Inte min typ

Kapitel 42. Nalle-täcket

Kapitel 42

(Wills perspektiv)

"Aj!" Vrålar Astrid i smärta och skjuter mig ifrån sig men sådan väldigt kraft att jag nästan snubblar bakåt.

Jag håller för min mörbultade näsa och hoppas innerligen att jag inte börjar blöda näsblod. I mitt patetiska försök att efterlikna Ryan Gosling i The Notebook och deras passionerade, våldsamma kyss råkade jag istället bara skalla henne rakt av. För mycket kraft, för lite sikte helt enkelt. Att jag alltid ska lyckas förstöra en fin stund med mitt impulsiva beteende. Fan, Will!

"Varför ska du alltid skada mig, din sadistiska jävel!" Svär Astrid förbannat och håller sig för pannan där en bula säkert är påväg att bildas.

"Förlåt, det var faktiskt inte meningen." Frustar jag och försöker hålla inne ett skratt.

"Jag börjar faktiskt tro att det är det." Stönar Astrid men jag ser hur hon biter tillbaka ett leende som hon alltid gör trots att jag jämnt och ständigt råkar göra henne illa på något vis.

Jag sträcker på mig och gör ett nytt försök att närma mig henne, långsammare denna gång. Hysteriskt nog ryggar hon förskräckt tillbaka vilket jag skrattar högt åt. Jag har lyckats skrämma livet ur henne.

"Får jag försöka igen?" Ber jag vänligt.

Tveksamt nickar hon stilla och jag tar ett steg närmare samtidigt som jag smeker mina fingrar över hennes kind och låter dem sedan glida igenom hennes hår. Sakta lutar jag mig ner och tilltar hennes ansikte uppåt så att hon ser på mig. När jag kommer ännu närmre rycker hon nervöst till och jag kan inte låta bli att skratta henne rakt i ansiktet. Jag kan dock inte vänta längre och trycker mjukt mina läppar mot hennes.

Till skillnad från den förra, lite berusade kyssen så blir varenda liten rörelse, lukt, smak mer intensiv och allt på samma gång gör mig nästintill knäsvag. Jag sa det; Astrid gör mig knäsvag och det är första gången jag känt såhär djupt för någon. När hon försiktigt placerar sina händer på min midja för jag henne nöjt närmare. 

Plötsligt bryter hon av kyssen som om hon vill säga något och det händer så hastigt att jag lämnas flåsandes och krävandes efter mer. Snabbt fångar jag upp hennes läppar igen och denna gång med lite mer kraft och auktoritet. Först är jag rädd att hon kommer spjäla emot men när jag känner hennes armar lindas runt min nacke ler jag belåtet in i kyssen och lägger mina arma över hennes korsrygg och drar upp henne så hon blir tvungen till att stå på tå. Trots mitt vimmelkantiga tillstånd så inser även jag att min syster säkert står i fönstret och stirrar på oss så börjar jag sakta men säkert backa bakåt tillbaka till Magnus bil.

"Okej, jag kan inte göra två saker samtidigt." Säger Astrid till slut när hon för miljonte gången snubblar i gruset på väg mot bilen.

"Visst, du är inte så bra på att kyssas i vilket fall." Skojar jag vilket hon flämtar stött åt.

"Vad bra, för jag planerar inte att göra om detta någon gång snart." Fnyser hon tjurigt och höjer hakan trotsigt. Det är för frestande att bevisa henne fel så jag böjer mig ner för att ge henne ännu en kort, passionerad kyss innan jag går runt till förarsätet och sätter mig bakom ratten.

"Jag tar den där reaktionen som att det gick bra där inne alltså?" Flinar hon när vi kommer ut på vägen.

"Du tror inte att det finns någon annan anledning för mig och kyssa dig?" Åt detta skrockar bara Astrid roat åt.

"Jodå, du är ju upp över öronen förälskad i mig, det ser ju alla. Dock förklarar det inte den våldsamma skallningen och min milda hjärnskakning den resulterade i." Snäser hon kaxigt och gnuggar försiktigt sin panna.