Inte min typ

Kapitel 44. Du är kär!

Kapitel 44

(Wills perspektiv)

Det är slutet av en lång dag och jag står oväntat nog lutat mot mitt dammiga, oanvända skåp. Trots att folk tror att dem är diskreta så känner jag fortfarande deras nyfikna blickar på mig. Att jag står ensam vid mitt eget skåp under en längre tid är då en sällsynt händelse. Jag känner mig som en enhörning.

Anledningen till varför jag utsätter mig för den här ut utstirrningen är ganska dum egentligen. Jag hoppas på att springa in i Astrid då jag inte ens sett henne under hela dagen men för varje minut som går blir jag mindre och mindre säker på att det är en bra idé att bli sedda tillsammans. Alla i korridoren har lagt märke till mig nu och om dem sen ser att jag väntar på Astrid så kommer det börjas snackas. Jag vet, vem bryr dig vad någon tycker? Jag går ut om cirka en månad så vad har jag att förlora? Grejen är att vi två inte är ett säkert kort, för två dagar sedan hatade hon ju mig i stort sett. Det finns inget att gå ut med, det är inte som om vi är ihop eller något.

Med en suck skjuter jag mig ifrån skåpet och börjar lugnt strosa därifrån när jag får en hård dask på ryggen vilket bara kan betyda en sak. Astrid. Med ett litet leenden läpparna vänder jag mig om och till min förskräckelse är det inte Astrid utan självaste Ylwa. Hon ler stort och ögonen glittrar av lust.

"Skrämde jag dig?" Kvittrar hon och börjar gå jämsides mig.

"Trodde jag var död där en stund." Muttrar jag sarkastiskt och himlar med ögonen.

"Jag har en tendens att stanna hjärtan." Fortsätter hon flörtigt vilket jag inte har några avsikter att uppmuntra.

"Ja, du suger livet rakt ur en."

"För i helvete, Will, varför är du så elak idag?" Utbrister hon till slut och ställer sig med armarna i kors.

"Förlåt, du vet att jag skojar med dig." Ursäktar jag mig halvhjärtat och ser ut över hallen och upptäcker dem fortfarande nyfikna blickarna på oss.

"Så sen när befinner du dig fortfarande här ens en sekund efter skolans slut? Om jag minns rätt slutade du för cirka 10 minuter sedan." Hon fiskar efter något men jag tänker då inte nappa.

"Jag tänker bara ignorera det läskiga faktum att du kan mitt schema utantill, men du har rätt i att det är dags att gå. Ha det fint, Ylwa." Med en vink över axeln lämnar jag henne bakom mig och strosar vidare genom korridoren.

Ylwa är bara ännu en anledning till varför jag och Astrid borde hållas lite undangömda, man vet fan aldrig vad Ylwa får för sig då hon lätt är en av de populäraste på skolan. På grund av mig har Astrid fått stå ut med tillräckligt så på ett sätt gör jag även detta för hennes skull.

Utanför skolan ser jag Jacob med sin cykel stå och snacka med några andra bekanta. Jag hämtar min egen vid cykelparkering och deltar sedan i konversationen som jag blir glatt välkomnad i. När jag som hastigast blickar över resten av gänget tycks jag känna igen en av Astrids kompisar. Hon glor storögt på mig med isblå ögon tills jag, ovanligtvis nog, blir obekväm. Vad heter hon nu igen? Fan, jag har vetat detta en gång i tiden.

"Betalade du Magnus imorse?" Undrar plötsligt Jacob och jag vänder tillbaka min uppmärksamhet till samtalet.

"Ajamen, allt är klappat och klart." Ler jag stolt och får uppskattande klappar på axeln.

"Tro inte att jag glömt bort det du är skyldig mig 649 kronor närmare bestämt."

"Låt oss avrunda till 600." Alla runt omkring oss verkar få sig ett gott skratt och ser förbi det faktum att jag faktiskt bara är snål.

Efter ännu lite konverserande smyger jag och Jacob ifrån klungan och ska just rulla iväg när jag i ögonvrån ser en bekant, efterlängtad flicka närma sig. Med någon okänd tjej bredvid sig går dem fram till klungan vi nyss lämnat och börjar snacka med den storögda tjejen som inte kunde sluta stirra på mig. Som om mitt namn nämnts i deras samtal vänder Astrid blicken mot mitt håll och vi får ögonkontakt. Hon ler igenkännande, men bara för ett kort ögonblick, sedan håller hon blicken beslutet låst på den storögda tjejen som om hon pratar om något ofantligt intressant, måste ha något med mig och göra.

''Så vart sov du inatt?'' Frågar plötsligt Jacob och jag sliter blicken från Astrid och kollar ovetande på honom.

''Det du.'' Svarar jag och slänger en sista blick åt Astrids håll innan jag trampar iväg.

''Trodde att hon inte ville se dig mer?'' Fortsätter han och cyklar upp jämnsides, tydligen redan upplyst om vart jag höll hus under natten.

''Uppenbarligen ville hon det.'' Flinar jag belåtet.

''Fan då, hoppades verkligen att hon skulle krossa hjärtat ditt.'' Skrattar han roat.

"Hon har ingen makt över mig och kan defenetivt inte krossa mitt hjärta." Fnyser jag åt det befängda påståendet. Jag må kanske ha funnit ett tycke för henne men hon befinner sig inte i någon position för att såra mig, hon skulle inte vara kapabel till något sådant.

På tal om trollen så plingar min mobil till i fickan, jag fiskar upp den och ser till min belåtenhet att det är Astrid som skrivit.

Från: Fröken surtant
Vad gör du ikväll??

Hon kan bara inte få nog av mig.

Till: Fröken surtant
Hade tänkt återförenas med Ylwa men kan komma förbi efteråt om du vill ;)

Nu är det bara att hoppas att hon förstår att det var ett skämt för annars ligger jag risigt till. Eller ligger jag risigt till? Vi är ju inte ihop så det där skämtet kanske kom för tidigt. Fan, hon kanske tror jag är seriös och då kommer allt skita sig. Jag stirrar så intensivt på mobilen i väntan på svar att jag glömmer bort att se mig för och hör inte ens när Jacob varnar mig för soptunnan. Plötsligt tar cykeln bara stopp och jag flyger igenom luften innan jag landar med en duns på asfalten.

Jacob låtsas inte vara oroligt för ens några sekunder utan hoppar av sin egen cykel och viker sig dubbel i hysteriskt skratt. Jag kan vara seriöst skadad men han kunde såklart inte bry sig mindre, nu vet jag hur Astrid känner sig.

Klagande borstar jag av kläderna och upptäcker några få skrapsår här och där. Mobilen landade några meter ifrån på gräset lyckligtvis, det ser heller inte ut som den fått några sprickor. Jag plockar upp den och märker att hon har svarat.

Från: Fröken surtant
Blir prima! Har ändå en Skype-dejt med Harvey och den kan ju ta ett tag liksom.

Okej, jag tror att det där var ett skämt eller jag hoppas åtminstone det, om inte så annars ligger hon risigt till.

"Men vad är så jävla viktigt?" Skrattar Jacob och snappar åt sig mobilen ur min hand. Två millisekunder senare har jag tagit tillbaka den men jag ser på hans luriga leende att han åtminstone hunnit läsa vem jag skriver med. "Inte konstigt att du ser helt vimmelkantig ut."

"Jag är vimmelkantig för att jag precis kraschade och delade ett kort men intimt möte med asfalten." Fnyser jag och reser min lyckligtvis oskadda cykel.

"Min lilla pojke är kär!" Utbrister Jacob förtjust vilken förtjänar honom en spark i knävecket så han snubblar till.

"Du är kär!" Kontrar jag barnsligt och räcker ut tungan.

Under hela vägen hem försöker jag gång på gång byta samtalsämne men om och om igen så lyckas Jacob dra någon koppling till Astrid och bam så är vi tillbaka till hur hopplöst förälskad jag är. I sådana här tillfällen brukar jag säga något i stil med 'hon är inte min typ' men jag vet inte längre om det är fallet.