Inte min typ

Kapitel 30. Meningslöst smicker.

Kapitel 30

(Wills perspektiv)

När vi kommer gående tillsammans mot skolan från bussen låtsas jag inte om det men är fullt medveten om alla blickar på oss. Inte chockade eller förargade blickar utan snarare förvirrade eller nyfikna. Jag är såklart inte den enda som lagt märke till den plötsliga uppmärksamheten. Så fort vi tog ett steg in på skolans område slutade Astrid prata tvärt. Som ny på skolan och ett år yngre lär hon väll vara mer varmblodig än jag och mer bekymrad över vad folk tycker och tänker. I vanliga fall verkar hon inte som en person som skulle bry sig om allt det där men antar att alla gör det mer eller mindre. Gulligt ändå eftersom hon påstår sig vara helt ointresserad av andras åsikter, särskilt mina. 

"Vi hörs hemma." Mumlar hon och försöker smita iväg men jag grabbar tag i hennes arm och håller kvar henne.

"Vadå tänker du inte följa mig?" Säger jag och putar sårat ut med underläppen. På ett gulligt sätt försöker jag hålla hennes hand men hon slår bara irriterat bort mig. 

''Vi vill ju inte ge intrycket att du har en ny flickvän.'' Leende tar hon ett steg närmre, såpass nära att jag nästan undrar om hon har något annat i tankarna. ''Vi hörs hemma.'' Hon snuddar lätt vid min haka med sitt finger innan hon snabbar sig mot skolbyggnaden. 

Den där tjejen alltså. Jag låter henne få ett försprång innan jag också börjar dra mig till lektionen tidigare än någonsin innan. På vägen dit möter jag lite bekanta och slår följe med. Jag blir informerad om festen ikväll och hetsad av dem andra att dricka som om det inte fanns någon morgondag. Jag har dock inte glömt att jag ska försöka kontakta mina föräldrar igen nu när dem fått sin jävla tid att tänka över det, kanske inte vore så hemskt att dricka bort lite av den ångesten. Hur som helst ska Ylwa tydligen inte gå vilket i stort sätt avgör det för min del. Hon skulle med 100 procent säkerhet utnyttja mitt svaga och onyktra tillstånd som den kåtbock hon är, ser ut som rollerna är ombytta. 

Jag lämnar gänget och går för ovanlighetens skull snabbt förbi mitt skåp då jag är här så himla onödigt tidigt tack vare sötaste, lilla Astrid. Okej, egentligen är jag inte så tidig, lektionen börjar vilket minut som helst men jag måste vara åtminstone 5 minuter försenad för att bibehålla mina respektlösa, avslappnade persona. Knepet är att hålla låga förväntningar hela året ut så gör man aldrig någon besviken.

Plötsligt känner jag någon försiktigt knacka mig på axeln. När jag vänder mig om står tjejen från festen där, hon som rökte på mer än hon klarade av och som Astrid gjorde ett halvhjärtat försök i att ta hand om. Hon ler ängsligt och fortsätter se sig övervakande över axeln. 

''Hej, Will.'' Hälsar hon i en extremt ljus röst. Hon lägger märke till detta och harklar sig generat för att få tillbaka tonen på normal nivå.

''Hej, Elin?'' Gissar jag tveksamt. Kanske är en skitstövel men jag kommer inte riktigt ihåg vad hon heter. Borde jag det?

''Nära, Elise.'' Rättar hon mig men ler obekymrat, säkert nöjd över att jag kunde första bokstaven. ''Hoppas jag ser lite bättre ut idag än senast vi snackade.'' Fortsätter hon och leker med en slinga i sitt hår.

''Jadå och du sluddrade mer sist  så det var inte mycket till snack.'' Flinar jag och hon rodnar.

''Du och alkohol har den effekten på mig.'' Jag höjer ögonbrynen förvånad men imponerad över hennes plötsliga mod. Hade fått för mig att hon var en blyg tjej men oj oj vad hon raggar. ''Hörde att du och Ylwa gjort slut så förstår om du vill ligga lågt, men vad sägs om en fika efter skolan?'' 

''Jag måste bara säga, du smickrar mig, Elise. Men vad sägs om att vi ses på festen ikväll istället?'' Ler jag och vänder mig till mitt skåp för att lämna några värdelösa papper. ''Vi hörs.'' Blinkar jag och stänger skåpet efter mig innan jag börjar dra mig mot klassrummet. 

''Vi ses sen, Will!'' Hör jag henne ropa efter mig. 

Ett lockande erbjudande men inatt kommer jag inte dela säng med någon annan tjej än Astrid. Oj, menade inte så, dela sovrum alltså. Fast man vet ju aldrig.