Inte min typ

Kapitel 32. Dryckesspel och rent samvete

Kapitel 32

(Wills perspektiv)

"Ett till par till mig! Drick upp." Uppmanar jag och roffar åt mig ännu två av korten utspridda på golvet framför mig. Två identiska älgar som då blir mitt sjätte par i den här hopplösa omgången av memory. När man får ett par ska respektive motståndare dricka men Astrid glömmer alltid att dricka när hon förlorar och försöker inte ens vinna. För tillfället står det 6-1 till mig och jag tvekar på att hon kommer göra en comeback. 

Astrid lägger irriterat ned läppstiftet för att ta en mesig klunk av sin mixade drink. Efter det går hon tillbaka till att sminka sig utan att välja kort, igen!

"Astrid! Du glömde välja ett par igen." Påpekar jag mer frustrerad än man borde vara när man spelar memory.  Jag knuffar till henne med foten och hon blänger irriterat på mig genom spegeln.

"Förlåt, herregud, dem där två." Säger hon obrydd och pekar utan eftertanke på två kort bredvid varandra.

"Dem valde du ju innan." Stönar jag ännu mer irriterat och visar upp korten med en apa och en gris på.

"Kan inte detta vänta tills jag är klar? Jag kan bara inte göra mig iordning dyngrak, tro mig, jag har försökt." Muttrar hon och reser sig upp för att rota runt i garderoben istället.

Samtidigt som hon bökar omkring spelar jag klart omgången med mig själv. Klockan är över nio och hon är fortfarande inte klar och vi har knappt börjat dricka. Fattar inte vad som tar sådan tid. Själv har jag bara ett par trasiga, svarta jeans och en svart t-shirt, vem finns att imponera på liksom?

Astrid springer ut ur rummet med ett bylte kläder i handen och är tillbaka några minuter senare när jag precis fått upp det sista paret och officiellt vunnit med 13-1. Hon har likadana trasiga, svarta jeans som jag och en svartrandig skjorta. Ska inte ljuga, jag gillar det jag ser, trots att hon precis kopierade min stil.

"Ey, vi matchar ju." Påpekar jag och nickar gillande.

"Nej, vad pinsamt, det var inte meningen." Flinar hon och slår sig ner på golvet mittemot mig. "Spelade du klart utan mig?" Fortsätter hon stött och tittar på sitt enda vunna par.

"Ja för du suger och vi måste åka snart." Muttrar jag tar några klunkar av Astrids mammas öl och kastar mina vunna kort på henne. 

''Du kunde ha förfestat med dina kompisar om du nu ville ha lite drag. Du vet vad dem säger, fint folk kommer sent.'' Gäspar hon och sveper ner sin drink innan hon ställer undan det nu tomma glaset på sminkbordet. Jag sträcker mig efter vodka flaskan i min väska och fyller två shotglas som Astrid haft undangömda i skrivbordslådan.

''Skål.'' Säger jag och räcker henne ett av glasen. Hon tar det och klinkar det mot mitt.

''Skål.''

***

När Annika lämnat av oss vid vår destination är festen redan i full gång. Det är bara 15 minuter att promenera men hon insisterade.

Musiken dånar enda ut på gatan och det finns redan ett och annat fyllo avtuppade på den blöta gräsmattan. Klockan är bara halv tio men det känns ändå som om vi har missat halva festen. För i helvete Astrid. Jag vänder mig om mot henne och hon är redan lite ostadig på fötterna, ser ut som om någon är lättvikt efter bara några drinkar. Hon ler mot mig när hon ser mig betrakta henne och jag kan inte hjälpa att le tillbaka, hon är söt.

Vid dörren möter jag Jacob som står och röker med några andra kompisar. Vi omfamnar varandra hårt som om vi inte setts på evigheter, jag är bara så van vid att spendera morgon och kväll med den här killen. När jag går vidare till att hälsa på dem andra ser jag i ögonvrån Astrid också komma fram och hälsa på Jacob med en kram. De fortsätter snacka och först då kommer jag ihåg lögnerna jag berättat för dem båda. Förhoppningsvis undviker dem ämnet tills jag hinner berätta för Jacob att Astrid inte alls var eller är intresserad av mig.

"En ny tjej på armen denna gång?" Retas dem när Astrid avlägsnat sig och dragits med in i huset. 

Jag visste att denna frågan skulle komma men har ändå inte förberett något bra svar. Det sista jag vill är att göra min dåliga ekonomi och tillfälliga hemlöshet ett känt faktum. Hatar att erkänna det men det är faktiskt en av mina få osäkerheter. Folk tror att jag bor i delad lägenhet med fyra andra killar för att jag vill det men förutom Jacob så kände jag ingen av mina nuvarande rumskamrater. Redan från början visste jag att pengarna skulle ta slut till sist men jag trodde att dem skulle räcka betydligt längre än så här. 

"Vi är bara kompisar, skulle inte lägga ett finger på henne." Svarar jag och rycker obekymrat på axlarna.

"Om du säger det så." Gormar dem berusat men släpper ämnet till min lättnad.

Jag vänder mig mot Jacob som inte ser ut att stå stadigt på fast mark. Skrattande räcker jag honom min hand och han slänger våldsamt sin arm runt över mina axlar för att hålla sig uppe. Någon körde tydligen hårt på förfesten för det är sällan jag får se Jacob så här full.

''Hur mår du, brorsan?'' Flinar jag och slår honom lite löst på kinden.

''Spektakulärt.'' Ler han dåsigt tillbaka. ''Har du knullat Astrid än? Hon är ju förälskad i dig.'' Jag ryggar tillbaka lite men håller minen.

''Nej och det kommer jag inte, vi är bara-''

''Lögn!'' Avbryter han mig hastigt och slår mig tillbaka löst i ansiktet. 

''På tal om Astrid, hon försökte inte kyssa mig förra gången, jag hittade på det, vet inte varför.'' Bekänner jag och Jacob ser bara trött på mig en stund innan hans ögon lyser upp av upphetsning. 

''För DU är kär i henne!'' Utbrister han lite väl högt och jag hyssjar honom irriterat. Hur kan han ens dra den kopplingen? ''Jag var visserligen lite sur i början men hon skulle vara så bra för dig, Willy. Ikväll är kvällen du ska få henne i säng, ni sover i samma rum liksom. Kan inte bli bättre!'' 

I det här stadiet är det omöjligt att resonera med honom så utan att svara ger jag honom ett lätt kram innan jag går in i huset. Nu vet han iallafall, han kanske inte kommer komma ihåg det imorgon men jag har iallafall berättat så mitt samvete är renat till nästa gång jag bestämmer mig för att hitta på en onödig lögn. I vilket fall gick jag inte för att frågor om mig och Astrid gör mig obekväm, inte alls, nej. Hon är inte min typ!

Inne i huset dånar musiken så högt att det endast finns aktiviteter där det inte är nödvändigt att kunna prata, detta förklarar varför det är lika många utanför som inomhus. Såpass många dansar att man kan tro att det är en riktig klubb. Annars pågår lite dryckesspel som beerpong vilket först och främst fångar mitt intresse men när några vänner skriker mitt namn från dansgolvet hamnar jag där istället.