Inte min typ

Kapitel 23. Superduperkillen#1

Kapitel 23

(Astrids perspektiv)

Senare den kvällen sitter jag ockuperad i mitt rum med mobilen framför mig på sängen. I 10 minuter säkert har vi haft en stirrtävling som mobilen lugnt kan säga att den vinner.

Allt jag kan tänka på är Will och hans dumma råd. Att jag ens funderar på att ringa upp honom eller faktiskt ta till mig vad han föreslog. En make-over? Hur ska det ens hjälpa om Harvey inte ens är här för att se det? Det är befängt och alldeles för mycket jobb bara för att imponera på någon som redan gjort det klart för mig att jag alltid varit och alltid kommer vara som en syster för honom.

Och andra sidan så har jag heller aldrig provat någon annan teknik än att följa efter i bakgrunden och under varje år på min födelsedag när jag blåser ut ljusen spendera min önskan på att han en dag ska besvara min kärlek. Det låter ju helt knäppt och killar kanske känner lukten av desperation på mils avstånd. Så måste det vara!

Plötslig plingar mobilen till framför mig. Trots att det är just det jag väntat på så länge nu så rycker jag fortfarande till.

Det är Harvey!

Från: Harveyy
Tjo vrf la du bara på innan?😂

Okej, detta är chansen att ställa allt till rätta och upprätthålla rätt bild av mig själv. Jag är en cool och sansad människa.

22 minuter senare sitter jag fortfarande och funderar på ett svar. Trodde aldrig jag skulle säga det här men om ändå Will vore här för att hjälpa till.

Till: Harveyy
Oj, sorry! Råkade lägga på men var ganska upptagen så hade tänkt ringa upp men glömde visst.😂

Där sa du det Astrid. En riktig tankeställare! Kolla jag behöver inte Wills löjliga råd när det kommer till att spela svår och väcka intresse. Jag har Harvey virad runt mitt lillfinger.

Från: Harveyy
Assåå det är lugnt Astrid! Nya vänner tar sin tid och vem vet du kanske t om får en pojkvän. Säg till om du behöver tips, gumman 😉

Jaha, det där sket sig ju. Så nu vill Harvey också ge mig killråd? Är jag verkligen så jävla hopplös när det kommer till killar? Så här skulle det ju inte bli!

Trevande letar jag upp Will ibland kontakterna där hans nummer nu står under namnet Superduperkillen#1. Lilla melodifestivalen? Cool referens. Är han verkligen rätt person att hjälpa mig? Han är, som bevisat med hans lilla historia med Ylwa, inte direkt en förhållande kille. Och andra sidan så blir han ju inte dissad direkt. Ingen skulle friendzona honom, liksom, se bara på honom.

Efter drygt 10 minuter av velande fram och tillbaka skickar jag, till min bästa förmåga, ett odesperat låtande sms bedjande om hjälp.

Till: Superduperkillen#1
Tjo, Astrid här. Harvey skrev, du kan la typ komma på något bra svar om du vill ha något att göra, antar jag.

Några minuter senare får jag svar.

Från: Superduperkillen#1
Tänkte väll att du skulle ge efter förr eller senare. Screena.

Snabbt tar jag en skärmbild av dem senaste meddelandena i min och Harveys konversation. Will svarar direkt.

Från: Superduperkillen#1
Du har grävt dig en djupare friendzone grop än vad jag trodde. Säker på att ni inte är kusiner eller något?

Till: Superduperkillen#1
Vi är inte kusiner!! Tänker du hjälpa mig eller bara vara en stor tölp?

Från: Superduperkillen#1
Tölp? Snyggt ordval. Skriv att du har ögonen på någon men att du inte tror hans hjälp kommer vara nödvändig eller något.

Inte en hemskt idé, men skulle inte en annan kille med i bilden motverka mina chanser med Harvey? Som om Will kunde läsa mina tankar igenom mobilen skickar han ett uppföljande sms.

Från: Superduperkillen#1
Svartsjuka är det bästa medlet för att få någon att inse sina innersta känslor 😉

Utan att svara börjar jag skriva till Harvey. Något så löjligt kan omöjligt fungera, inte på Harvey. Jag har aldrig frågat honom och killråd förr.

Till: Harveyy
Tack men det är lugnt. Vill inte jinxa det men har typ ögonen på någon just nu. Hihi!

Harvey svarar endast med en tumme upp vilket inte är likt honom. I vanliga fall skulle han säkert frågat frågor eller föreslagit en dubbeldejt. Stör mitt plötsliga kärleksintresse honom? Eller övertänker jag bara? Ska inte inbilla mig något, inte än iallafall.

Jag återvänder till Wills konversation men ångrar mig och lämnar honom obesvarad, har ju inget resultat att visa ännu. Dock dröjer jag mig kvar vid hans kontakt bild som han tog tidigare idag i bilen. Det är en ståtlig bild där dubbelhakan är i fokus och dem blå ögonen glittrar busigt. Först nu upptäcker jag också att han har smilgropar och jag har typ en grej för smilgropar alltså. Han ler stort med sina raka, glänsande tänder och jag kommer faktiskt på mig själv att också le. Det är en rolig bild, alltså, det är allt!