja, hej" Svarar han, där han står framför mig. Jag stänger skåpsdörren bakom mig och kollar undrande på den blonda killen.

-"Vad vill du?" Frågar jag kritiskt.

-"Vadå? Får jag inte komma fram och hälsa?" Frågar han med höjda ögonbryn.

-"Jodå men varför?"

-"Jag såg dig stå här, så jag tänkte att jag kunde ta och socialisera mig lite" Svarar han med ett leende.

-"Okeeej, men jag borde inte snacka med dig" Säger jag och börjar hoppa ifrån honom. Han kommer ikapp mig snabbt och går bredvid mig.

-"Varför inte?" Frågar han förvånat.

-"Kanske för att du sårade min kompis?" Svarar jag som att det vore en självklarhet, vilket det är?!

-"Men jag gjorde det av goda själ" Försvarar han sig.

-"Jaså, men jag är inte särskilt intresserad av dom" Svarar jag, en aning hårdare. Kan han inte bara lämna mig ifred?

-"Jag gillar någon annan" Säger han då. Jag stannar upp och kollar på honom.

-"Josh, jag bryr mig inte. Jag borde, som sagt, inte prata med dig för du krossad Jades hjärta" Säger jag irriterat.

-"Luna?"

Jag vänder mig om och synar Jake kommandes emot oss.

-"Vad händer här?" Frågar han vaksamt med en kall blick fäst på Josh när han kommer fram till oss. Han lägger en varm, beskyddande arm över mina axlar.

-"Inget, jag skulle just gå. Vi ses" Säger Josh och vänder på klacken, och därefter försvinner in i en annan korridor.

-"Vad ville han?" Frågar Jake med en allvarlig blick fäst på mig.

-"Jag vet inte" Svarar jag suckandes. "Han kom bara fram till mig när jag stod vid skåpen"

-"Okeej, men håll dig borta från honom. Han ger mig dåliga vibbar" Säger han och kollar åt hållet där Josh försvann.

-"Du, jag kan klara mig själv" Säger jag och klappar honom lätt på sin tröjklädda bröstkorg.

-"Om du säger det så" Himlar han med ögonen och släpper mig.

-"Ska vi gå?" Frågar han och jag nickar. Sedan bär vi av mot vår svenskalektion.

-"Vet du vad det är för dag imorgon?" Bryter han tystnaden.

-"2 december?" Svarar jag ryckandes på axlarna

-"Ooooch vad händer på den dagen??"

-"Deeeeet är dags för ditt årliga bad?" Flinar jag.

-"Nejnej, jag har ändrat det till varannat år nu" Spelar han med. Jag blänger på honom, han kan faktist inte bemöta min sarkasm så.

-"Nej men seriöst, du har ingen aning?" Frågar han med höjda ögonbryn när vi rundar ett hörn för att komma till rätt korridor. Jag skakar huvudet.

-"Luna, det är vår tremånadersdag" Utbrister han. Jag spärrar upp ögonen.

-"Pfff, det visste jag ju" Säger jag och himlar lätt med ögonen.

-"Nej det gjorde du inte Luna" Svarar Jake och skakar huvudet åt mig.

-"Gjorde jag visste" Envisar jag mig. Vi kommer fram till svenskasalen och stannar utanför dörren.

-"Visst, jag ger mig. Du visste om det, och bara låtsades att du inte kom ihåg" Säger han och himlar med ögonen.

-"Precis" Nickar jag, och känner segern lyfta mina axlar. Jag öppnar dörren och vi kliver in. Inne i klassrummet är klassen redan sittandes bland bänkarna, pratandes med varandra. Vår lärare syns det inga spår av. Jag hoppar in för att sätta mig på min vanliga plats längst bak och ser Jade redan sitta där med en ledig plats bredvid sig.

-"Jag går och sätter mig vid Jade nu" Säger jag till Jake.

-"Men då är den enda lediga platsen vid nörden Alfred" Klagar Jake och blickar mot den taniga killen som sitter längst fram med näsan i en bok.

-"Kalla honom inte nörd" Säger jag med en varnande blick. "Men jag går nu, hejdå. Ha så kul med Alfred" Flinar jag. Sen, med många blickar på mig, så hoppar jag bak till Jade.

-"Heeej" Hälsar jag leendes och lägger ner kryckorna på golvet för att dra ut stolen och sätta mig.

-"Hej Luna" Ler hon.

-"Något nytt som har hänt på sistone?" Frågar jag och vickar med ögonbrynen.

-"Lägg av" Himlar hon med ögonen.

-"Det är faktist en vecka sedan vi fick reda på att du och Erik var tillsammans, så något måste ha hänt" Säger jag och petar på henne med armbågen.

-"Nope, det har inte hänt något särskilt mer, inga kyssar, ingenting. Vi har knappt setts" Säger hon lite besviket.

-"Vilket du vill eller?" Frågar jag mer höjda ögonbryn.

-"Nej!! Eller... asså kanske, jag vet inte" Svarar hon osäkert.

-"Jade? Kan det vara så att du gillar Erik på riktigt?" Frågar jag försiktigt. Hon tittar upp på mig och jag kan se kampen inom henne.

-"Jag tror att det faktist kan vara så" Svarar hon suckandes tillslut.

-"Men gör något åt det då" Säger jag leendes. "Visa det för honom"

-"Jag ska" Säger hon bestämt. "Tack Luna, för att du finns där för mig" Säger hon mjukt och kollar tacksamt på mig.

-"Självklart Jade" Svarar jag leendes och ger henne en kram.

Tänk vad tiden har gjort med oss. För bara mindre än 4 månader sedan så undvek jag Jade. Jag trodde att ingen som henne skulle kunna gilla någon som mig, att vi aldrig skulle kunna vara kompisar. Men här är vi idag. Tänk vad min dåliga självkänsla hade kunnat förstöra för oss, för mig.

______

HEEEEJ!!

Suprise, ett kapitel!!

Men asså hönni?? Jag vet att jag har tagit upp detta förut (för andra siffror då) men asså detta är helt sjukt. Denna boken har fått 20 (fricki'n) tusen visningar???????!!!!!!!

Jag vet att det låter cheesy och allt men tack!! Verkligen tack!! Varenda liten människa där ute som läser denna boken, tack till alla er. Det gör mig så otroligt glad att ni tar er tid till att läsa den. Så TACK!! Från djupet av mitt hjärta!! <33333 (Visst lät det lite deep ;)))