Inte min typ

Kapitel 19. Accepterad och utfryst.

Kapitel 19

(Astrids perspektiv)

För säkert tjugonde gången idag hälsar någon på mig som jag knappt känner igen och det känns som att jag går på moln igenom korridoren. Bara igenom att sitta i rätt hörna av festen i fredags är jag nu gillad av dem populäraste gängen året över mig vilket då leder till att folk jag aldrig träffat kommer upp och pratar med mig. Det känns inte längre som jag är en eftersläntrare, desperat efter att komma in i något kompisgäng och känna lite gemenskap. Visste väll att allt skulle lösa sig till slut. 

Men trots att jag nu känner mig accepterad så har jag knappt snackat något med Elise och Ylwa och hela det gänget. Varje gång jag stöter på någon av dem är det som om de försöker bli kvitt mig, särskilt Ylwa som väldigt uppenbart undviker mig och endast hälsar kyligt när hon inte har något annat val. Samma sak med Jacob som jag hade för mig att jag verkligen kom överens med. Vi har bara stött på varandra ett antal gånger men han ser inte ens på mig, var det bara något tillfälligt på festen? Har jag misstolkat hans signaler? Kanske därför han bara stack sådär.

När jag stannar till och plockar upp några saker vid mitt skåp ser jag i ögonvrån hur Elise, ensam, står vid sitt eget skåp och rotar. Varje gång jag ser henne är Ylwa alltid i närheten och drar henne med sig men nu kan vara min chans att faktiskt få lite svar.

''Hej, Elise.'' Hälsar jag överdrivet trevligt och lutar mig mot skåpet bredvid hennes. 

''Hej, Astrid.'' Svarar hon lite överraskat och ser sig diskret omkring. Är hon inte tillåten att prata med mig eller något? Får bara gå rakt på sak innan hon hinner fly igen.

''Jag har skrivit till sig några gånger men du har inte svarat? Vad händer? Gick allt bra efter festen?'' Hon ser besvärad ut över mina frågor och ser sig omkring en gång till. 

''Äsch, det var bara och sova av sig ruset lite. Alltså jag vet att jag själv sa att jag hade en pytte liten förälskelse på Will men det var innan jag visste att Ylwa och han var exklusiva. Jag trodde också du förstod det men det borde väll inte ha varit ett problem iallafall för du verkade ju helt ointresserad. Det är iallafall inte schysst, Astrid. Du är ny liksom och Ylwa kan vara väldigt läskig när hon vill det.'' Elise säger typ tio ord i sekunden och stannar inte ens för att andas.

Vad är det Ylwa ens anklagar mig för? Att lägga in en stöt på hennes låtsas pojkvän? Vart fick hon det ifrån? Kommer hon inte ihåg att jag också har en låtsas pojkvän?

''Vad pratar du om? Jag har inte gjort något som skulle kunna förarga Ylwa.'' Suckar jag och masserar trött min tinning. Bilder från mig och Will uppe på kullen i gryningen dyker upp i minnet men jag skakar irriterat av dem. 

''Hon tror det iallafall så jag föreslår att du reder ut det här.'' Elise sträcker på sig och verkar få syn på någon bakom mig för plötsligt slänger hon igen skåpdörren. ''Hejdå, Astrid, lycka till!'' Med det vänder hon på klacken och jag lämnas lika förvirrad som förr. 

''Väldigt informerande.'' Muttrar jag för mig själv och börjar grubblande gå i motsatt riktning.

När jag och Will satt och prata utanför festen kom hon visserligen ut men vi gjorde ju ingenting, inte tillräckligt mycket för att väcka misstankar. Jo, ja, Willa ansikte kan ha befunnit sig lite misstänksamt nära mitt men det är inget värt att frysa ut mig för. Ylwa måste vara galet svartsjuk för att tro att något är på gång mellan oss, om nu inte Will sagt något för att få in henne på det spåret. Men det skulle han väll inte? Han skulle väll inte skylla något som inte hände på mig? Han är visserligen opålitlig och inte minst sagt mot mig men så lågt skulle han inte sjunka.

Jag fiskar upp mobilen ur fickan och skriver en snabbt meddelande till Ylwa där jag bara frågar om hon är sur på mig över något. Hon kommer säkert bara vifta bort frågan och kanske inbillar jag mig bara och läser in i det för mycket men det skadar inte att fråga. Om hon inte svarar får jag väll bara gilla läget men det känns ju löjligt att Elise inte ens kan prata med mig i öppenheten. Kanske får jag förhöra Will om inget annat.