Inte min typ

Kapitel 8. Honored by my lateness.

Kapitel 8

(Wills perspektiv)

"Will!" Med ett våldsamt ryck väcks jag vettskrämd och för en kort stund vilsen i mitt mörklagda rum. "William, jag är inte din jävla morsa så upp ur sängen annars sticker jag utan dig!" Vrålar Jacob rastlöst utanför min dörr.

Istället för att ligga i sängen som de flesta morgnar så har jag lyckats somna på golvet med en påse fettsnåla chips till kudde. Runt omkring mig ligger tidningar, tomma ölburkar och post-it lappar med massa nummer snirkligt skrivna på. Jobbsökandet går trögt men det går iallafall, någon ska väll fan vilja ha mig.

"Okej, Jacob, ny plan! Du gör frukost och jag tar en dusch, är alla på?" Ropar jag ut men får inget svar, istället hör jag ytterdörren drämmas igen. Att Jacob alltid ska vara så duktig och prioritera att komma i tid över kvalitetstid med mig. 

Utan att ens kolla klockan och räkna ut hur sen jag kommer bli gör jag mig i ordning i lugn och ro. Dem ska vara nöjda med att jag ens försöker hinna till första lektionen. Jag lever efter Kanyes visdomsord 'You should be honored by my lateness' och tack vare det har jag fått mycket skit men också mycket respekt.

43 minuter senare drämmer jag klassrumsdörren efter mig när jag nonchalant glider in mitt i lektionen. Läraren ger mig bara en överdrivet djup suck vilket jag endast besvarar med ett bekymmerslöst leende. Jag sätter mig längst bak med några bekanta och kunde inte bry mig mindre om att jag precis avbröt honom.

"Will, det är knappt tre månader kvar av skola, efter det kan du göra vad du vill men snälla använd den här tiden till att förbättra dina betyg till studenten." Nästan ber han mig men jag flinar bara och knycker på nacken.

"Förbättra mina betyg?" Säger jag med ett kort skratt. "Jag ser att du har mitt prov där, du får gärna säga mitt betyg högt." Utmanar jag och höjer ögonbrynen menande mot papperna på hans kated. Han skruvar på sig lite osäkert.

"B, men det är inte mitt ämne du-" han hinner inte mer förens en tjej ställer sig upp bland dem främre raderna.

"Fick han B?!" Utbrister hon och spänner ögonen i läraren och sedan i mig. "Jag pluggade natt och dag för det här provet, övergav typ alla andra ämnen och jag fick samma betyg som honom? Han måste ha fuskat! Detta är inte rättvist."

"Åh tro mig, vi hade någon som övervakade honom hela tiden. Jag vet inte hur han lyckades få så bra men det fick han." Dem pratar numera över huvudet på mig så jag sjunker ner i stolen och flinar belåtet.

Många skulle nog beskriva mig som en oärlig människa, med all rätt, men matteprov har jag aldrig känt något behov att fuska till. Jag måste ha bra minne eller någon slags känsla för logik och siffror för med minimalt plugg klarar jag mig ändå. Ibland överträffar jag mig själv och ibland ligger jag på gränsen. Det är allt eller inget när det kommer till mig.

Efter lektionen lunkar jag lugnt till mitt skåp som jag sällan använder då det ligger så långt bort från där jag brukar hänga. Av någon anledning blev just jag tilldelat ett skåp bland dem i året under och förutom några i Ylwas gäng känner jag ingen där. Idag behöver jag dock lämna tillbaka böcker jag aldrig läst och helt glömt bort, jag behöver inte böter för någon jävla bok ovanpå alla jag är skyldiga pengar nu.

Skåpet bredvid mitt står öppet och någon tjej står och rotar och lastar in grejer. Säkert någon ny här. Om jag tvingas visa dem runt bara för att vi är skåpgrannar så kör jag ut henne mitt i ingenstans och lämnar henne där för jag har nog med skit att göra. Jag ger henne inte någon vidare tanke utan går fram till mitt skåp och öppnar det. I ögonvrån ser jag hur tjejen snabbt drar ut huvudet ur skåpet för att ta en titt på sin nya skåpgranne men jag upptäcker också att hon står kvar, tillbaka lutad och stirrandes på mig. Kollar hon in mig eller vad? Jag flinar belåtet och vänder mig långsamt emot henne och drar fingrarna igenom mitt hår på ett väldigt fuckboy-aktigt sätt.

Flinet dör dock ut i samma sekund som jag ser vem som gömmer sig bakom skåpdörren. 

Fröken surtant, också känd som: Astrid.