Varför just jag?

<11> Allting är fel med mig

Väskan på min rygg är full av böcker och.. ett par skor. Inte vilka skor som helst. Utan Jakes. När jag vaknade i morse så trodde jag att det hela bara varit en dröm. Att jake kom hem till mig, utan en klar anledning. Och att han förklarade att han alltid har kännt samma sak som mig, känslan som sprids i hela kroppen som bara han kan få mig att känna, och som jag tydligen kan få han att känna. Det hela är bara konstigt. Mitt gamla jag hade bara ingorerat honom, fortsatt tro att jag inte betyder något i denna världen. Att jag inte passar in, eftersom jag är ful och tjock. Allting är ju fel med mig, ellerhur? Jag ser ju inte ut som dom andra tjejerna, jag är inte pinnsamal, eller har en perfekt hud, eller ett perfekt ansikte. Allt i mitt ansikte är fel. Jag har för stor näsa, min mun är för liten för mitt stora huvud, jag har ärr från finnar, jag har påsar under ögonen. Allt är bara fel. Sen är mina ögon tråkigt blå, inget speciellt med det. Jag kände en tjej i grundskolan som hade ljusa, turkosa nästan, som var hur vackra som helst, men så kommer jag här och bara har en allmänn tråkig blå färg. Ingenting med mig är vackert, eller snygg, eller överhuvudtaget fint. Jag förstår inte hur en kille då som Jake, som helt enkelt är perfekt, skulle vilja prata eller något med mig. En kille som honom passar ihop med en tjej som Emma. En tjej som mig passar inte ihop med någon.

Framför mig så ser jag nu en ryggtavla som hör ihop med skorna i min ryggsäck. Han står med sitt killgäng, bestående av bland annat Adam, Eric.

Adam står framför Jake och får syn på mig först när jag är påväg till mitt skåp. Han tränger sig förbi gruppen och går mot mig med resten av killarna efter sig.

-"Hej Luna!!" Säger han när dom har kommit fram.

-"Hej" Säger jag tyst och tittar ner på mina slitna nikeskor.

-"Är det bättre med ögat idag?"

Jag tittar upp mot honom och ser Jake stå lite bakom Adam.

-"Aa då" Säger jag och drar upp mungiporna lite. Trots att det inte är bättre. Det är nästan värre än igår. Men dagen efter brukar vara värst. Det kommer antagligen lägga sig om några dagar.

-"Vad bra" Säger han och ler. Han verkar tydligen inte tycka att det här är konstigt. Men enligt mig är det väldigt konstigt. Vad håller på att hända? Först allt med Jake och nu så kommer plötsligt Adam fram till mig. Nu saknas bara Lucas för att det ska bli konstigare.

-"Hej Luna!"

Jag vänder mig bakåt för att se vem det har varit. Och såklart, med min vanliga tur, så är det ingen annan än Lucas själv. Vad är oddsen?

-" Hur är det med ögat idag?"

-"Bara bra" säger jag och ler lite. Varför bryr sig alla om mitt öga helt plötsligt?!

Helt passande så ringer klockan in. Jag slänger en blick på killarna och nickar hejdå och vänder mig och och går till mitt skåp. Men bara efter några meter så hör jag skor klampande efter mig. Sen känner jag en hand på min axel. Jag vänder mig om och ser Jake.

-"Du har något som tillhör mig" Säger han med ett flin.

Jag flinar och skrattar till lite. Sen tar jag fram min väska från axeln och tar fram hans skor.

-"Hur gick det med efter fallet igår" Säger jag och kan nästan inte hålla mig för skratt.

-"Ha.Ha. Jätte roligt" Säger han bara med har själv svårt att hålla sig för skratt. Jag räcker över skorna och han tar emot dom. När han tar emot dom så nuddar hans fingrar mina och som vanligt är det något i min mage som pirrar.

-"Nästa gång kanske jag kan få använda dörren istället" Säger han vara och blinkar med ena ögat. Sen är han borta. Nästa gång? Vad få han att tro att det kommer bli en nästa gång? Då märker jag att det bara är jag kvar i korridoren. Shit!! Jag kommer sent!!