Varför just jag?

<10> Du är annorlunda

Jag trycker ner handtaget till vår gråa trävilla.
-"HEEJ" Ropar jag ut men utan att få ett svar. Pappa har väll inte hunnit hämta Elin och Lilja ännu. Skönt, då kommer jag inte mötas av kaos direkt när dom ser min blåtira. Dom brukar alltid överreagera.
Jag styr mina steg upp till rummet och slänger jag mig på sängen. Jag drar fram mina kemiböcker och sprider ut dem på sängen.
--------
Mitt i pluggandet så avbryts jag av knackningar. Vem kan det vara? Jag reser mig upp och rusar ner från trappan och fram till dörren. Jag låser upp och öppnar. Den personen som är framför mig får mig att tappa andan.
-"Heey" Säger Jake blygt och tittar upp på mig. Vinden drar i han bruna halvkorta hår och han drar sin svarta jacka tätare om sig.

-"Jake.." Säger jag bara i chock över att han är här, hemma hos mig.

-"Asså... Asså.. Jag vet inte riktigt vad jag gör här. Jag vill egentligen bara säga sorry för allt."
-"Allt? Och hur i hela friden vet du var jag bor?" Den frågan får han plötsligt att flina.
-"Jo din lilla vän kom fram till mig efter lunch och jag fick en 'liten utskällning'.." Åhnej, Emma...
-"Men jag bytte några ord med henne efter det och fick din adress."
Jag himlar med ögonen för mig själv. Det är så typiskt Emma.
-"Men asså jag förstår om du inte vill ha mig här" Säger han när det har gått ett tag. Jag inser nu att han fortfarande står ute och att det plötsligt har börjat regna utan att jag ens hade märkt det.
-"Oj, förlåt. Kliv in" Säger jag och sträcker min arm in som gest att han kan gå in. Han nickar bara och kliver in. Jag stänger dörren och ser han ta av sig sina skor. Det här är galet. Jake är här, i mitt hem.

Jag styr mina steg upp mot mitt rum med Jake hack i hälarna.

Jakes perspektiv

Jag är här, hemma hos henne.. Detta var egentligen inte planerat men efter att hon hade lämnat mig i klassrummet så insåg jag att dethär kanske var slutet. Slutet på vad vet jag inte. Men jag ville inte att sista gången vi pratade skulle vara det.

Vi går upp för en trappa och går in i första rummet till vänster i hallen. Vi kliver in i ett ganska litet rum med gråa väggar och ett svart, mönstrat golv. I rummet så finns det en ganska bred bäddad säng med massa skolböcker på, ett skrivbord med ett stor bokhylla full med böcker ovanför och en vit fotölj. Sen finns det även en dörr till ett litet utrymme som jag antar hon har sina kläder i. Bredvid fotöljen så ser jag också en fotboll. Det påminner mig om dagens idrottlektion, vilket får mig att kolla mot henne. Hon har nu gått och satt sig på sängens fotände och jag går och sätter mig i fotöljen.

-"Sååå...." Börjar Luna säga och kollar mot mig. Jag ser då hennes blåtira genom luggen som hon alltid, av någon anledning, hänger över hennes öga.

-"Såå..." Härmar jag henne på brist på någonting att säga. Efter några sekunder pinsam tystnad så tar hon initiativet att säga något.

-"Varför kom du hit?" Frågar hon kollandes mot mig. Det var ingen otrevlig ton på det, mest undrande.

-"Asså.. Ja.. jag vet inte riktigt. Jag kände bara efter det i klassrummet så behövde jag prata med dig igen"

_"Varför?" Undrar hon medans hon pillar i sitt långa hår. Hon ser så osäker ut, hon vill säkert inte ha mig här.

-"Det vet jag inte heller" Säger jag suckandes.

Hon kollar upp mot mig och ler tandlöst. Och det får mina mungipor också att höjas.

-"Förlåt" Säger jag bara.

-"För vad?"

-"För allt. Att jag har varit ett as, att jag tacklade dig på idrotten, för att jag är jag" Hon kollar på mig med ett otolkbart ansiksuttryck.