Varför just jag?

<52> Vårbalen del 2

-"Jag är gravid" Mina ögon spärras upp.

-"Du är..."

-"Gravid, ja" Skrattar hon lätt. Jag spricker upp i ett stort leende.

-"Är du seriös?? För om du skämtar är det verkligen inte kul" Säger jag allvarligt.

-"100% allvarlig"

-"HERREGUD JAG KAN INTE TRO DET. JAG ÄR SÅ GLAD FÖR DIN SKULL!!!" Utbrister jag glatt och kramar hårt om henne. Jag hör hur hon skrattar till mot min nacke.

-"Tack, och vi skulle verkligen vilja att du blev gudmor" Jag drar ifrån kramen och kollar på henne med stora ögon.

-"Allvarligt?"

-"Ja såklart" Nickar hon. Jag kramar om henne ännu en gång.

-"Asså jag kan verkligen inte tro det" Skrattar jag.

-"Knappt vi heller"

-"Behöver jag ens fråga ifall det är Lukas?" Säger jag med ett höjt ögonbryn när vi kollar på varandra igen. Hon himlar med ögonen.

-"Såklart är det Lukas. Vem annars?"

-"Fråga inte mig" Svarar jag och räcker upp händerna i försvar. Jag ser att Emma är just påväg att säga något när vi avbryts av att musiken pausas. Vi vänder vår uppmärksamhet till scenen där rektorn går upp med en mikrofon i handen.

-"Hejhej allihopa, hoppas ni har det superkul" Börjar han, stelare än någonsin. Man hör busvisslingar lite här o där i lokalen, men det verkar inte påverka honom överhuvudtaget. "Vi har någon som har bett om att få framföra en sång här på scen" Han tar en paus och jag märker alla elevers nyfikenhet om vem denna mystiska sångare kan vara. "Så jag skulle vilja be om en stor applåd för.... JAKE" Jag stelnar till och försöker övertyga mig själv om att jag hörde fel, att det är en helt annan Jake, men mina tvivel bekräftas när jag mycket riktigt ser Jake kliva upp på scenen med sin gitarr i handen. Gitarren som han spelade med för mig. Dom flesta ser chockade ut, men det tar inte många sekunder innan alla brister ut i applåder och busvisslingar. Han ser samlad ut, dom flesta tror nog att detta inte är något problem för honom. Men jag känner honom för väl, han har aldrig varit mer nervös. Han tittar ut över folkmassan som har samlats framför scenen tills hans ögon når mina, men han viker snabbt undan blicken och sätter sig på pallen som någon har ställt ut. Rektorn ger honom micken och säger något till honom, Jake ler som svar och nickar. Sedan vänder han sig mot folkmassan och alla tystnar, med höga förväntningar. Han för micken till munnen.

-"Ehm, innan jag börjar vill jag bara ägna denna låten till en speciell person där ute. En person som har förändrat hela mitt liv, en person som vände min värld upp och ner, en person som jag älskar" Hans ögon når mina när han säger den sista meningen. Men det varar inte länge då han sätter micken i stativet och rättar till sitt grepp om gitarren. Sen börjar han slå sin hand på strängarna. Mitt hjärta dunkar som aldrig förr och jag kan inget annat än att bara stirra på honom. Melodin som spelas har jag aldrig hört förr och det är då jag inser att han har skrivit den helt själv. Men mer hinner jag inte tänka innan han öppnar munnen och hans ljuva röst som jag en gång förr föll för fyller lokalen.

Laying in my bed for the hundered time, with you in my thoughts
Thinking of the memories of us two
The good times we had
Before I messed it up