Inte min typ

Kapitel 11. Ska ju på ferre.

Kapitel 11

(Astrids perspektiv)

Ylwa kommer skuttande mot oss som på moln. Hon ser ut att ha med sig goda nyheter vart hon nu kom ifrån. 

Elise introducerade mig för några av hennes vänner varav Ylwa är en av dem, hon har en väldigt stark personlighet men har hittills varit snäll och alltid bubblande av skratt. Hennes hår är lockigt och nästintill kolsvart med ett par isiga, blåa ögon som inte riktigt passar ihop med resten av hennes varmtoniga utseende. Ursnygg är hon såklart också så populariteten är självklar.

"Vad har hänt?" Börjar hennes närmaste vänner fråga förväntansfullt. 

"Will frågade precis om jag ville gå till festen imorgon med honom som ett par för första gången!" Utbrister hon glatt och snurrar några varv innan hon slår sig ner.

Så dem är verkligen en grej. Det trodde jag absolut inte, inte ens när Elise spekulerade. Såklart, Ylwa är ju en typisk tjej som bara skulle gå efter skolans med eftertraktade player men jag har fortfarande svårt för att se dem två tillsammans, men vem är jag att säga det, jag känner dem inte ens. Jag ser upp mot hans bord men nu pratar han aktivt med en annan kille. Vi fortsatte av misstag få ögonkontakt över matsalen men den leken är som tur över nu. Istället sneglar jag på Elise bredvid mig vars mun är fortfarande halvt öppen, hon ser förvånad men skeptisk ut.

"Sa han verkligen det?" Ifrågasätter hon misstänksamt.

"Ja, eller typ." Viftar Ylwa bort henne. "Hur som helst, Astrid" Säger hon och vänder sig oväntat till mig. "Du kommer på festen väll? Jag kan få in dig hur lätt som helst! Jätte bra chans att lära känna lite fler på skolan." Ler hon inställsamt. Jag tittar på Elise som nickar försäkrande, inte för att jag behöver hennes bekräftelse eller något men vill veta om hon också ska gå så jag inte lämnas helt ensam.

"Ja, det vore skit kul." Säger jag och försöker med svårigheter att matcha hennes exalterade, ljusa tonläge. Hon klappar glatt och tittar sedan tillbaka mot Wills numera tomma bord.

"Har du någon pojkvän, Astrid? Kan säkert fixa ihop dig med någon av Wills vänner annars." Blinkar hon ivrigt mot mig. Harvey dyker upp i huvudet, mina tankar har varit så ockuperade av flytten att jag knappt tänkt på honom alls, högst sällsynt för att vara mig. Skulle nog inte önska att bli ihopsatt med någon lika hopplös som Will så kanske gör jag rätt i att fortsätta mitt bluff förhållande med Harvey, kan inte skada.

"Ja, har varit tillsammans med min pojkvän Harvey i två- jag menar fyra månader nu." Fler tjejer runt bordet spetsar öronen och makar sig närmre. "Kan visa en bild, om ni vill?" Dem nickar ivrigt och jag letar snabbt upp den snyggaste bilden på mig och Harvey jag har. Det var från förra halloween, vi var Luke och Leia från Starwars. Jag hade sluddrigt föreslagit att vi pussades på bilden som i filmen men då var såklart Harvey tvungen att påminna mig om att dem även var syskon vilket dödade stämningen lite. Han har åtminstone armen runt mig så det får duga.

"Men gud, du måste flyga hit honom någon gång så kan vi dubbeldejta!" Utbrister Ylwa och med det är uppmärksamheten tillbaka på henne.

Ärligt talat känner jag mig lättad men samtidigt skyldig. Vad skulle Harvey säga om han fick reda på det här? Äh, jag kan hålla upp den här charaden ett tag och blir det för svårt så kan jag bara 'dumpa' honom. 

* * * *

Hemma spenderar mamma och jag resten av kvällen med att konka upp möbler uppför trappan samt montera dem. Mitt nya rum har börjat komma i ordning och har bara dem mest nödvändiga möblerna men ser fortfarande ganska kalt ut utan foton och gossedjur eller några personliga ägodelar som indikerar att det är just mitt rum.

"Så vad säger du om en myskväll med en film imorgon?" Föreslår mamma och lutar sig utmattad mot min nya byrå.

"Ska faktiskt på en fest så en annan gång kanske." Muttrar jag avlägset och plockar undan lite manualer som ligger utspridda över hela rummet.

"Jaha, det var ju trevligt. Har du fått många nya vänner?" Fortsätter hon.

"Ytliga bekantskaper än så länge." Säger jag bara och rycker obrytt på axlarna.

"Vill du ha lite dricka med dig? Det skulle säkert bli uppskattat." Jag drar förvirrat ihop ögonbrynen. Vad håller hon på med? Försöker hon bli en cool mamma eller något? Detta är inte likt henne.

"Jo, tack, det vore inte fel." Säger jag fortfarande förvirrad. Är detta ett test? Kommer jag får utgångsförbud för detta? Hon kan inte ge mig utegångsförbud, jag är nästan 18.

Mamma ler bara försäkrande och ger mig en klapp på axeln innan hon lämnar rummet. Förutom flytten har den här skilsmässan bara fört med sig fördelar än så länge. Stämningen i huset har blivit bättre under veckan för jag orkar helt enkelt gå omkring och vara tjurig hela tiden för det lönar sig ändå inte.