Inte min typ

Kapitel 13. Många intryck.

Kapitel 13

(Astrids perspektiv)

Elise tar ett djupt bloss från bongen och blundar i några sekunder innan hon låter röken stilla sippra från hennes halvöppna mun, sedan räcker hon över den till mig. Alla är för höga för att orka övertala mig så jag skickar diskret vidare den utan några protester. Detta är min första fest på skolan och jag vill inte göra något jag så tidigt kommer ångra, typ varje person jag träffat ikväll gör jag ett första intryck på. Som tur är jag lagom lullig för att inte vara tråkig. Mammas dricka som jag, generöst men motvilligt, delat med mig av är slut sedan länge. 

Än så länge har det varit kul måste jag säga. Nu har vi dock suttit i köket i vad som känns som en evighet och bara snackat men folket blir allt högre så det blir inte mycket till intressanta samtal, iallafall inte för min del.

"Kolla där är Will." Säger Elise sakta och pekar svajigt igenom den öppna dörren som går ut till vardagsrummet. Han hälsar och pratar med alla som om de vore hans bästa vänner. "Och jag ser inte Ylwa någonstans i närheten." Fortsätter hon och får något hungrigt i blicken, som ett lejon som stilla iakttar sitt nästa byte. 

"Hon kommer få reda på det på ett eller annat sätt ändå så skulle nog avråda dig från vad du nu tänker göra." Säger jag slappt och rycker bekymmerslöst på axlarna. Behöver ingen drama så här tidigt men vem är jag att lägga mig i ung kärlek.

"Ylwa äger inte honom, det gör ingen." Fnyser hon och hoppar ner från diskbänken. "Jag har väntat för länge på det här, det är nu eller aldrig!"

I några sekunder väntar hon på att jag ska försöka stoppa henne men när jag inte protesterar vänder hon på klacken och marcherar rakt emot honom. Till min förvåning knackar hon faktiskt honom försiktigt på axeln och börjar snacka. Respekt. Jag betraktar dem ett tag bara stå där och prata bland vimlet men blir avbruten när en tänd hemma rullad cigarrett fylld med vem vet vad i ges till mig.

"Men för guds skull..." Jag ser mig irriterat om efter någon att passera den till men får bara syn på Elise påväg tillbaka med Will i släptåg.

"Du igen." Påpekar han inte så muntert.

"Hej på dig också, bästis-festis." Hälsar jag tillbaka i samma uttråkade ton och himlar med ögonen mot honom.

"Det är jag det." Flinar han och kommer lite närmre. "Du ger mig många intryck." Med det tar han cigaretten från mig och tar ett djupt bloss innan han blåser ut röken i mitt ansikte. Jag är så oförberedd på detta att jag börjar hosta hysteriskt. Will skrattar och räcker över ciggen till Elise som också tar ett lite väl djupt bloss men inte blåser röken i mitt ansikte tack och lov. Hon sneglar oroligt på Will och tar ännu ett bloss, säkert för att samla mod.

"Ursäkta, har du någon jävla agenda mot mig eller något? För att jag fick dig sparkad?" Säger jag när jag kan andas igen. Han höjer ögonbrynen en aning förbryllat, som om jag precis påminde honom.

"Lite kanske men skojar ju bara med dig." Flinar han och ger mig en vänskaplig klapp på armen. Plötligt harklar sig Elise, jag hade nästan glömt att hon stod där. Hon ser helt vimmelkantig ut men kräver fortfarande Wills uppmärksamhet även i sitt högsta stadie.

"Elise, jag tror du behöver gå ut en stund." Jag tar tag i hennes arm och till min stora förvåning följer Will efter med ut på terrassen. 

Elise sätter sig på en solstol, jag sätter mig på trappen och Will lutar sig på väggen bredvid mig. Varför följde han med ut? Han vet knappt vem Elise är och mig har han gjort det klart att jag inte är hans favorit person.

"Will, jag måste veta." Mumlar Elise med ögonen stängda och huvudet på sned. "Är du ihop med Ylwa? För det är så hon får det att låta." Will himlar med ögon och suckar irriterat över frågan.

"Men jösses, vi är inte ihop!" Utbrister han lite mer upprört än förväntat. Jag vill absolut inte lägga mig i men kan inte låta bli att tycka synd om Ylwa, hon bryr sig verkligen vilket han uppenbarligen inte gör.

"Tycker det är jävligt lågt att du bara låter Ylwa tro det. Snacka med henne, annars kommer du bara såra henne djupt." Will rycker till och blänger intensivt på mig. Jag blir obekväm och väjer instinktivt undan med blicken.

"Så jävla enkelt är det inte! Du har bott här en vecka och nu tror du dig veta allt på grund av lite skvaller. Gissa vad? Du vet inte vad fan du pratar om!" Trots det plötsliga utbrottet sätter han sig ned bredvid mig. Jag tappar fattningen och sitter bara tyst istället. Han har rätt, jag vet ingenting och har ingen rätt i att lägga mig i men vad fan var det där för överdramatiserad reaktion? 

"Lugna ner dig. Säger bara min åsikt." Mumlar jag nedslaget och drar upp mina knän till hakan.

"Du, mår du bra?" Säger han nu till Elise. Hon lyfter huvudet och nickar slött och lyckas till och med le lite. Jag känner mig som en hemsk vän för hade helt glömt bort henne under samtalet med Will. "Och ja, jag har en anledning men det har du som sagt inte med att göra." Fortsätter han oväntat till mig denna gång.

"Vem bryr sig." Muttrar jag och lutar huvudet mot väggen och blundar. Will är bara komplicerad, fattar inte varför han har så många hejdlöst dedikerade fans.

Tystnaden lägger sig över oss och jag välkomnar den mer än gärna.