Varför just jag?

<16> Okänt nummer

Telefonen på den obäddade sängen burrar till och skärmen lyster upp. Jag lämnar mina öppnade skolböcker på skrivbordet och går fram till den. Sms från okänt...

Okänd, 16.37
Vem tror du att du är?

Haha bara för att Jake hänger med dig betyder det inte att du betyder något

Han skulle aldrig gilla någon som dig!

Luna, 16.40
Vem är du?

Okänd, 16.41
Behöver inte du bry dig om

Men jag säger bara vad alla tycker

Du är en nolla!!

Jag lägger ner mobilen igen. Hur har denna personen fått min mobilnummer från? Vem är det? Vad vill den mig? Flera tankar flyger runt i mitt huvud just nu. Det kan ju vara någon i skolan... På senaste tiden så har jag fått många blickar på mig och det är en självklarhet att det beror på Jake. Han och jag har försökt att hålla avstånd i skolan, för att jag inte vill ha så mycket uppmärksamhet, men om man kollar noga så märker man det. Blickarna vi ger varandra, beteendet när vi möts.... det är svårt att missa det. Jag har nu gått från osynlig till skolans svaller. Det har inte hänt något särskilt på sistone mellan Jake och mig. Anledningen är mig. Jag är rädd. Rädd för att förlora det jag just har fått, att han bara en dag inser vilket misstag jag är. Trots att vi inte är "officiellt", så känns det så.
Då lyser mobilen upp ännu en gång och trodde att det var den okända personen som skickade något igen. Men på mobilens ljusa display så står det att jag har fått en snap från ingen annan än Jake. Jag klickar in på den direkt och möts av en halv bild på hans ansikte.
"Mötas vid parken om 10?"

Som svar skickar jag en bild på min axel och tumme upp.

Parken som ligger mellan mig och Jake börjar inta mitt synfält bland alla gator och jag anar en gestalt vi en av gungorna. Ju närmare jag kommer så ser jag så småningom att det är Jake. Synen av honom får mig att spricka upp i ett lyckligt leende. Hans ögon är nere i sin mobil medan han har sin ena hand i sin jeansficka. När mina fotsulor börjar skrapa mot grusen under mig så lyfter han huvudet upp mot mig och skiner upp i ett leende.

-"Hej" Säger han medans han går och möter mig.

-"Heej" Svarar jag när han har kommit upp framför mig. "Såå, vad händer?" Frågar jag direkt efter.

-"Inget särskilt, jag ville bara träffa dig." Med ett flin på sina perfekta läppar så tar han ett steg närmare mig och min puls börjar stiga direkt. Hans blick fäster sig med min och han tar tag i båda mina händer.

-"Ja, det var ju ett tag sen" Säger jag då.

-"För länge" Svarar han och börjar dra mig närmare. Mitt ansikte är just framför hans. Han ska just luta sig närmare mig när min mobil plingar till högt och bryter vårt moment.

-"Förlåt" Ursäktar jag mig och drar upp min mobil och ser ännu ett sms.

Okänd, 17.05

Du vet att alla tycker att du är så jävla ful va?

Jake utnyttjar säkert bara dig.

Du är inget jämfört med hans gamla tjejer.

Smsn bara rullar in. Min mage knyter sig av att bara läsa allt detta. Det påminner mig om mina egna tankar som jag hade innan jag träffade Jake. Tror inte personen att jag vet detta eller? Jag vet att jag är ful och inte är någon särskild. Men varför måste den dra in Jake i detta?

-"Är något fel?" Frågar Jake med orolig blick. Han måste väll märkt min reaktion.
-"Nädå, det var inget särskilt" Svarar jag och sätter på ett fake leende. Han nickar skeptiskt men lämnar ämnet. En lättnad flyger genom kroppen, det sista jag vill nu är att dra in honom i drama. Han har offrat tillräckligt för att bara vara med mig.
-"Men du... Jag har tänkt på en sak.." Börjar han nervöst. Han röst är osäker medan han kliar sig i nacken. Med andra handen tar han min hand och våra blickar dras till dom. Våra fingrar flätas försiktigt samman och jag älskar det. Hela jag fylls av en obeskrivlig värme.
-"Vadå?" Får jag ur mig. Hans nervositet har helt plötsligt smittat av sig på mig. Hela detta samtalet han utvecklats till något helt annat.
-"Du är den mest fantastiska tjejen jag har mött och jag bryr mig inte om vad alla andra säger. Du får mig att känna saker jag aldrig har känt förr och du är mer än bara någon i mängden. Jag vill finnas där för dig i alla stunder och aldrig lämna dig. Därför undrar jag Luna.. hade du velat bli min?"
Orden flyger ut som en raket och träffar mig i ansiktet som en käftsmäll. Hans? Vill han att jag ska bli hans flickvän? Den mest perfekta killen jag har mött står framför mig och frågar om jag vill bli hans?
-"Asså jag förstår om jag går för snabbt på.." Börjar han då osäkert igen.
-"NEJ!! Det är inte det Jake... Men tänk på alla blickar och allt annat som det kommer bli.. Jag kommer förstöra ditt sociala rykte..."
-"Om mitt rykte blir att jag är din pojkvän, så är det de bästa som kan hända mig." Säger han och tar min andra hand också.
Vad är det med mig?! Här står min drömkille och vill att jag ska bli hans. Och jag står här och beter mig som en idiot.
-"Det är bara de..." Börjar jag och kollar ner på våra sammanflätade händer.
-"Jag är rädd.." Jag har aldrig varit med om något sådanthär förr. Allt det här är okänt för mig. Jag är rädd att förlora honom...
-"Jag också, mina känslor skrämmer mig. Men vi gör detta tillsammans... Så vad säger du?"
-"Såklart" Svarar jag och lyser upp i ett leende. Detsamma gör han och lutar sig fram och lämnar en lätt kyss på mina läppar. Men inom mig gnager fortfarande en hemsk känsla som inte vill försvinna....

_________

Oooouuggghhh, asså jag är så dålig på att uppdatera. Helt ärligt har jag inte jätte mycket motivation, för allt jag kan tänka på är min nya idé till en ny bok. Sen känns det inte riktigt att denna boken är så intressant, utan att jag bara maler på med samma saker hela tiden...
Så jag vill bara be om ursäkt för er som faktist läser denna ❤️
Dock har det hänt mycket sen senast! Jag har slutat nian :( & och så har jag fyllt 16 :D!!