Inte min typ

Kapitel 31. Klängig

Kapitel 31

(Astrids perspektiv)

När jag kommer ut från dagens sista lektion släpper jag ut en tung suck som jag hållit inne hela dagen känns det som. Nu ska jag försöka komma hem innan Will, ta en lång dusch och äta lite jävla avokadomacka innan jag ska börja göra mig i ordning för ikväll. Stor fest och jag behöver dansa av mig mer nu än någonsin.

"Astrid." Hör jag en bekant röst bakom mig. Det är Elise som kommer ikapp mig påväg mot utgången. Har hon stått och väntat utanför mitt klassrum eller? Detta är första gången sen förra festen någon i Ylwas grupp påbörjat en samtal med mig.

"Elise, vilken överraskning." Svarar jag sammanbitet.

"Förlåt att jag varit så borta men kom precis till realisationen att Ylwa inte bestämmer vem jag kan prata med. Nu har det gått såpass lång tid också så jag tror hon är över hela grejen med Will." Jag nickar frånvarande och öppnar dörren ut mot parkeringen med Elise i släptåg. "Hur som helst ber jag om ursäkt. Men vet du vad?"

"Vad?"

"Jag såg Will imorse och något bara kom över mig. Jag började snacka med honom och han sa att vi ses på festen ikväll." Den sista biten tjuter hon exalterat och grabbar tag i min arm som om vi plötsligt blev bästa vänner.

"Vad bra, hoppas det inte blir som förra gången." Ler och försöker mitt bästa i att inte låta dryg.

"Nej, herregud vad pinsamt det där var alltså." Skrattar hon och jag stämmer ansträngt in som en robot. Elise är söt men av någon anledning har jag svårt att tåla henne för tillfället. Åh, lite avokadomacka hade inte suttit fel nu.

Elise fortsätter pladdra på om Will och festen ikväll men i samma stund ser jag någon närma sig i ögonvrån. Jag tittar upp bakom henne och ser just Will dyka upp med sitt följe. Han vinkar av dem när han får syn på mig och kommer gående med ett stort leende. På tal om trollen. Elise vänder på sig när hon märker min avlägsna fokus och hoppas nästan till vid anblicken av Will.

"Sa ju det." Viskar hon och skänker Will ett strålande leende.

"Så du väntande på mig iallafall." Flinar han. Jag slår mig mentalt för pannan över hans odiskretion, Elise lär misstolka detta och det kommer krossa henne.

"Sprang in i Elise så hade helt glömt bort att fly från dig." Fräser jag lite hårdare än nödvändigt.

"Aj, du sårar mig känslor, fröken surtant." Säger han med en hand över hjärtat och kommer inte närmre.

Jag sneglar nervöst på Elise som håller en relativt bra min. Hon borde vara van vid att Will flörtar ragga upp allt med en puls så kanske sårar inte detta henne på något vis. Inte ens när han misslyckat försöker greppa min hand reagerar hon. Vilken lättnad. Dock är det en annan sak om det kom ut att han bor på mitt sovrumsgolv.

"Sluta." Säger jag barskt till slut och slår bort hans hand. "Antar att vi råkar komma på samma buss iallafall, kom nu." Fortsätter jag med en överdriven suck och drar med mig Will till bussen.

"Vad sur du är idag." Muttrar han när vi lämnat Elise bakom oss.

"Och du är klängig." Säger jag och lämnar lite avstånd emellan oss bara för att.

"Tror du gillar det egentligen. Inte sant, stumpan?" Flinar han och drar mig till sig och jag tillåter det faktiskt, vi är utom synhåll för Elise.

Han lägger sin arm över mina axlar och det känns faktiskt ganska naturligt och behagligt innan jag märker av att folk faktiskt stirrar på oss. Eller stirrar och stirrar, det var en  tjej som sneglade mot oss och det räcker för mig. Motvilligt skakar jag av mig hans arm och skyndar mig före in i bussen.

Vi sätter oss längst bak på varsin sida och så fort en stel tystnad lägger sig börjar jag räkna upp samtals ämnen i huvudet. Festen ikväll, Elises plötsliga visade intresse, Ylwa dramat, hans föräldrar och listan fortsätter men innan jag hinner komma till tal börjar han.

"Du snarkar, visste du det?" Säger han och tittar planlöst ut igenom fönstret.

"Det gör jag inte alls." Säger jag nästan förolämpad.

"Joho, väckte mig flera gånger."

"Nej, ingen har någonsin talat om för att mig jag snarkat."

"Då får du skaffa dig ärligare vänner."

"Hur fan ska det hjälpa? Tänker inte göra något åt det direkt. Imorgon blir jag kvitt dig ändå, om jag står ut tills dess."

"Vem säger att jag inte kommer tillbaka? Med eller utan pengar." På det reagerar jag starkt och sätter mig upp i sätet.

"Va?"

"Va?" Härmar han mig med ett lurigt leende och tar upp sin mobil.

"Vad sa du precis?" Envisas jag och lägger armarna i kors.

"Vad sa du precis?" Fortsätter han i samma retliga röst.

"Jag heter Will och jag är en egocentrisk tölp."

"Jag heter Will och jag är en stilig charmör." Flinar han blinkar flörtigt åt mig.

"Det var inte det jag sa." Protesterar jag.

"Det var precis det du sa."

"Tänkte väll att det var för svårt för någon med ett ego så stort som ditt att vara självkritisk." Säger jag och himlar trött med ögonen.

"Man måste lära sig älska sig själv."

"Om du kunde skulle du med 100 procent säkerhet ligga med dig själv." Åt detta skrattar Will högt och nickar instämmande.

"Alla dagar i veckan. Vill ju veta vad jag missar." Skrockar han. "Vill inte du?" Blinkar han.

Jag fnyser bara som svar. Vill inte erkänna att tanken faktiskt har slått mig och särskilt när man hör så mycket gott om hans... grej. Jag har till och med tjejer säga att dem har som mål all ligga med Will innan de tar studenten. Man blir ju nyfiken, minst sagt.