Varför just jag?

<14> Jag är förälskad i dig

-"Så vad gjorde du igår?" Frågar Emma medan hon lutar sig mot skåpet bredvid mig.
-"Var ute och spelade fotboll bara" Svarar jag med en axelryckning och lägger in min historiabok i det slitna skåpet.
-"Med någon särskild eller?" Säger hon precis som att hon vet något.
-"Vad antyder du?" Frågar jag misstänksamt.
-"Jag antyder inget" Säger hon med betoning på "antyder".
-"Jag såg faktist dig igår med en viss person" Fortsätter hon.
-"Okej, kanske så råkade jag möta på Jake" Erkänner jag.
-"Råkade??" Säger hon medans hon vickar med ögonbrynen.
-"JA, råkade!!"
-"Okej, chilla...... Meeen, du gillar honom, right?"
-"Nej, såklart jag inte gör..." Säger jag som att det vore en självklarhet.
-"Nähä.." Säger hon ironiskt.
Jag ska just säga emot när jag ser Lucas komma gående mot oss.
-"Hej"
-"Hej" Svarar vi i kör.
-"Hur är det?" Frågar han
-"Bara bra hur är det själv." Svarar Emma.
-"Jo, de fungerar."
-"Jo, ehm Emma vad gör du på lörda.."

Han avbryts av att någon knuffas in i mig bakifrån och jag faller över Lucas. Men han fångar mig och vi båda förblir stående. Jag tittar upp och inser hur extremt nära vi står. Mot min överkropp kan jag känna hans andetag som pressar hans bröstkorg upp.
Då känner jag två armar greppa tag i mig och drar mig bakåt. Jag vänder mig om och ser Jake stå där med ett, inte så glatt, ansiksuttryck. Sen ser jag Erik, en av hans kompisar, ligga på marken nedanför. Det måste ha varit han som föll in i mig. Lucas står kvar där lite genant.
-"Gick de bra Luna?" Frågar Erik som har ställt sig upp.
-"Jadå, de gick bra" Svarar jag och lägger tillrätta luggen för ögat.
-"Som tur så fanns Jake där som kunde rädda dig från farliga Lucas" Säger då Adam som står bakom Jake, med en ironisk röst.
-"Ha.ha, jätte roligt" Svarar Jake bakom mig.
-"Nej men på riktigt mannen. Jag pratar nog för alla när jag frågar vad som händer mellan er två?" Säger Adam då menandes på mig och Jake, medans alla andra håller med hummandes.
-"AHA, va vad det jag sa?! Det är något mellan er!!" Säger då Emma anklagande.
Jakes och mina ögon möts och jag tittar snabbt ner på mina fötter.
-"Nåå, säg något?!" Säger Adam och bryter tystnaden.
Men trots det så säger ingen av oss något.
-"Okej men då kan jag tala för Jake iallafall. Han pratar om dig Luna hela tiden, och om jag inte visste bättre så har Jake här, blivit förälskad i dig!! Så nu kan vi andra gå och så låter vi er två snacka vid, för det där flummiga mellan er fungerar verkligen inte." Säger Adam igen överlägset och dunkar Jake i ryggen, sedan går alla därifrån.
Kvar lämnas vi, båda totalt chockade. Luften är spänd mellan oss och i bakgrunden kan man höra hur resten av tonåringar i skolan. Jake tar då ett djupt andetag och börjar prata.
-"Asså Luna... Jag tror att jag gillar dig. Eller, gilla är inte ens ett tillräckligt ord. Jag tror på riktigt att jag är förälskad i dig, som Adam sa. Och jag vet inte vad jag ska göra, trots att du antagligen inte känner detsamma så.." Babblar han tills jag avbryter honom.
-"Du tror på riktigt att jag inte känner detsamma? För jag tror faktist att jag gör de."
Börjar jag och smälter in mina egna ord. Jag är förälskad i Jake.. Meeeen..
"Men varför just jag? Jag är inte som dom andra tjejerna, jag är inte snygg eller populär. Jag har knappt några vänner och folk gillar inte mig." Fortsätter jag lite upprörd.
Han tar ännu ett djupt andetag och tittar på mig djupare än någonsin.
-"Jag trodde att du förstod vid det här laget varför jag gillar dig. Allt det där du nyss rabblade upp om dig själv spelar ingen roll. Det har aldrig spelar någon roll. Du fick mig att falla för dig för den du är, och jag vill aldrig någonsin att du ska ändra på dig själv."
Han tar ett steg närmare mig så jag nu kan känna hans lätta andetag mot mitt ansikte, men behåller fortfarande kontakten mellan våra ögon.
-"Men den stora frågan här är varför du känner samma för mig." Viskar han hest.
Hans huvud är nu extremt nära mitt och mitt hjärta känns som att det ska banka ut ur bröstet på mig. Hans närhet gör mig helt yr. Hans kropp står bara några centimeter ifrån mitt, hans huvud är nerböjt så att hans bruna fina ögon kan kolla in i mina tråkiga blåa. Det är som att någonting bara gnager inom mig, som att detta inte är tillräckligt. Jag vill ha mer, mer av honom. Jag har väntat tillräckligt länge nu.
Utan att tänka mig för så tar jag tag i hans t-shirtkrage och drar ner honom så att hans läppar trycks mot mina.
Om känslan av vår ögonkontakt känns bra, så känns detta 100x bättre. Det är som att mitt inre släpper ut alla känslor som jag någonsin har hållt inne.
Sen hinner verkligheten ikapp och jag drar mig snabbt undan. Jag slänger en snabb blick på den chockade Jake framför mig och innan han har hunnit ta tag i min arm så är jag borta. Jag springer allt jag kan därifrån, ut ur den hemska gamla byggnaden och ut från skolområdet.
Jag stannar för att hämta andan när jag har kommit en bit därifrån. Känslorna sprudlar som aldrig förr inom mig medan jag andas tungt. Vad har jag precis gjort?! Hade jag på riktigt kysst Jake?! Är jag helt dum i huvudet?!
-"Oouugghhhh" Skriker jag för mig själv. Jag sätter mig på huk och begraver händerna i håret. Varför måste allt vara så komplicerat?
Han gillar.. eller nej, han är förälskad i mig. Jag är förälskad i honom. Varför sprang jag?

-"LUNA..." Hör jag en väldigt bekant röst bakom mig som får alla sprudlande känslor inom mig att sprudla ännu mer.
-"Färlåt" Säger jag med huvudet ner mot marken fortfarande.
-"Luna, snälla res dig"
Lydigt så ställer jag mig upp mittemot honom. Hans bruna hår är rufsigt av vinden och det är en slags glimt i hans ögon som jag aldrig har märkt förr.
Sen så gör han något oväntat. Han tar tag i min runda midja och pressar min kropp mot hans, sen möts våra läppar för andra gången. Jag besvarar kyssen så gott jag kan, men för att vara första gången så känns det som att jag kanske... gör fel?! Fast Jake tror ju att jag har kysst någon, då jag typ sa det...
Jag sänker huvudet och avbryter kyssen. Men ångrar mig direkt. Han värme, hans smak, hans närhet.. Jag behöver honom.
-"Du vet på den festen?" Säger jag tyst och lägger luggen tillrätta för ögat.
-"Ja..?" Svarar han med händerna fortfarande på min midja. Jag försöker undvika tanken att han just nu känner på min feta kropp.
-"Du..ehh... du vet att jag drack när Isak sa om man hade kysst någon.... Jag kaaanske ljög" Säger jag och känner hur jag skäms.
-"Så det här var din första kyss" Frågar han lite chockad.
-"Mm.."
-"Vet du vad?" Säger han då och lägger sin tumme och pekfinger på min haka och lyfter mitt huvud så vi står öga mot öga.
-"Det lättar mig. Tanken på att någon annan har kysst dig får det att krypa under skinnet."
Jag skrattar till av hans ord och det får honom att le.
-"Jag är glad att det var jag" Säger han och lägger nu armarna om mig och drar in mig i en kram. Jag kan, och vill, inget annat än att lägga mina händer runt honom och vila mitt huvud mot hans bröst, vilket är exakt det jag gör.
-"Jag också" Viskar jag fram mot hans trögtänkta axel.