Inte min typ

Epilog

Epilog

(Astrids perspektiv)

''Du är så jävla omogen!'' Skriker jag i hans ansikte och knuffar honom hårt i bröstet vilket får honom snubbla bakåt ett steg men fortfarande stå kvar på fötter. Att jag precis gick från ett verbalt till fysiskt bråk verkar elda på honom ännu mer men jag är självklart inte rädd hur skrämmande han än tornar över mig. Jag har rätt och det vet han.

''Och du är dum i huvudet!'' Kontrar han och sträcker hotfullt ut armarna som för att utmana mig att knuffa honom igen. ''Det är du som är så förbannat osäker och litar uppenbarligen inte på mig, kärring, hur är det mitt problem?''

Nu gick han fan över gränsen.

''Lita på dig? Hur fan ska jag lita på dig när varje gång jag inte följer med dig till en fest ser jag sådana här bilder läggas ut dagen efter!'' Ryter jag ursinnigt och visar ännu en gång upp bilden från igår kväll.

På bilden syns Will sittande i mitten av ett gäng, mestadels tjejer, under en fest. Vad som verkligen grämer mig är det faktum att han har armarna tajt runt två av dem tjejerna på varsin sida, pannan keligt lutad mot den ena tjejens tinning med ett stort flin på läpparna, som om han vet hur det retar mig. Bara anblicken får mig att vilja strypa livet ur honom.

Trots att han sett bilden innan ser jag hur modet vacklar och han får svårare hålla sin ilska i liv när han börjar inse att min reaktion faktiskt är resonlig. Detta stoppar såklart inte honom från att envist fortsätta vår skrikfest som vid det här laget tvingat ut mamma ur huset och på en lång, lång promenad.

Idag är inte vilken dag som helst och särskilt inte en dag man vill bråka på; Will tar just studenten senare idag. Igår kväll var sista firandet innan den stora dagen vilket var just varför jag fick sitta hemma vilket jag gjort hela veckan när han varit ute med sina klasskamrater. Han kom dyngrak hem till mig mitt i natten för att sova över men hade jag sett bilden då hade jag kommit ihåg att låsa dörren innan.

''Det är bara mina vänner och det vet du, du vill bara överreagera över något.'' Fräser han och sätter sig på sängen men har fortfarande ögonen spända i mig för att försäkra mig om att han fortfarande är lika arg.

''Skojar du? Du hade slaktat mig om det var jag i den positionen.'' Utbrister jag nu hysteriskt. ''Du svarar inte på mina sms på hela kvällen och nästa dag ser jag sådana bilder och du tror att jag inte ska reagera? Fattar du inte vad du gör med mitt psyke när du gör sådan skit?'' Gnatar jag vidare samtidigt som jag går av och an i mitt rum.

Att Will skulle vara lika svartsjuk som jag är inte helt sant men å andra sidan gör jag heller inte provocerande saker som jag vet skulle reta upp min partner så vi har ännu inte fått uppleva det scenariot. Fortsätter han så här dock kanske jag inte har något annat val än att spela fult.

''Hjärtat, så länge det inte är med den där Harvey får du ta intima bilder med vem fan du vill.'' Svarar han lugnt och lutar kaxigt huvudet bakåt.

''Så du erkänner att bilden var intim?'' Säger jag uppspelt och pekar anklagande på honom.

''Nej- eller, nej. Det är bara du som tycker att den är intim!'' Han höjer rösten igen och hoppar frustrerat upp från sängen, till min besvikelse för jag föredrar att se ned på honom när vi bråkar.

Jag fylls av en sådan trötthet när elden än en gång tänds till i hans ögon och han är redo för ännu en omgång av meningslöst grälande som inte kommer leda någonstans och som så småningom sopas under mattan när någon stormar ut, tills en försoning efter några dagar av tystnad när saknaden blir för stor. Det är samma visa om och om igen och jag börjar bli utmattad av den konstanda ostabiliteten i vårt förhållande.