Varför just jag?

<13> Är du kär i någon?

Jag har inte ens kunnat kolla på Luna utan att tänka på drömmen som jag hade för några nätter sedan. På något sätt, så får det mig nervös i hennes närhet. Jag är rädd att jag ska göra något fel.
Jag sparkar på en oskyldig sten som låg på marken och den flyger några meter framför mig. Det är då jag ser någon på skolans fotbollsplan åt vänster. Jag kollar på klockan. 18.49. Vem är ute och spelar fotboll nu? En svart huva täcker huvudet så jag kan inte se vem det är. Personen petar bollen åt höger och skjuter ett hårt skott åt målet som är mot mitt håll. Men den missar och flyger mot mig. Jag fångar den enkelt och personen tittar upp mot mig, lyfter luvan och då ser jag. Det är tjejen från min dröm. Hennes mörkblonda gyllende hår är ruffsig efter luvan och hon är prydd i en stor svart hoodie och ett par svarta adidasbyxor. Hon möter min blick och låser sig fast där. Hon ler lite svagt och det får mig att titta genant ner på bollen i mina händer. Det är den bollen som jag hade sett på hennes rum den där gången. Jag börjar då gå mot henne och hon möter mig.

-"Hej."

- "Hej." Säger hon och tittar ner på sina fötter. Min blick flyttar då ner och ser att hon har på sig ett par svarta, snygga fotbollskor

- "Snygga dojjor." Säger jag medans jag ger henne ett litet flin.

-"Tack." Säger hon genant. Sen står vi bara där i en ganska stel tystnad.

- "Du har undvikit mig på sistånde, eller hur?" Bryter hon tystnaden. Jag kollar upp mot henne. Det är precis som att hon ser igenom mig, vet vad jag tänker just nu. Att hon vet om drömmen.

-"Asså.. Jag skulle inte direkt kalla det undvika meen.." Säger jag osäkert och skrattar nervöst.

- "Jag förstår." Säger hon bara lugnt och ler vänligt. Jag kollar på henne tacksamt. Jag gillar den sidan av henne, att hon förstår. Hon är inte komplicerad. Dock så förstår hon antagligen inte den riktiga sanningen om varför jag har undvikit henne.

- "Såå, vad gör du här ute vid dennna tiden?" Frågar jag för att byta samtalsämne.

-"Behövde bara rasta av mig lite. Själv då?"

-"Är påväg hem från Adam."

Hon nickar bara åt mitt svar.

-"Kan jag få tillbaka min boll nu?" Frågar hon med liten tillgjord gnällig röst och räcker fram händerna.

Jag börjar flina och skakar på huudet.

-"Du får komma och ta den då." Säger jag och släpper ner bollen vid mina fötter.

- "Ja, de blir ju inte första gången då." Säger hon flinandes och syftar på den idrottslektionen när vi spelade fotboll.

Jag börjar springa iväg med bollen från henne men hon är snart ikapp mig och försöker ta bollen. I ren reflex så tacklar jag henne när hon försöker smita förbi och hon ramlar ner på marken.

-"Ajj!!!"
Jag stannar mitt i rörelsen och springer fram till henne och sätter mig på huk.

-"Luna, hallå, hur gick de?" Säger jag stressat. Tänk att jag har skadat henne för andra gången. Men just då reser hon sig upp på en sekund och springer fram till bollen som jag lämnade någon meter ifrån oss. Hon sätter foten stolt på bollen och flinar.

- "Eyy, det där kallar jag fusk." Säger jag och spelar sur. Men hon bara flinar.

-"Du sa bara att jag skulle ta bollen och det gjorde jag." Säger hon och gestekulerar mot bollen vid hennes fötter.

-"Nu du." Säger jag hotfullt och springer mot henne. Men hon dribblar av mig enkelt. Och är förbi mig.

- "Du blev just avdribblad av en tjej." Säger hon retsamt.