Varför just jag?

<33> "Den rätta"

Jake's perspektiv

-"Vill du ha en till fisk?" Frågar jag vänd mot Luna, som står bredvid mig och kollar äcklat på maten som är uppradad framför oss.

-"Nej tack, den verkar inte direkt ätbar" Svarar hon och rynkar sin näsa. Sött.

-"Sen när brukar skolmaten vara ätbar?" Frågar jag skrattandes. Jag går vidare och häller en klick sås bredvid den ensamma potatisen. Sen vänder vi oss om och styr våra steg mot vårt bord, där jag sedan ställer ner tallriken på hennes vanliga plats. Jag drar ut stolen åt henne samtidigt som hon släpper ner kryckorna bredvid sig.

-"Du behöver inte passa upp på mig" Himlar hon med ögonen.

-"Jake, om jag också opererar knät, så förväntar jag mig att du blir min personliga betjänt också" Utbrister Erik som sitter och glufsar i sig den äckliga fisken.

-"Skaffa en tjej som kan göra de åt dig istället" Svarar jag när Luna sätter sig ner på stolen och jag sätter mig bredvid.

-"Har du några förslag då?" Frågar han flinandes. Jag vet exakt vad han pratar om, och inte är de en relation han är ute efter..

-"Tyvärr, ingen tjej som jag känner förtjänar den hemska upplevelsen" Svarar jag och rycker på axlarna.

-"Du, jag kan faktist vara pojkvänsmaterial!" Utbrister han kränkt. Då sätter Adam bredvid mig, vatten i halsen och börjar hosta samtidigt som han asgarvar. Bara synen av honom får oss alla andra att också skratta. Efter han har lugnat ner sig, så kollar han på Erik som fortfarande ser väldigt kränkt ut, trots att det rycker lite i hans mungipor.

-"Erik, nej. Tyvärr dude, men du har aldrig haft en riktig flickvän, och det finns en anledning till det."

-"Jag kan bevisa det" Svarar han envist.

-"Gör de, snälla. Och sen måste du lyckas att behålla henne i två månader" Säger jag och försöker hålla mig för skratt. Aldrig att han kommer klara det.

-"Jake, du hade inte haft en riktig flickvän innan Luna." Svarar han och nickar mot oss.

-"Du glömmer Melanie" Jag vänder mig åt höger där jag ser Jacob sitta och titta oskyldigt på oss.

-"Det är inte direkt att det var riktigt Jacob" Säger Adam och spänner blicken på honom.

-"Dessutom spelar det ingen roll" Flikar jag in. Jacob verkar inte förrens nu inse att han sa något opassande och vänder ner blicken.

-"Men iallafall, tillbaka dit vi var innan. Är du med på vadet Erik?" Byter Adam samtalsämne.

-"Jag är på" Flinar Erik.

-"Asså vad löjliga ni är" Utbrister Luna bredvid mig, då hon bara har suttit, och lyssnat och inspekterat situationen.

-"Nej inte alls. Detta är ett mycket intressant experiment" Svarar Adam kollandes på henne med en allvarlig min.

-"Ni snackar om tjejer som att det vore ett objekt som man bara kan få" Svarar hon skakandes på huvudet. "Tänk den stackars tjejen som kommer bli utnyttjad."

-"Men vem vet, det kanske blir hans framtida fru" Säger jag och försöker se allvarlig ut, trots att det är omöjligt.

-"Visst, jag ger mig" Säger hon och sträcker upp händerna i försvar.

-"Kan vi snälla prata om något annat nu" Säger Adam och kollar på oss.

-"Visst, var är dom andra tjejerna?" Frågar Erik vänt mot Luna.

-"Jag vet inte. Emma är väll med Lukas, som vanligt, och Jade kanske är med Josh" Svarar hon ryckandes på axlarna.

-"Me-" Börjar Erik säga innan han blir avbruten av att en tårögd Jade kommer fram till oss och sätter sig framför Luna. Vi kollar alla konstigt på henne när hon vänder upp huvudet mot oss med ett, antagligen, påklistrat leende.

-"Vad har hänt?" Frågar Luna oroligt och kollar på sin kompis.

-"Josh... gjorde slut med mig." Får hon fram genom det onaturliga stora, och påklistrade leendet. Ni som inte har hört uttrycket "Smile through the pain", mina damer och herrar, och allt däremellan, se och lär.

-"Men, vad hände?" Frågar Luna, medan jag och vissa killar lyssnar noga. Andra pratar om något helt annat och verkar inte direkt bry sig.

-"Han tyckte att jag var för ung" Svarar hon tyst.

-"Men du är ju bara ett år yngre än honom?" Säger jag förvirrat.

-"Jag vet" Suckar hon.

-"Kom till doktor Erik. Jag är en världsmästare på att trösta tjejer" Säger då Erik med öppna armar och vi alla kollar på honom med en "Äru seriös" blick.

-"Nej tack Erik" Säger Jade, fortfarande ledsen, men med ett litet, litet leende på läpparna.

-"Men jag visste alltid att han var ett kräk" Konstaterar Luna och korsar sina armar över brösten. Vilket får mig att flina.

-"Visst gjorde du de älskling" Säger jag sarkastiskt och hon slänger en arg blick på mig.

-"Men tänk positivt" Säger jag och lägger armen på Lunas ryggstöd.

-"Och vad är det?" Snörvlar Jade och kollar på mig.

-"De vet jag inte, jag hade hoppats att du kom på något själv" Svarar jag, vilket får henne faktist att skratta.

-"Jag antar att ni har rätt. Nu vet jag åtminstone att han inte var den rätta" Säger hon med en axelryckning.

-"Trodde du verkligen att han var den rätta??" Frågar Luna skeptiskt.

-"Man vet ju aldrig, den rätta kan vara vem som helst." Svarar hon.

-"Sant" Håller Luna med.

-"Är ni dom rätta för varandra?" Frågar Jade då med blicken på oss. Både jag och Luna fryser till och vänder blicken mot varandra. Mina ögon möter hennes vackra, mörkblå ögon, som har fått mig på fall sedan första gången vi sågs.

-"Som sagt, man vet ju aldrig" Svarar jag, med blicken fortfarande fäst på den vackra tjejen bredvid mig.

__________

Hejhååååå!!

Jag får typ dåligt samvete av att ni alla tar er tid att läsa min bok, och jag kan inte ens uppdatera oftare??
Så jag vill bara säga förlåt!!!

Hejsvejs!!