Inte min typ

Kapitel 12. Som hemma på fest.

Kapitel 12

(Wills perspektiv)

Det är fredagskväll. Egentligen borde jag fortsätta med mitt jobbsökande och faktiskt försöka göra något av mitt liv men vilken normal människa avslår en fest för sådana tråkigheter? Som jag alltid sagt; man måste leva tills man dör, troligtvis av alkoholförgiftning. 

Nu sitter jag istället i Ylwas bil, svarar lite slött på hennes frågor och ger lite i respons när hon pratar. Det har inte alltid varit så här med Ylwa. Vi brukade faktiskt ha roligt tillsammans och det var därför jag ens lät henne komma så här nära, men nu när det börjar bli  mer seriöst, iallafall från hennes håll, stör jag mig mest bara på hennes eviga pladdrande.

Jag lutar mig mot fönstret och vänder på huvudet för att betrakta henne när hon pratar. Hon har en röd byxdress med en svart skinnjacka över, hennes lockiga hår ligger böljande över hennes axlar. Kan inte klaga på utsikten dock.

Framme vid huset sitter folk utomhus och röker, underbart, det lär blir omöjligt att smita in osedda förbi dem. Trots gratis dricka blir jag fortfarande småsur av att Ylwa nu gjort anspråk på mig, jag känner mig som hennes egendom. Förhållande har aldrig varit min grej på grund av just denna anledningen. Jag vill inte vara någon annans, plus att det är tråkigt att bara vara med samma person om och om igen. Variation är vad livet går ut på.

"Låt mig hålla din hand." Fnissar Ylwa och greppar stenhårt tag i min hand som jag försökt gömma i min ficka sen vi steg ur bilen.

"Då får du hitta någon annan som kan hålla ölen." Ursäktar jag mig och lyfter den inte särskilt tunga ölbacken med båda händerna.

"Det kan du göra med en hand." Säger Ylwa gnälligt och gör ännu ett försök i att lossa min hand.

"Den är tung och jag är svagare än jag ser ut." Ljuger jag lugnt och hon lägger armarna tjurigt i kors som ett litet barn. Hon behöver inte hålla mig handen, hon klarar att gå själv som en stor flicka.

Efter ett varmt och högljutt välkomnande vid dörren blir vi separerade av våra vänner och jag hoppas det stannar så såvida jag inte blir kåt senare ikväll. Kanske letar jag upp någon annan men det blir svårt att dölja för Ylwa och speciellt nu när vi tydligen är ett "par". 

"Så du kom faktiskt med Ylwa på armen." Visslar Jacob och Jon och dunkar mig retsamt i ryggen. "Snygg är hon allt men trodde inte det skulle räcka för att sätta dig på plats. Du lär väll följa henne upp till altaret också en dag." Irriterat ruskar jag dem av mig.

"Jag vet inte vad hon går och säger till folk men vi är definitivt inte ihop. Kan förstå varför hon vill ha mig för sig själv men det finns nog för alla." Flinar jag och sätter mig ner i soffan med de andra.

"Du skulle inte våga, du vill ju inte att hon ska dra in veckopengen din." Utbrister Jon i ett hysteriskt skratt och alla andra stämmer in. Brukar inte ta mig själv på allvar men har svårt att skratta på min egen bekostnad i den här situationen, det är för sant för att vara roligt. Skulle jag verkligen låta Ylwa göra mig till hennes pojkvän om jag inte hade något att tjäna på det? Det känns inte rätt, moraliskt talat.

"Jag är inte rädd för Ylwa!" Vrålar jag för att överrösta deras skratt och tar en klunk av min, jag menar Ylwas, öl. Fan!

Killarna fortsätter skrattar åt mina bekymmer men släpper tack och lov till sist ämnet. Vi sitter och tjötar ett tag och jag försöker dricka ikapp för att komma på deras nivå. Men ju fullare jag blir desto mer uttråkad och rastlös blir jag på det samma gamla sällskapet. Dags och gå upp och mingla med folk och inte Ylwa. 

I köket sitter folk och röker vid fläkten, i mitten av rummet har det bildats ett dansgolv med sluddrig allsång, det står alltid något par i hörnet och hånglar som och livet stod på spel. Jag är bekant med majoriteten och känner mig mer eller mindre som hemma. Det är en vacker syn.