Varför just jag?

<17> Överraskning?

Här stod jag nu. Framför den stora porten till skolan, hand i hand med min pojkvän. Ordet pojkvän får det att pirra i hela kroppen, men mitt hjärta dunkar fortfarande av nervositet. Idag är dagen då vi går öppet med vårt förhållande. Vad ska alla säga? Hur kommer allt förändras? Jag kommer iallafall inte vara osynlig längre.
-"Redo?" Frågar killen bredvid mig och kollar på mig med ett smått leende.
-"Så redo man kan bli" Andas jag ut.
Med det sagt så börjar vi ta steg styrda in i den stora byggnaden.
Blickar kommer från höger och vänster när vi går i de fulla korridorerna. Jag slår vad om att hälften av människorna inte ens vet vem jag är.
De värsta blickarna är från tjejerna. Jag kan lätt genomskåda avundsjuka på flera men även förvirring. Vilket jag förstår. Jag rättar som vana till mitt vågiga hår för ögat, alla blickar gör mig extremt obekväm.
Framme vid skåpen står en väldigt solkysst Jade. Vilket är överraskande. Hon har inte varit i skolan på några veckor då hon har varit på en lång semester. Man kan ju inget annat än att kalla hennes familj rik.
-"Hee... wait.. NI TVÅ?!" Utbrister hon chockad. Det märks att hon har missat allt som har hänt här i skolan på sistone. Inklusive mig och Jake.
-"Aaa.." Svarar jag försiktigt med ett lätt skratt.
-"Åhhhh, jag visste det!!" Piper hon glatt.
Och om detta inte vore nog så kommer ingen annan än Emma från en av portarna. När hon ser oss så skiner hon upp i ett stort leende.
-"Jag kanske ska gå nu och låta er vara ifred" Säger då Jake och överraskande ger mig en kyss på kinden.
-"Vi ses" Hinner jag säga innan han är borta och Emma kommer fram till oss. Jag hinner inte ens rodna av Jakes handling innan Emma direkt börjar fråga ut mig.
-"Hallåååå, vi måste få veta allt!!!" Tjuter hon glatt samtidigt som Jade instämmer.
Just då ringer skolklockan helt passande.
-"Sorry, senare" Säger jag och går till min lektion och lämnar dom där, trots att Jade har samma som mig.

------

Pennan trummar i en och samma rytmiska takt på bordet medan läraren längst fram i klassrummet pladdrar på. Bredvid mig sitter en lyssnande Jade. Jag är glad att hon har börjat sitta med mig trots att hon har andra vänner här i klassen. Jag kollar bort till platsen där Jake brukar sitta på men i nuläget är tom. Varför är han inte på lektionen?

Ännu en gång står jag här vid mitt skåp och lägger in mina böcker. Då plingar min mobil till i bakfickan och jag tar upp den. Det är ingen annan än den okända personen som skickar ännu ett sms.

Okänd, 12,03

Du kan väll iaf försöka anstränga dig till att inte se så hemsk ut

Nu när du anser dig själv vara Jakes "flickvän" så kan du väll göra Jake en tjänst och inte skämma ut honom.

Sms bara rullar in. Jag har inte svarat på en enda förutom när jag frågade vem det var. Jag försöker intala mig själv att det inte är lönt att lägga tid på personen, men samtidigt, personen har rätt. Jag ser inte bra ut, jag vet. Jag kollar ner på mina kläder som klär min kropp idag. Ett par blåa jeans och en svart hoodie.. Inte så snyggt, jag håller med. Jag fortsätter kolla på smsn som skickas men rycker till när jag känner en hand på min axel. Känslan som sprids i min kropp avslöjar genast vem det är. Snabbt vänder jag mig om och gömmer telefonen bakom ryggen.

-"Varför var du inte lektonen?" Går jag rakt på.

-"Behövde bara ta hand om något" Svarar Jake enkelt. Hans ena arm är lutad mot skåpen bakom mig vilket resulterar att han står väldigt nära mig, men jag klagar inte... Då plingar min mobil till ännu en gång och jag ångrar mig att jag inte stängde av ljudet. Ett pling hörs ännu en gång och jag blir tvungen att ta fram mobilen. Fortfarande sms från okänd..