Inte min typ

Kapitel 2. Upptåg med fröken surtant.

Kapitel 2

(Wills perspektiv)

Jag kysser Ylwa kraftfullt och hon besvarar kyssen med samma kraft samtidigt som hennes händer trevar över min min bröstkorg, längs min mage och ner till mina jeans. Då tanken såklart slår mig också måste jag göra hennes besviken idag. Även om det tar emot separerar jag mig försiktigt ifrån henne, hon putar bedjande med läpparna vilket får mig att le. Hon försöker inte ens spela svår längre, inte för att hon var en så bra skådespelare innan heller. 

"Kan du inte stanna en liten stund till?" Viskar hon förföriskt och försöker än en gång minska avståndet emellan oss.

"Ylwa, stumpan. Du vet mycket väl att jag är en superhjälte på heltid, vem annars ska rädda staden?" Flinar jag och stryker en av hennes nattsvarta slingor bakom örat på henne.

"Kan du vara allvarlig för en gångs skull?" Tjurar hon och sätter på sina bästa 'sura' min. Hon är väldigt kort och om det inte hade varit för den timglasformade kroppen, dem putiga läpparna och hennes väldigt vågade outfit skulle man tro att hon var ett barn, hon beter sig iallafall ofta som ett. Inte för att jag har komplex över min maskulinitet eller något sådant men ibland är det gött att bli prisad som en gud för att man stampar på en spindel. 

"Måste rädda katter i trän, damer från brinnande byggnader etcetra, etcetra." Jag kysser henne en sista gång innan jag lämnar henne ensam i sin bil. Bakom mig hör jag henne sucka överdrivet men sedan startas motorn och hon kör iväg.

Macken står helt tom förutom en liten, blå bil parkerad framför. På varsin sida av bilen står två kvinnor och grälar, antagligen om det dåliga skicket bilen är i. Jag har inga tankar på att hjälpa till, inte mitt problem, men just då kommer min arga chef ut ur macken och blänger ilsket på mig. Ännu en försening sitter inte särskilt bra, får inte förlora ännu ett jobb. Mina skulder har jag alltid i bakhuvudet och hur dem för varje dag bara blir större och större.

"Ursäkta, har ni något problem?" Ler jag charmigt mot dem två kvinnorna och dem slutar gräla med detsamma. Jag ser min chef stanna upp i bakgrunden, säkert förvånad över min plötsliga hjälpsamhet.

"Ja eller vi tror det, skulle du möjligtvis kunna ta ett titt på motorn? Göra en snabb analys?" Frågar en av kvinnorna mig medans den andra blänger lite snett på henne.

"Självklart, gå gärna in och köp något på macken under tiden." Säger jag inställsamt och ska just lyfta på huven när ännu en person stiger ur bilen. En söt tjej i min ålder lutar sig mot bilen med ett skeptiskt ansiktsuttryck. Min första tanke är att komma med något flörtigt skämt men det oattraktivt bittra uttrycket i hennes ansikte får mig att hålla tyst istället. Hon verkar ändå inte vara min typ.

Kvinnorna tackar igen och jag ser dem utbyta ett ord med min chef innan dem tillsammans går in i macken. Tjejen drar upp sin mobil men fortsätter ändå snegla nyfiket på mig medans jag öppnar huven och tar en snabb titt. Jag är ingen bil expert precis men jag vet tillräckligt för att se att det bara är en kolv som behövs skruva till så problemet är lätt löst. Det tar bara två sekunder så jag låtsas fixa och mecka en del för att dra ut på tiden.

"Vad är det som är fel?" Jag tittar upp mot fröken surtant som har samma sura, möjligen lätt nyfikna, min.

"Ingenting längre." Svarar jag kort och släpper ner huven igen.

"Gjorde du ens något?" Jag rynkar på ögonbrynen och möter hennes skeptiska blick. Vafan är hennes problem?

"Ja, provkör du om du vill." Muttrar jag och rycker obekymrat på axlarna. Hon biter sig fundersamt i läppen och ser ut att tänka över det.

"Har inget körkort men du är välkommen att prova." Hon öppnar dörren till passagerarsätet och tittar menande på mig som om det vore en utmaning.

Flörtar hon med mig eller vad är hennes grej? Jag sneglar bort mot macken och funderar i knappt en sekund vad min chef skulle säga men innan jag vet ordet av sitter jag i förar sätet och gör donuts i parkeringen. Fröken surtant är inte längre så sur och skrattar hysteriskt när bilen kraftfullt svänger runt. Hennes totala 180 sväng gör mig nyfiken på vad hon är för en, jag har iallafall aldrig sett henne innan. Mitt i all fart och fläng så slår hon plötsligt i huvudet i fönstret och skriker till vilket får mig att bromsa hastigt vilket istället får henne att kollidera kraftfullt med säkerhetsbältet.

"Är du okej?" Frågar jag henne oroligt men hon gör inte ett ljud ifrån sig, det ser ut som hon gråter. Men sen drar hon in ett skarpt andetag och då förstår jag att hon skrattar.

"Jadå, ut ur bilen nu innan-" Hon tystnar och jag följer hennes blick ut ur fönstret. Utanför macken står den kvinnorna vars bil jag kör och min chef.

"Du kan inte vara seriös." Mumlar jag och drar fingrarna frustrerat igenom mitt hår. "Nu förlorar jag mitt jävla jobb på grund av dig."

"Jag tvingade dig inte att köra som en galning på parkeringen." Säger hon med rösten fortfarande tjock av skratt, bryr sig uppenbarligen inte hur mycket det här lilla upptåget precis kostade mig. 

"Gå ur bilen och säg till den där mannen att du tvingade mig och att vi bara provåkte." Beordrar jag henne men hon hånskrattar mig bara rakt i ansiktet.

"Skulle inte tro det. Hejdå." Vinkar hon av mig och jag försöker ta några djupa andetag innan jag möter den arga grupp människor som väntar på mig.

"Ja, bilen funkar som ni säkert såg." Försöker jag skämta lättsamt men kvinnorna blänger bara ilsket på mig innan dem stampar förbi mig. Förhoppningsvis får fröken surtant en rejäl utskällning, inte för att det hjälper mig något.

"Will, jag ser att du inte ger ett skit i det här jobbet så du slipper. Jag önskar dig lycka all i jobbsökandet, du lär behöva det." Med det vänder han på klacken och lämnar mig ensam och arbetslös på en nu ganska uppkörd parkering.