Inte min typ

Kapitel 33. Allt är tillåtet i krig och kärlek.

Kapitel 33

(Astrids perspektiv)

Efter att småpratat med en lite väl berusad Jacob ser jag några bekanta som jag genast klänger mig fast vid. Några tjejer i Wills gäng som faktiskt inte är ett år äldre vilket ger mig möjligheten att etablera en djupare vänskap under vårt sista år tillsammans när resten tagit studenten. Plus att det är antingen hänga på dem eller bli fast med Will hela kvällen och jag litar inte på mig själv med honom när alkohol är inblandad. Jag måste dock säga att det blivit betydligt enklare att vara normal runt honom på grund av vår levnadsituation. Fjärilarna i magen är nu med dödsförklarade eller iallafall tillfälligt paralyserade.

Musiken pulserar igenom min kropp och jag rör den i takt samtidigt som mitt hjärta slår tillsammans med den tunga basen. Ruset från alla shots gör mig allt mindre medveten om hur mycket folk det är omkring mig som knuffas och dansar våldsamt. Framför mig dansar Matilda och Anja, mina bästa vänner för kvällen. Så fort jag kom innanför dörren hällde dem i mig dricka för att jag få upp mig på deras nivå. Vad jag inte berättade är att jag har noll alkohol tolerans så jag är redan fullare än båda trots att jag inte ens druckit lika mycket. Nu gäller det bara att hålla sig på fötter och ha jävligt kul.

"Astrid!" Skriker Anja i mitt öra för att överrösta musiken. "Ska vi ta en shot?"

Bara ordet får det nästan att vända sig i magen på mig och jag känner att jag kanske är klar med drickandet för kvällen. Ska ju lyckas gå hem också och jag litar inte på att Will vet vägen.

"Jag tror jag tar lite vatten istället." Vrålar jag tillbaka i hennes öra.

"Klockan är inte ens tolv så ja, Astrid, du ska ha en till shot." Jag tar upp mobilen för att konfirmera det faktum att klockan bara är 11:54.

Med en suck nickar jag till slut och de hurrar triumferande och sen går vi hand i hand igenom ett fullt dansgolv. Luften är dålig och för en stund när vi blir knuffade och nästan nedtrampade kan jag inte andas. Allt jag vill är att gå ut men istället leds jag till baren och får ett snapsglas i plast med någon klar vätska ställd framför mig. Anja och Matilda slår exalterat i bordet och höjer varsitt glas. 

"Helan går!" Skrik sjunger dem i mun på varandra och sveper sina glas. Motvilligt gör jag likadant men i samma stund som den kommer ner så vill den komma upp igen. "Sjung hopp faderallan lej!" Avslutar dem och jag reser mig på skakiga ben.

Dem ser på mig undrande ett ögonblick innan jag börjar springa därifrån. Jag måste ut eller hitta en toalett åtminstone! Nej, ut, jag behöver lite luft.

Tills sist kommer jag ut och alla som står ute på trappan och snackar stannar upp för att stirra på mig. I ett tappert försök håller jag minen uppe och snubblar förbi dem men i samma stund som jag rundat husknuten kan jag inte hålla det inne längre. Jag spyr helt enkelt tills det känns som om gallblåsan åkte med i farten. Utmattad glider jag ner längs husväggen och sätter mig i gruset. Vilken vinnare.

Några minuter senare stapplar Matilda ut efter mig med ett glas vatten i högsta hugg som en riktig vän.

"Förlåt, insåg inte hur borta du var." Fnittrar hon och räcker mig glaset. Jag tar emot det med en skakig hand och placerar det mot mina läppar men dricker inget. "Du är väldigt bra på att spela nykter."

"Tack." Skrattar jag och torkar mig runt munnen.

"Tuggummi?" Erbjuder hon och håller fram ett paket. Tacksamt tar jag två och börjar tugga bort kräksmaken. "Klarar du dig? Vi kommer ut och kollar till dig om en stund annars." Jag nickar bara till svar och hon smiter runt hörnet igen.