Varför just jag?

<35> "Framtida svärdotter"

-"Hur går det med tjejen Erik?" Frågar Adam samtidigt som han stänger sitt gula skåp och tittar på Erik med ett flin.

-"Mitt letande fortsätter" Svarar han seriöst med en myndig röst. Sekunden efter vänder han sig om och går iväg. Adam och jag ger varandra en blick innan vi båda brister ut i skratt.

-"Han är verkligen seriös med detta vadet" Säger Jake, som står lutad mot skåpen bredvid mig.

-"Kan man säga ja" Svarar jag flinandes.

-"Aja, jag måste dra nu. Ses på måndag?" Säger Adam och börjar göra ansats för att lämna oss.

-"Japp, ses" Svarar Jake med en nickning, och därefter är Adam också borta. Jag vänder mig mot Jake då det bara återstår oss kvar.

-"Vad vill ta och göra?" Frågar jag honom och rättar till ryggsäcken på min rygg.

-"Dra hem till mig?" Frågar han och flätar ihop sina fingrar med mina.

-"Är din mamma hemma?" Frågar jag tveksam. Han suckar uppgivet.

-"Ja det är hon, men du ska inte bry dig om det Luna. Hon måste lära sig att acceptera oss" Säger han mjukt.

-"Jag vet" Suckar jag. "Men det är inte lätt när hon glor på mig som att jag inte är välkommen in i hennes hus"

-"Du är alltid välkommen" Säger han menande. "Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar. Jag har till och med försökt att få pappa att övertala henne" Säger han upprört.

-"Och jag uppskattar det ska du veta." Säger jag med en tacksam blick och släpper hans hand för att ta tag i kryckorna, som står lutade mot skåpen.

-"Ska vi dra då??" Frågar jag och ger honom ett leende. Han nickar och vi börjar gå mot utgången.

-"Är det inte lite konstigt att vi har varit tillsammans i snart tre månader, men att jag har inte mött din pappa personligen än?" Säger jag när vi kliver ut och vinterns kalla kyla sveper om min kropp.

-"Jo det kan man faktist tycka" Skrattar han. "Men det är sällan som han är hemma, och vi har för det mesta varit hos dig"

-"Ja, trots pappa och mina syskon. Förstår inte hur du står ut" Svarar jag skrattandes.

-"Jag gillar din familj, dom är väldigt trevliga." Säger han leendes. "Men jag har ju faktist inte mött din mamma än"

-"Ja, men det gör ju knappt jag heller" Svarar jag och himlar med ögonen.

-"Okejdå, men du kommer iallafall antagligen få möta min pappa idag. Är ganska säker på att han är hemma." Säger han leeendes. Jag nickar och tittar fram.

Snön har inte kommit än, vilket jag uppskattar pågrund av mitt nuvarande skick. Snö och is känns inte jättelockande med kryckorna. Men ändå griper kylan hårt tag i en, trots vinterjackan som pryder min kropp. Blåstens kalla vind leker med trädkronorna på träden som är placerade runt om i skolgården. Det är bara några enstaka elever som man finner ute bland kylan. De flesta är antingen inne eller har gått hem.

-"Påtal om tre månader" Avbryter Jake den bekväma tystnaden. "Snart har vi varit tillsammans i tre månader"

-"Jo tack, jag vet" Skrattar jag. Han stannar upp, vilket gör att jag också blir tvungen att göra detsamma. Jag kollar på honom med höjda ögonbryn.