Varför just jag?

<26> "En svaghet för dig"

Jake's perspektiv

-"Jag älskar dig"

Orden bara far ur min mun. Men det är sant. Jag älskar henne. Jag har insett det nu. Att se henne lida, att se alla sår på hennes vackra kropp, det gjorde ont inuti mig.

Hon stelnar till och stirrar på mig. Jag låter orden sjunka in på henne och väntar tålmodigt. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig för reaktion. Jag hann inte tänka på konsekvenserna innan orden kom ur min mun. Det kanske var för tidigt att säga det? Hon kanske inte älskar mig tillbaka. Bara tanken av det får det att göra ont i bröstet. Hon öppnar munnen men inga ord verkar kunna komma ur henne. Vad har jag gjort?! Jag kanske har förstört vårt förhållande?

Mina ögon fortsätter hålla kontakt med hennes blåa. Åh vad jag älskar dom ögonen.. Då öppnar hon munnen igen och denna gången kommer svaga ord ur henne.

-"Säg det igen"

-"Jag älskar dig" Upprepar jag och reser mig upp ur den sittandes ställningen som jag har suttit i, detsamma gör hon.

-"Du behöver inte svara eller säga något, jag vill bara att du ska veta att-" Mer hinner jag inte säga innan hennes händer kupas runt mitt ansikte och hennes varma läppar pressas mot mina. Värmen sköljer mig som en våg och inom en sekund så har min kropp hunnit reagera. Mina händer hamnar på hennes lättklädda höfter och mina läppar börjar sakta massera hennes i en rytmisk takt. Detta är helt annorlunda än alla andra kyssar vi har haft. Denna är explosiv. Pirret som jag bara kan få med Luna tar över varenda cell i min kropp. Alla känslor kommer ut på en och samma gång och passionen flödar. Omvärlden suddas ut och jag befinner mig i ett universum där bara jag och Luna existerar. Hennes händer lyfts upp och trasslar ihop sig med mitt hår, och jag drar henne närmare mig tills hon är precis intill min kropp. Hennes snabba hjärtslag slår mot mitt bröst och jag slår vad om att mitt dunkar exakt lika hårt, om inte hårdare. Men det är en sak som drar mig tillbaka till verkligheten.

-"Luna, din rygg" Mumlar jag och drar sakta ifrån den intensiva kyssen. Mina ögonen möter hennes och jag kan se glöden i hennes ögon, mina ser antagligen ut samma. Hon måste känt samma sak som mig. Jag lyfter upp min hand och drar försiktigt bort hennes lugg som har fallit ner för hennes ena öga och sätter fast den bakom hennes öra, vilket hon ler smått åt.

-"Du är så vacker" Säger jag tyst, men Luna bara skrattar åt det och tar min hand.

-"Kom igen, vi måste fixa min rygg nu" Säger hon leendes och drar med mig till vasken där vi börjar rengöra det långa såret som löper över hennes ömtåliga rygg.

-------------------

Luna's perspektiv

-"Jag vill ha mat" Utbrister jag rakt ut mitt under filmen. Min rygg är väl omplåstrad, så jag känner mig just nu som ett levande plåster. Efter att ha sköljt av allt blod och fått det rent så kunde man se att det inte var så illa som det såg ut. Ibland undrar jag hur sånt här kan hända mig, jag hade liksom kunnat slänga iväg disken så slapp jag landa på det, men neeeeeej, jag var tvungen att släppa det precis där som jag skulle landa...

-"Vad vill du äta då? Jag är faktist en utomordentlig kock" Skryter han och jag vänder upp mitt huvud, som har legat på hans bröst.

-"Det är jag med faktist" Svarar jag.

-"Är du?" Frågar han med höjda ögonbryn.

-"Nej, jag skulle antagligen bara bränna ner hela huset eller skära av mig ett finger" Svarar jag ryckandes på ena axeln.