Varför just jag?

<40> "Hur kunde du?"

-"Kom igen, du klarar det" Jag tittar argt upp på den brunhåriga killen.

-"Lätt för dig att säga"

-"Snart ringer klockan och då kommer korridorerna fyllas med elever, det är nog bäst om vi är borta då" Suckar Jake.

-"Jaja, jag ska. Ta dessa" Svarar jag och ger honom mina kryckor. Jag koncentrerar mig på de smutsiga stenplattorna under mig och sakta, men försiktigt, tar ett steg. Jag kniper ihop ögonen och förväntar mig gripande smärta som ska hugga i knät. Men det kommer inget, ingen smärta, inget hugg, ingenting. Bara ett starkt tryck som håller sig runt knät, men det fungerar. Sakta öppnar jag ögonen förvirrat och kollar mot Jake.

-"Varför gör det inte ont?"

-"För att förväntade dig det värsta" Svarar han med ett lätt skratt. Jag tar ett par steg till och biter ihop. Det känns, men är lindrigt.

-"Kolla det går jättebra älskling" Ler Jake. Jag ler tillbaka och koncentrerar mig på de försiktiga stegen jag tar en efter en. Tillslut är vi framme till mitt skåp. Jag torkar försiktigt bort små svettpärlor, som har bildats i min panna, med ärmen från min långärmade tröja.

-"Det är nog det jobbigaste jag har gjort på länge" Pustar jag och lutar mig trött mot skåpen bakom mig.

-"Men du klarade det, och jag hade inte kunnat vara stoltare" Svarar Jake och tar ett steg närmare mig. Hans händer placeras på min midja och hans ansikte närmar sig mitt. Våra läppar möts i en kyss och mina händer söker sig till hans nacke.

-"NU TAGGAR VI JULLOV" Både jag och Jake hoppar plötsligt till av den skrikande rösten som kommer emot oss. Framför oss så kommer Adam och killarna med varsitt flin på läpparna.

-"Oj, förlåt, störde jag?" Flinar han.

-"Ja" Hör jag Jake muttrar bredvid mig, jag ger honom en varnade blick innan jag vänder mig mot killarna igen.

-"Nejdå" Skrattar jag.

-"Bra, för om ni inte visste det så har vi bara en lektion kvar och sen kan skolan slänga sig i väggen"

-"Heeej" Jag vänder mig bakåt och synar Jade komma emot oss med Eriks arm hängandes på sina axlar.

-"OH MY GOD, var är dina kryckor??" Utbrister hon storögt. Jag pekar mot väggen där Jake har ställt dom prydligt.

-"Min dumma sjukgymnast tvingade mig att gå utan dom"

-"Åååhh jag är så glad för din skull, snart kommer du kunna gå som vanligt igen" Svarar hon exakt lika glatt som innan och kommer fram till mig för att ge mig en kram.

-"Vi får hoppas på det" Ler jag in i kramen. Hon släpper ifrån och går tillbaka till sin plats bredvid Erik. Hennes hand smyger sig bak till hans rygg.

-"Ni verkar ha det mysigt" Kommenterar jag och genast kan man ana en rosa nyans på Jades kinder.

-"Kan man säga ja" Svarar hon och kollar upp på Erik.

-"Jag antar att du vann vadet bro" Säger Adam, nästan lite besviket.

-"Vad var det jag sa" Rycker Erik på axlarna flinandes. Bakom Erik ser jag plötsligt Josh komma längst korridoren. Hans blick är fäst vid oss och en klump bildas oväntat i magen.

-"Jade kolla inte men Josh kommer bakom er" Viskar jag. Jag ser hur Eriks arm runt henne hårdnar och han flyttar Jade till andra sidan om honom, bort från Josh.

-"Aja, ska vi dra?"Frågar Oskar, som står bredvid Adam, helt obrydd och med blicken på killarna.

-"Visst" Svarar Adam. "Hänger du med?" Frågar han Jake. Jakes blick söker min och jag nickar.